Vad är en kvinna?

Inte mer stereotyper än att människor med fitta är kvinna och kuk är män.

Absolut är det Y-kromosomen som är viktig om man vill skilja på män och kvinnor utifrån sina kromosomer

ja? och? ska vi då skita i dessa 20% som altså verkligen visar sig vara trans?
För att vadå? andra inte visade sig vara det?

Tror någon annan länkade till dig att av de som nu fått genomgå könskorrigerande hjälp så är det bara 1% som ångrat sig.

Återigen att uppfylla kriterierna för ett tillstånd, innebär inte alltid att detta tillstånd är ett faktum.

ex. du kan vara snuvig, det är ett kriterium för att ex ha drabbats av en elak liten bacill. Men! i själva verket så har du hösnuva.
Många barn uppfyller kriterierna för att ev ha könsdysferi, de är ambivalenta och osäkra över sitt könstillhörighet och därför lidande...men! som verkligheten alltså visar så behöver detta inte betyda att de därför faktiskt är transpersoner, de kan likväl genomgå en jobbig process av att inte gilla de förväntningar som läggs på dem baserat på deras könstillhörighet etc...

DET är vad texten säger.



Japp de sökte behandling men fick inte någon sådan, för att läkarna efter div. undersökningar ansåg att problemet inte var könsdyferi trots allt.

Nej exakt. Biologi är ingen av samhället påverkad person.

Därför har biologin inte heller sagt vad någon ska heta eller identifiera sig som. Försök förstå att "kvinna" är ett påhittat ord liksom alla andra ord. Människan har kommit på detta ord, till skillnad från existensen av kroppsdelar och reproduktiva organ. Tänk lite.

"Till skillnad från existensen av kroppsdelar och reproduktiva organ".
"Kroppsdelar" och "reproduktiva organ" är också påhittade ord.
Det betyder inte att orden saknar betydelse.

Vad länken säger är att om ett barn lider av könsdysfori så är sannolikheten mycket låg att dysforin kommer att kvarstå till vuxen ålder, och sannolokheten mycket hög att barnet i själva verket är homosexuellt. Om ett enskilt barn kommer att visa sig vara en av de 20% som kvarstår eller en av de 80% som växer från tillståndet kan man inte avgöra - därav att man bör vara oerhört försiktig med att sätta in några ingrepp som förändrar barnets fysik.

Betydligt vettigare då att anta att det är en övergående fas och att barnet sannolikt inte kommer att vara dysforiskt som vuxen. Eftersom det faktiskt är det mest sannoika utfallet.

Jag skulle råda dig att skära ner på de postmodernistiska inslagen av din verklighetsuppfattning. Att resonera med dig riskerar annars bli som att resonera med ett raglande fyllo som försöker hävda att han absolut inte pissat på din garagedörr, eftersom orden ”pissa” och ”garagedörr” är påhittade ord som han kan välja att tolka efter eget huvud.

Alla människor vet vad en kvinna är, utom de som låtsas att de inte vet det. De senare bör ges lika lite uppmärksamhet som hypokondriker.

Nej vad din källa säger är att om ett barn uppvisar symptom för könsdysfori så visar statistiken att enkom 20% av dessa barn ...etc...

Detta kan du alltså inte använda för att försöka ge sken av att könsdyfori inte skulle vara något som man behöver hjälpa barn med, eller något "reellt" ens.

Allright?

Och jag tror att läkare/ forskare har detta fullständigt klart för sig, liksom en ständig pågående process och diskussion bland dem och de som detta gäller.

Påståendet är inte att barnen ”inte behöver någon hjälp”. Det är att två andra saker som är huvudpåståendet:

1) Hjälpen de får för att mildra sina nuvarande obehag bör inte vara något som låser in dem i en roll de sannolikt inte kommer att ha som vuxna.

2) Att genomgå puberteten får oftast bitarna att falla på plats för dessa barn och de blir tillfreds med att leva i den kropp de föddes i. Här finns dels ett starkt argument mot användandet av pubertetsblockerare och dela ett område att forska vidare kring. Vad är det som gör att puberteten ”botar” tillståndet? Kan det finnas något där som kan användas/amplifieras för att bota fler patienter från sin dysfori?


Problemet just nu är dock att det finns en stark ideologisk övertygelse från vissa håll om att ett transbarn är samma sak som en vuxen transperson, och att det enda vården, och samhället i övrigt ska göra är att bekräfta (dvs spela med i) barnets verklighetsuppfattning. Det är inte bra om dysforin bara är en övergående fas som kommer att gå över när barnet genomgår puberteten. Då bränner man broarna bakom barnet och försvårar vägen tillbaka.

Låsa in människor i roller de inte är skapta för, är det verkligt stora problemet i världen ja.
Men i detta fallet är det alltså inte rollen som är problemet utan identiteten.

Återigen...80% av dessa är alltså inte i något "tillstånd" av könsdyfori bara för att de uppfyller kriterierna för det just där och då. Resonera då inte som OM de hade det då.

Problemet vården m.m. har med detta är att det är extremt svårdiagnosticerat tillstånd, som inte är objektivt mätbart överhuvudtaget eftersom det handlar om människors identiteter.
Inte heller är det någon sjukdom.
Men detta gör inte att de barn som nu verkligen har ett annat kön än det vi nu tror att vi ser...inte skulle lida, eller riskera att ta allvarligt skada om vi inte hjälper dem i tid.

Och det vården/ forskningen m.m. måste göra är att hitta rätt metoder för att ringa in rätt grupp.
Och det samhället måste göra är att öka förståelsen för detta fenomen.