Citat:
Ursprungligen postat av
JohanAnte
Ja, jag tycker det verkar vara en vettigare strategi än att custom-tillverka allt.
Det jag själv tänker är väl de områden där det saknas kommersiella drönare som klarar kraven. För lokalisering av artilleri upp till någon/några mil bort eller självmordsattacker är ju billiga kommersiella drönare överlägsna, då man inte räknar med att de överlever.
Självklart är det så, det är som sagt uppdrags/kravberoende. Möjligheten att använda helt kommersiella drönare är också begränsad i tid; de frekvenser som används för C&C av dessa är till exempel välkända, och per definition öppna och publika, och dessa kommer i framtiden att mycket kraftigt störas ut (vilket begränsar uppdragen till autonoma, utan live-möjlighet, om man inte har ett flygande länkrelä-nät). Vad som också kommer komma är attackdrönare som själva kan pejla in en live-sändande drönares (eller sändarens, eller störutrustningens...) signaler och attackera: triangulering etc kan göras helt autonomt. Sedan kommer motmedel mot detta, både elektroniska och fysiska (små autonoma självmordsdrönare mot fast utrustning/fasta ställningar kan tex stoppas med nät och kevlarliners). Etc etc.
Däremot är användandet av kommersiella delsystem inte begränsat i tid, eller användandet av kommersiella/"hobbybyggda" drönare för "tysta" autonoma kartläggningsuppdrag.
Citat:
Ursprungligen postat av
JohanAnte
Om man däremot måste ha räckvidd etc. så får man ju nog få Saab eller Boeing att bygga dem. Men man kan ju ta lite inspiration från Gripen och bygga dem ”nakna”, men med ett OS som gör det enklare att bara snäppa på den senaste kameran eller sensorn eller vad det nu är med USB kontakter typ, och sedan programmera om så de kan utnyttja det.
Själva drönaren är ju egentligen bara en flygande motor med tank…

Exakt. Det är detta som retar mig med just denna diskussion; i princip inget ryskt system har varit i närheten av att fungera som någon trodde, och speciellt verkar ryssarnas system för elektronisk krigföring (där man trodde att de var världsledande) i princip inte fungerat alls. Där har man bedrägerier av rang att rota i. Liksom, vill man skita över ryssarna finns det några tusen alternativ att välja på, men här väljer man att håna det enda system där ryssarna faktiskt visat lite smartness och modernitet, något som medger modulär uppgradering -- det system Sverige har köpt är till exempel inte uppgraderbart på samma billiga sätt, och sensorpaketet i det är nu ~femton år gammalt (och har troligtvis en bra mycket mindre sensor för synliga våglängder) vilket är eoner i denna bransch. För att uppgradera sensorn i Orlan byter du bara kameran (du behöver ju inte ens byta optiken) och 3D-printar en ny fysisk monteringsadapter, en kostnad på ~tiotusen (till detta tillkommer förstås lyxjaktbonusen).
Samtidigt är det så att har man Gripenbudget har man råd att låta tillverka customlösningar -- då handlar det framför allt om en integrerad gimbal/sensor/optiklösning, troligtvis med aktiv sensorkylning, något som också finns tillgängligt som paket från hyllan vilket förstås denna tråd skulle fnysa åt. Men upp till, säg, "några tiotals kilo"-klassen på drönare är det inte alls orimligt att försöka integrera kommersiella lösningar så långt det bara går.