Citat:
Ursprungligen postat av
HeavensDevils
Nu när det står klart att den demente Esbjörn känner sig förtvivlad över att ha blivit avlurad sitt släkthus,
var det rätt att lura av en gammal dement man sitt hus, även om konsekvensen blev att hon krossade hans hjärta?
Konstigt, fick en plötslig känsla av déjà vu!?
Ja just ja, är ju Brännström / Binninges gamla slagord och narrativ från Expressen.
Konstigt att det nu ständigt upprepas 2 år senare?
Trots att det motbevisats av honom själv.
Att den förtvivlade & demente Esbjörn med krossat hjärta som blivit avslurad sin släktgård, varken var dement eller förtvivlad och släktgården en vanskött sommarstuga han sålt för 3.9milj.
Pengar handlade det om, för han ruvade på handpenningen och ville ha ännu mer betalt.
Fick han inte mer släppte han inte huset och skulle behålla handpenningen.
Märk väl, varenda ombud har först pratat om ånger, men sagt att mera pengar löser ångern.
Varenda en har sagt detta, precis som Sture, att mer pengar löser alla problem.
Men enligt Esbjörns egna brev är han nöjd, vill inte överklaga sin egen stadfästelse.
Han vill att förlikningen ska gälla och att avtalet ska hållas, pacta sunt servanda.
Sen kom även domstolen fram till att:
"Han förstår vad saken gäller"
Ska vi inte lyssna på den äldre men fullt rättsförmögne Esbjörn och hans vilja?