Citat:
Ursprungligen postat av
Merapi
Att uppfylla kriterierna för X betyder inte alltid att du därför garanterat har X.
alla de barn som visar könatypiskt beteende ex....är alltså därför inte trans.
Läs igen det stycket du citerade så fattar du
"Könsatypiskt beteende är vanligt hos yngre barn, och ungefär 7 procent av pojkar uppfattas som extremt flickaktiga och något färre flickor som extremt pojkaktiga. Det är inte heller ovanligt att barn uttrycker att de vill vara, eller att de tillhör, det motsatta könet. Bestående önskan om könsbekräftande åtgärder är dock mycket ovanligt. Uppföljningsstudier visar att inte mer än ca 20 procent av förpubertala barn som uppfyller diagnoskriterier för könsdysfori kommer att ha en kvarstående önskan om könsbekräftande åtgärder [6–8]. För majoriteten är det mer sannolikt att det i stället visar sig handla om sexuell läggning (homosexualitet). "
Du kan liksom inte använda alla de barn som uppvisar könsatypiska beteenden m.m. som OM de vore trans för att bevisa att trans minsann! växer bort.
Allright?
Jag tycker att det är väldigt tydligt:
Citat:
Uppföljningsstudier visar att inte mer än ca 20 procent av förpubertala barn som uppfyller diagnoskriterier för könsdysfori kommer att ha en kvarstående önskan om könsbekräftande åtgärder.
Läs gärna detta ett par gånger. Det är endast 20% av de barn
som uppfyller kriterierna för könsdysfori som fortfarande önskar byta kön efter genomgången pubertet.
Vad är då kriterierna för könsdysfori? Så här står det exempelvis på 1177.se:
Citat:
Könsdysfori är när du känner att din kropp inte stämmer överens med din könsidentitet och att det innebär ett lidande för dig.
Det är alltså endast 20% av de barn som faller in under ovanstående kategorisering (kropp matchar inte könsidentitet, samt att detta orsakar ett lidande) som i vuxen ålder fortfarande önskar byta kön. Detta har man slagit fast via uppföljningsstudier där man kunnat konstatera att de barn som sökt behandling för dysfori men inte genomgått något könsbyte i de allra flesta fallen växer ifrån sin dysfori och att det typiska är att de är homosexuella som vuxna.
Den inledande formuleringen (som du syftar på) handlar mer om könsöverskridande beteende i allmänhet:
Citat:
Könsatypiskt beteende är vanligt hos yngre barn, och ungefär 7 procent av pojkar uppfattas som extremt flickaktiga och något färre flickor som extremt pojkaktiga.
Observera att de här
inte talar om barn som uppfyller diagnoskriterierna. Det är det inte ens i närheten av sju procent av barnen som gör. Här talar man om det du nämner, dvs någon form av könsöverskridande beteende. Det är dock endast en bråkdel av dessa barn som har könsdysfori.