Ska man behöva lägga ner sitt filmintresse pga all woke?

Macbeth? Om du menar en filmatisering av Shakespeare-pjäsen, så är det naturligtvis helt omöjligt att en skotsk kung på medeltiden skulle ha kunnat vara svart.

Det är väl ingen som tror det, det är ju en tolkning av ett verk, inte ett försök till total realism. Många resonemang som ditt och andras i tråden är tämligen autistiska i sin prägel, som att det inte går att förstå att konst inklusive film inte behöver vara historiskt realistisk för att vara bra.

Alltså "förstå"? Folk får titta på vad de vill för mig, men jag känner att jag vill lära mig något om världen också, när jag tittar på film. Så om det är en historisk film, så vill jag att de stora skeendena och viktigaste händelserna ska vara historiskt korrekta, och dit hör även rastillhörigheten, könet och åldern på åtminstone huvudpersonerna. Sedan kan förstås ingen veta, exakt vilka repliker som fällts mellan personerna, när det inte fanns några vittnen som var med och skrev ner det. Så LITE måste filmmakarna få hitta på om det ska bli någon film alls, men även dialoger och mindre påhittade händelser måste vara rimliga. Det får inte vara out of character för den här personen, sådan som vi känner honom eller henne ifrån de historiska källorna.

Och när det gäller en filmatisering av en pjäs av en namngiven författare - i detta fall Shakespeare - så måste man även ta hänsyn till vad han skulle ha velat. Allt annat är respektlöst. Skulle Shakespeare själv ha satt upp en föreställning med en svart man i rollen som Macbeth? Knappast, va?

Kurosawas Throne of Blood (1957) går också bort då? Enligt din logik ovan?

Men alltså, om en teaterpjäs filmas i Japan, med tanke på en japansk publik - så får man väl räkna med att den kommer att regisseras av en japansk regissör och besättas med japanska skådespelare? Märkligt vore det väl annars?

Det är något helt annat, än om en vit amerikansk regissör, omgiven av vita skådespelare varav många med skotskt utseende, som han kan välja fritt bland, tänker att "nu ska jag besätta huvudrollen med en svart skådespelare, för att göra en politiskt korrekt poäng och visa att jag är en fin och god människa".

Shakespeare hade väl inte tänkt sig en japan i huvudrollen när han skrev pjäsen?

Jag har förklarat vad som är skillnaden. D.v.s. om det är uppenbart varför Macbeth spelas av en svart man (vi befinner oss i Nollywood, alla skådespelarna är svarta och nästan alla som kommer att se filmen är också svarta), eller om en eller ett par svarta skådespelare petats in i huvudrollerna i en vit produktion, av PK-skäl. Jag kommer inte att diskutera det här med dig vidare, för du är vänsterbliven och vill inte förstå...

EDIT: för övrigt hade det sett konstigt ut även i Kurosawas film, om en eller ett par av skådespelarna hade varit svarta eller vita. För då hade man fokuserat på det, och börjat fundera över varför just dom ska avvika. När alla är gula så är det som det är - fantasin får göra tricket, så att man upplever att detta är i Skottland på medeltiden i alla fall.

Ja, det går inte att ha filmintresse om man fokuserar på moderna filmer, men upptäck 70, 80 och till viss del 90 talens filmer och serier så har du så det räcker.

Till viss del var även serierna i början på 2000 talet utan woke, Shield, Wire, Lost m.fl så där finns också mycket.

Filmkonsten är förövrigt död. Nån dödsryckning av någon gammal bra regissör kommer ibland men tyvärr... Studio notes, Disney m.fl har dödat den.

SadEyes får ge sig nu, jävla stolpskott.

Shakespeare på japanska blir en adaptation som man säger på engelska, och det är inte förbjudet heller.

Alla filmer är en adaption, eller hur tänkte du här?

T.ex För en handfull dollar (1964) är en adaptation av Yojimbo (1961).

Man tar en story och sätter den i en annan setting, då är det en adaptation. Eller att man gör om en bok till film t.ex är också adaptation.

Shakespeare som japansk film var alltså en adaptation på två sätt, japansk setting samt film istället för bok.

The Tragedy of Macbeth är också en adaptation förstår du väl?