Den stora tråden om James Bond-filmerna

Pre-titles-sekvensen till Ur dödlig synvinkel är inte heller realistisk för fem öre, men jag älskar detta absurda mästerstycke med perfekt dialog och en mängd obetalbara vändningar, från hur agent Bond hämtas upp med helikopter (!) från kyrkogården (där han besökt sin frus grav - en blinkning tillbaka till OHMSS) till den underbara scenen där han har Blofelds rulllstol hängande på helikoptermeden óch tíll slut tippar av honom i en fabriksskorsten: "Mister BOOOOOOONNND!!". Kalas!

Jag kan se det hur många gånger som helst, och hela filmen är en av Roger Moores allra bästa som Bond - snyggt gjord, vacker och med den bästa skidjaktscenen i hela serien.
Man får naturligtvis ta en film på villlkoren av den tid den är gjord - r ex att eleverna i Vänd dem inte ryggen (1954) spelas av skådespelare som är litet äldre än tonåringar, filmen håller ändå utmärkt än idag.

Vad tyckte du om scenen ur Get Carter som jag länkade till? Inte bara Caines slagteknik, utan spelet och berättandet.

Det där med rullstolen och ner i skorstenen tillhör också en av mina absoluta favoriter inom cinematografin!

Här är filmklippet, för den som mot förmodan ännu inte sett det.

Antar att man inte längre får "misshandla" rullstolsbundna så i Sverige, oavsett hur mycket skurkar de än är. -Det är inte "PK".. Därför ÄLSKAR jag äldre films så att säga härliga och korrekta syn på vad som är "rätt eller fel".

-Inte "tillsätta någon utredning om att Blofeld "egentligen är snäll men hade en taskig uppväxt och därför borde frikännas i Attunda tingsrätt, rent genusvetenskapligt", och få "handikappsbidrag för handikappsanpassat leverne av Försäkringskassan".... Eller sådan skit som moderna filmer/manuskript gärna handlar om.

Idag hade det nog inte accepterats, nej.

Och orsaken till att de gjorde denna geniala förfilm på det viset var att de hade fått veta att det var på gång en "inofficiell" Bondfilm där Blofeld skulle uppträda igen - och med Sean Connery som Bond, än en gång. För att markera i förväg för fansen så dödade man Blofeld på detta spektakulära sätt. Dock återkommer han mycket riktigt i den "icke-kanoniska" (men högst sevärda) Never Say Never Again.

Nä, men håller med dig, om du nu menar "Never say never again". Den filmen var utanför "broccoli-koncernen", eftersom manus inte ägdes av herr Grönsak. Dvs. "broccoli".

Var en massa juridiska "krig" på tiden det begav sig, minns att jag fick skaffa "Never say never again" på VHS, inte glo på bio. Dock var jag tidigt ute att glo på film "hemma", så möjligen gick filmen upp även på bio. Minns jag inte totalgalet fel nu, var det väl vår gode "jag tyar inte mer, Karl-Oskar" som spelade skurken. Måhända det var Blofeldt han spelade. Alltså Max von Sydow. Men just den filmen följer en annan "time-line" än Broccoli-filmerna.

(Gillar inte Broccoli, syftar då på grönsaken, sorry, kunde inte låta bli. För övrigt samma släkt bakom grönsaken och filmerna, Broccoli var grönsakshandlare från Italien från början.)

Intressant, jag visste inte att EON försökte stoppa NSNA från att faktiskt visas på bio, även efter att den hade haft premiär. Däremot att de försökte stoppa själva projektet med hänvisning till att "vi äger varumärket Bond" kände jag till. Jo, det är mycket rackartyg där...

Never Say... är som sagt också mycket sevärd, och ja, Max är med som Blofeld, men den centrale skurken spelas av Klaus Maria Brandauer, en härlig psykopat med den rätta demonin. Jag såg den i våras på TV12, de visar ju ofta Bondfilmer, och fick sen tag i en dubbel-dvd med den och Casino Royale (med David Niven), den tidigare icke-kanoniska Bondfilmen, billigt på svenska Ebay.

Max von Sydow och Brandauer möttes också i ett annat och lika påkostat projekt vid den här tiden, nämligen en tv-serie efter den klassiska antik-romanen Quo Vadis? om Neros Rom och hans förföljelser mot de kristna. Brandauer gör en underbar kejsar Nero och Max spelar - aposteln Petrus! Jag hittade den här serien som ospelad dvd-box hos typ Myrorna för en tid sen och knep den direkt, den är lika stark som den gamla Hollywoodversionen och i en del avseenden överlägsen denna. Egentligen mer otäck och mentalt påträngande, tv-serien fångar känslan av despoti och diktatur betydlgt bättre än den spexiga Hollywoodfilmen, samtidigt som Neros excesser givetvis finns med.

Never Say Never Again (1983) visades på bio både i Sverige och utomlands, jag har aldrig hört talas om nåt bråk från Broccolis sida i samband med detta när filmen väl var klar och fick premiär. Ni har nog blandat ihop grejerna. Däremot hade det varit många rättsliga turer tidigare angående vem som hade rättigheterna till Thunderball-storyn.

Fleming skrev denna först som ett filmmanus ihop med Kevin McClory (1959 har jag för mig). Filmen blev aldrig av dock och Fleming gav ut storyn som en Bond-bok istället, men enbart under eget namn. McClory drog då det hela inför rätta och vann. När Thunderball filmatiserades 1965 stod McClory som producent till filmen, men den gjordes som bekant ihop med Broccoli och Saltzman och deras Eon Productions.

