Vad är en kvinna?

Nej, men generellt är män mer maskulina och kvinnor mer feminina, vilket handlar om mycket mer än vilket könsorgan som finns mellan benen.

Ett tydligt bevis på att det är språket som skapar alla problem mänskligheten har.

Utan ord, hade inga hemska historier om våra liv kunnat appliceras på oss, på vår identitet.

Man känner sig si, eller så, och tycker att det ska finnas en etikett, jag är *ordjagidentifierarmigmed*!!

Om en grottmänniska fick för sig att knulla en man, så gjorde han väl det och så var den saken biff. Men nu, nu ska en attityd, ett utseende, ett spåkbruk etc tillhöra den här nya identiteten jag söker, jag vill ”förverkliga” mig själv

Du stoppade kanske kuken i en manlig röv, ok, måste du döpas om nu och ha andra rättigheter?

Ja, det är sant att män är mer maskulina och kvinnor mer feminina. Per definition faktiskt, eftersom ”maskulin” och ”feminin” är derivat. ”Maskulint” = typiskt manligt och ”feminin” = typiskt kvinnligt.

Du tycks ha snurrat till det och fått det till dess raka motsats. Att ”maskulint” och ”feminint” på något sätt är grundläggande fundamenta, och att vår könstillhörighet sedan mappas in på dessa beteendemönster.

Det är inte bara felaktigt utan nästan någon form av anti-sanning.

Jag kan ha fel och orkar inte googla, men den verkliga frågan (om man prompt ska gå på kromosomer) är nog snarare huruvida man har en Y-kromosom eller ej.

Jag säger bara att maskulint och feminint är mer kopplat till män och kvinnors olika hjärnor, snarare än könsorgan.

Inte alla som är kvinnor kan föda barn. Alla som kan föda barn är kvinnor.

Enligt vem?

Biologi.

Visst. Men ”maskulint” är inte ett kön. ”Feminint” är inte ett kön. De är stereotyper.

Biologi är ingen person. Du hittar på dina egna definitioner men är för korkad för att inse det.

Lite anekdotiskt, kan säga att jag känner en person som självidentifierar som en 300 år gammal drake som tog ut sina proteser och gjorde en fettransplantation med kroppseget fett i stället och så helt plötsligt infann sig harmonin. Kroppen var återigen hennes. Behövde inte längre proteserna. Ingen kuk. Det var en kvinna i spegeln. Ganska sliten och alldaglig.

Ingen man bryr sig om i tunnelbanan. Hon bara existerar som kvinna nu. Tittar man under kjolen ingen kukeluring. Hon minns inte ens vem hon var eller hur hon såg ut i spegeln när hon var någon annan. Hon tar sina hormoner i gelform på morgonen som vilken klimakterietant som helst. De som vet vet men varför umgås med folk som vill hålla en kvar i något man var? Livet går vidare. Hon verkar glad så jag gör som hon och tuggar tuggummi och köper billig mascara.

Så är det att bli botad från att vara transsexuell. I ett lyckat case alltså. Att vara kvinna kan hur som helst inte definieras genom en extremt liten patientgrupp. Så ovanstående är på sin höjd en berättelse om en människa som inte lät sin kropp definiera henne.

Man kan därför helt lämna transspåret om man ska definiera vad en kvinna är. Könen kan inte definieras av sina yttre gränser utan måste definieras av sina kärnor och centrum.

Nej, men en missbildad kvinna.