Citat:
Ursprungligen postat av
trenterx
Hur gick det egentligen till när AA och SW nobbade Kennedys förslag till förlikning? Anna A skriver om det i sin bok, sid 155-157. Hon berättar att Claes Borgström ringt och redogjort för förslaget. Det påstås gå ut på att Assange skulle förklara att Anna inte var CIA-agent och Anna samtidigt skulle förklara att hon inte utsatts för sexualbrott. Anna avvisar helt förslaget- hon kan inte tänka sig att dra tillbaka några anklagelser. Hon ser inget som helst värde i en förlikning. Hennes skildring i boken skär sig därför mot de uppgifter hon spred i början av historien, att AA och SW gick till polisen för att höra om Assange kunde tvingas till HIV-test, inte för att anklaga honom.
Borgström måste ha haft en liknande diskussion med SW. Av AA:s bok kan man få för sig att förlikningen bara gällde AA. SW nämns inte i sammanhanget.
Den svenske politiker som tillsammans med Helena Kennedy sonderade möjligheterna till förlikning var Tomas Hammarberg- hans namn nämns dock inte i boken. Ett tungt namn när det gäller mänskliga rättigheter. Det är klart att det är relevant i sammanhanget.
Det här med CIA-agent var väl från början en mer allmän konspirationsteori enligt regeln att när något stort och komplext sker så söker man efter en enkel förklaring och det var väl främst SW som misstänktes då. Sen har här i tråden skrivits en del om AA på Cuba och där var även Modig och i alla fall han fick ju utbildning i USA av en CIA NGO innan han åkte till Cuba, då är man väl något av en CIA-agent. Det slog mig nu, att nämna CIA kanske var känsligt för AA, så jag sökte på CIA och Ardin - om det dykt upp något nytt på den fronten - och det hade det!
Länken
act4assange.com/anna-ardin leder till tre nya sidor och var och en innehåller lite nytt eller sånt som fallit ur minnet (mitt), den senaste om Cuba är från 2019 - här lite noterbart:
AA skriver i sin hämnd-lista, steg 5, att även offrets nya partner, kashmirbruden i det här fallet då, ska straffas.
AAs "Nej, jag har inte blivit våldtagen" från april 2013, som sen snabbt blev raderat, har skrivits om tidigare i tråden men den är ju ett bevis - om något - på att hela rättsprocessen var skruvad.
Och Cuba-länken, där finns en beskrivning av AAs psyke och hur det manifesterar sig ....
Anna Ardin is yet another proof of why one should never underestimate the psychological motivations behind people's actions. Every time we see a disproportionally reactive behaviour, we should stop to analyse the rationality (or lack thereof) they show in their behaviour. And that's the case with Ardin, not taking into account her constantly changing ideology.
Strictly rational motives are not always behind people's behaviour. I think her behaviour was the combined product of psychological projection, personal ambition and unrestrained desire for fame — also linked to the frustration generated by disappointments. When frustration cannot be controlled, a desire to destroy the cherished object is activated. Assange's lawyer said something along those lines when asked his opinion on Ardin's motives in a recent interview with El País.
In political terms, this means that she could not find a way to explain in Sweden that her work in Havana was in trouble, and at the same time she felt powerless to control what we were doing. I see her as a less ideologically-minded version of Alan Woods (the latest of Hugo Chávez's British neo-Marxist pseudo-advisors, who believes he knows better than Venezuelans themselves what suits them best — without leaving Europe). And as I come from a tradition that sees any attempt to dictate (coming from without or within) our aims and direction, like an unwanted old-fashioned oddity; Ardin could not comprehend the message and she burst whilst trying to bust us.
Läskigt va?