McClory hade länge planerat att göra en remake av Thunderball, under större delen av 70-talet tror jag. Han hade också rättigheterna då till Spectre och Blofeld. Jag har för mig att det pågick rättsliga förhandlingar även under 70-talet om detta. Älskade Spion skulle först handlat om att Blofeld kidnappade ubåtar, inte Stromberg. Det stämmer också ihop med att undervattens-högkvarteret Atlantis hade formen av en spindel. Spectre hade ju en spindel som symbol i filmerna på 60-talet.

Ja, precis. Jag såg någon av de här 70-talsfilmerna på tv i vintras - tror det var Älskade Spion - och noterade att skurken uppenbart är kalkerad på Blofeld men att man tydligen inte fick använda hans namn.

Boken Thunderball (utgiven 1961) var den första Bond-bok med Spectre och Blofeld som skurkar. I alla tidigare Bond-böcker hade Fleming haft sovjetiska Smersh som Bonds motståndare. De tidigare böckerna var alltså mycket mer politiska till sin natur, medan i böckerna med Spectre/Blofeld var det en kriminell organisation som var skurkar.

(Det blev ytterligare två Bond-böcker med Spectre/Blofeld; I hennes majestäts hemliga tjänst (utgiven 1963) och Man lever bara två gånger (utgiven 1964). Det var alltså en trilogi av böcker där Bond möter Blofeld. Men i filmversionerna sabbade man kontinuiteten genom att filma dem i fel ordning).

När Bond blev filmer släppte man det mesta av politiska/kalla kriget-teman i böckerna. Man ville inte att filmerna skulle vara alltför politiska. I alla de Fleming-böcker med Smersh bytte man till Spectre istället i filmversionerna. Dr No, Rosa Klebb och Goldfinger jobbade alla åt Smersh i böckerna. I filmerna blev det Spectre i de två första, medan i GF nämns Kina litegrann som uppbackare åt Goldfinger. (Även i filmen Man lever bara två gånger har Blofeld samröre med Kina).

Mmm, Bondfilmerna har länge varit populära i Ryssland (och cirkulerade som bootlegvideos redan under Sovjet-tiden). Ryssar kan förvisso se med road självironi på hur Sovjet och Ryssland framställs i filmerna, men det hjälper naturligtvis till att den ideologiska kampen är rätt nertonad. När Bond och ryssarna kämpar om något i filmerna så är objektet ofta bara en MacGuffin, en grej för att sätta igång filmen, t ex u-båtsdatorn i Ur dödlig synvinkel (där Sovjet väl i stort sett bara är med som uppdragsgivare i bakgrunden).

Och efter GoldenEye, den första Bondfilm som gick upp på bio i Ryssland (och där viktiga scender dessutom togs på plats i St.Petersburg), har landet vad jag kan påminna mig inte figurerat alls i någon aktiv roll som skurk eller "adversary", trots Putin och allting annat. Det är knappast en ren tillfällighet utan delvis ett aktivt val av Eon för att inte utmana den ryska marknaden för sina filmer.

Från och med Älskade Spion (1977) hade Bond mer samröre med ryssar/sovjeter då han fick samarbeta under uppdraget med en rysk kvinnlig agent. General Gogol (spelad av Walter Gotell, som var en av Spectre-männen redan i Agent 007 ser rött) blev också en återkommande karaktär i filmerna under slutet av 70-talet och under 80-talet. Pushkin i Iskallt Uppdrag (1987) är en annan ryss Bond har samröre med. Men man betonade alltid samarbete och avspänning i filmerna.

I de tidigare filmerna var det sällan några ryssar. De förekom här och där för man kunde ju inte helt bortse från hur världen såg ut. Men de framställdes inte direkt som några fiender. Det finns ryssar i Agent 007 ser rött (1963) och Man lever bara två gånger (1967), men knappt i nån mer av de äldre Bond-filmerna. Det är inte alls som i Flemings böcker från 50-talet där sovjetiska Smersh är motståndaren i alla Bond-historierna.

Se den inte. Jag har nyss försökt se den för andra gången utan att orka se klart. Den är så jävla dålig. Casino filmen är något bättre och hans bästa. Resten är bara skräp jämfört med Connery.

Tack för tipsen. Jag tänkte på det där med den stora mängden Bond-spoofs/ripoffs på 60/70-talet för några månader sen när den förträfflige Herr.Dittling såg en sån film(plus en Bond-föregångare) och skrev om dom..



..att man borde ta och göra det till(ännu ett) projekt och se alla sådana. Ska se om jag hittar en helt komplett lista, men det finns en Wikipedia-artikel på temat, plus den om Eurospy-filmer. Mellan dom två borde man kunna sortera ihop en rejäl kronologisk lista.

https://en.wikipedia.org/wiki/List_o..._and_spin-offs
https://en.wikipedia.org/wiki/Eurospy_film

Minns inte nu direkt som jag har sett så speciellt många, Flint-filmerna och några enstaka mer, plus en av dom nya OSS 117-filmerna, med han fransosen som spelade Lucky Luke.

Har haft filmen O.K. Connery (1967) nerladdad i mer än två år men inte fått sett den än. Just den har en med Bond-mått mätt en rejält imponerande rollista. Sean's lillebror Neil Connery, Daniela Bianchi, Adolfo Celi, Anthony Dawson, Bernard Lee och Lois Maxwell.

Men nu ska det ses på verkligt tävlande om diamantbollar!