Citat:
Ursprungligen postat av
Heretic77
Helt enig med dig angående sonen. Nu var det ett tag sedan jag läste förhöret med O. Men har för mig att han sa att han trodde att mamma var död vid något tillfälle. Vet du om detta var första förhöret med honom? Dagen efter.
Vid förhör med honom någon månad senare säger han till poliserna att han vill att dom ger mamma hennes telefon så hon kan komma hem. Efter den frågan från sonen så förstår man hur pratet har gått där hemma.
Jättestort tack till din tidslinje!
Jag skumläste enbart det ordagranna första förhöret, och kunde då inte hitta motsvarigheten till det i det tolkade sammandrag som polisen gjorde av det utallandet om att han trodde att mamman var död.
Från sammandraget A 112/8, förhör 25/9-21:
"
Pappa tog mammas telefon och pappa lämnade mamma i bokskogen.
Mamma körde med sin vän till huset. O*skar tror att hans mamma är
död."
Det kräver att man läser förhöret noga tror jag, för ordet död hittade jag inte vid eftersökning. Kanske sa han något annat som kunde tolkas som det? Det är ju en del problem med att förstå vad O säger, dels pga hans ålder, hans svenska och kanske också för att det är något obehagligt att berätta om. Han har väl sovit för lite och är orolig, förstår att polisen är orolig för hans mamma vilket måste göra honom rädd. Han upprepar ideligen att hans pappa tagit hans mammas mobil, vilket gör att hon inte kan ringa (efter hjälp?) och de kan inte heller ringa till henne.
O pratar också vid flera tillfällen om någon mörk figur, kanske ett djur?
A 122/9, samma förhör, transkription av förhöret:
"
Han hör regn på taket.
Mamma och pappa bråkade på halva sidan i bilen. De kunde se lasen.
En svart kille som såg ut ett djur. De kan inte se på "mappen" var hon
är."
Jag undrar om det är föräldrarna som han ser av och till från bilen, eller om det verkligen är ett djur som rör sig utanför bilen, typ rådjur. Men han kan också ha varit så rädd att han upplever sig se djur/människor i mörkret. Barns fantasi om mörkret kan vara fyllt av monster/spöken och liknande just i den åldern.
Usch, jag föreställer mig att han måste ha varit rädd, känt på sig att det var en mycket obehaglig situation, ensam i mörkret och i bilen. Tortyr...för en sju-åring.
Han begriper att mamman inte åkt med en kompis där i skogen.
För barn i den åldern är döden väldigt svår att förstå. Abstrakt tänkande kan vara svårt att förstå och barnet kan ha för oss obegripliga tankar om vad döden är. Mycket beror på om barnet har varit med om något själv ( te x att någon släkting dött) och fått tillfälle att prata med en vuxen om det.