Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Varför är det nu funkofobiskt och diskriminerande att symbolisera autism med pusselbitar?

Nån postade denna bild; https://i.imgur.com/GVvUf2a.gif

Men kolla in kommentarerna; https://i.imgur.com/1s4BYOH.jpg

Ja, blinkandet är irriterande, men varför reta sig på nån som menar väl, med "Understanding and Acceptance", "Help raise Autism Awereness" o pusselbitar? Vad är det för fel på pusselbitar numera? Jag gjorde en gång ett konstverk föreställandes ett huvud med en pusselbit i. Skulle det anses vara funkofobiskt idag? Varför? Är kugghjul också funkofobiskt?

Jag har länge trott att pusselbitar är sätt att symbolisera Asperger o autism? Varför kan inget få vara som det alltid varit?

Jag skulle gilla att ha bevis på att jag har diagnosen. Inte behöva lita på en ganska lätt utredning och ett par personer som gör en bedömning. Såhär i efterhand hade jag velat ha mer konkreta svar på varför de gav diagnosen. Hur de visste. Hur nära gränsen jag låg, om de tyckte att jag var ett solklart fall eller inte.

[quote=Muppety|80889097]
Min närmsta släkt tycker att psykisk ohälsa är tabubelagt. Skamligt. Nåt man inte kan prata om. Jag har haft sjukersättning i många år pga psykisk ohälsa men de låtsas inte om det.

Jo, jag kan t.ex. skriva en FB-uppdatering "Ooh! Vad gott med semester nu i 4 veckor". Men så kommer hånfulla kommentarer från t.ex. kusiner "Semester från vad? Du går ju bara hemma!". Men nej, jag går inte bara hemma, jag har en meningsfull sysselsättning som jag trivs med... Även om det inte är kvantfysik direkt, något som jag hade velat att det skulle ha varit!

Den kommentaren har jag också fått. Jag hade mycket hellre varit frisk och jobbat, det är inte roligt att ha sjukersättning. Jag hade en meningsfull sysselsättning tidigare men var tvungen att byta till ett annat ställe som var helt värdelöst. De delade även upp folk med autism och folk med psykisk ohälsa. Blev jättekonstigt för mig, jag visste inte i vilket fack de ville placera mig.

Är denna bättre/korrekt?

https://pin.it/jLDFqNM

Just det, den där har jag också sett användas. Om den är bättre vet jag inte. Mig spelar det då ingen roll om det är ett oändlighetstecken eller pusselbitar, men som sagt klagar dom i kommentarerna på att det är "funkofobiskt" att symbolisera autism med pusselbitar!?

Jag gjorde detta konstverket för några år sedan; https://i.imgur.com/z7foZCS.png Med en pusselbit lite för att symbolisera min Asperger. Men nu skulle det alltså mitt konstverk vara funkofobiskt o kränkande? Jag brukar ha med det på utställningar, men nu är det kanske bara att kasta bort det!?

Det sårar o är förolämpande se; https://munderbar.wordpress.com/2018/04/02/om-tolkningsforetrade-och-pusslbitssymbolen/ o https://ettannatsattatttanka.wordpress.com/tag/pusselbit/ Det har ju använts tidigare? Varför inte bara låta det som varit vara, istället för att hitta nytt gnäll i allt!? Vissa blir aldrig nöjda...

Lite som att man alltid sagt "negerboll", men nu är det väldigt rasistiskt att kalla bakverket för det!

På Autism- och Aspergerföreningen, som jag själv är medlem i, så hade man i.a.f. så sent som 2021 priset "Årets pusselbit"; https://www.autism.se/vasterbotten/kalender-vasterbotten/nominering-till-arets-pusselbit-2021/

På en bildsökning på "Autism symbol" så förekommer både oändlighetstecknet o pusselbitar i olika former; https://www.google.com/search?q=Autism+symbol&sxsrf=ALiCzsYwA98wQjq2mhaDR qSV2UJ1EPzvdA:1657856588350&source=lnms&tbm=isch&s a=X&ved=2ahUKEwjOx6WI_fn4AhUcXvEDHfszBxQQ_AUoAXoEC AEQAw&biw=1920&bih=896&dpr=1

Ja, det förstår jag ju. Du kanske kan få läsa din journal?

För min del skedde utredningen under ~10 månader och jag var inlagd under hela den tiden. Trots det så letade jag ändå efter andra anledningar till mina svårigheter väldigt länge efter att de satt diagnosen "lindrig Asperger". Att till slut acceptera att de hade rätt, var inte roligt - men samtidigt landade jag i det på något sätt.

Den uppdelningen har de väl i viss mån här också. Jag tillhör de som har psykisk ohälsa, så som depression, schizofreni, bipolär, m.m. O jag har haft både svår depression o schizoaffektivt syndrom också (som dominerat över min Asperger). Men t.ex. var där en som nog skulle klassas som "autism nivå 3" (han jag skrev om som ville köra bussen), vad jag vet så trivdes han, men en dag så tvångsförflyttades han till en annan del av verksamheten.

[quote=klmnopq|80893946]

Likadant för mig. vi pratar eller nämner aldrig mina problem och det är knappt någon förutom de närmaste jag träffar ibland i min släkt. Men kan förstå det då det inte skulle hjälpa ändå. En del verkar tro jag mår bättre, ( jag har i och för sig varit sämre, så lite bättre har det blivit. ) men eftersom jag inte säger något om när jag mår sämre så kanske de tror jag mår bättre. Jag vet inte. Jag vet inte ens vilka som vet att jag har sjukersättning eller inte. Men kan kännas jobbigt då närmaste pratar om jobb de haft genom åren, om de ska få nytt jobb eller när de äntligen ska få semester eller vad de sparar till.

Jag kan bli lite irriterad på min mamma nån gång, eftersom för henne förklarar det mycket att jag fick min Aspergerdiagnos när hon hade läst på om det. O typ allt udda beror på min Asperger enligt henne, o hon tror inte på att jag har fått diagnosen schizoaffektiv så jag var tvungen att visa journalen för henne, enligt henne beror allt på Aspergern.

Nu är jag inte så beroende av min mamma, men hon körde mig till veterinären när jag var tvungen att åka in med min katt. Så efter vi anmält oss där går jag iväg, men jag har väldigt bra hörsel, så jag hör hur mamma säger till hon i receptionen; -Jo, det är så att han har Asperger... Då blir man lite sned, det har inget att göra med min katt, jag bor själv o sköter mina katter.

Sen har hon såklart talat om det för hela släkten på hennes sida, så där är ingen som inte vet att jag har Asperger...

Egentligen bryr jag mig inte om det. Men det behöver inte påpekas 511 gånger!

Jag var inskriven på psyk i många år innan en person kom på att föreslå en utredning. Fick först träffa en psykolog två ggr för att få godkänt att bli ställd i kö. Själva utredningen bestod av två läkarbesök och ett psykologbesök. Sen återbesök för att få svar. Har tillgång till journalen online men tycker inte att den ger nåt.

Habiliteringen gav mig 10 psykologsamtal, de hjälpte.