Citat:
Ursprungligen postat av
25cm-slak
Hurvida han var populär eller inte har jag ingen aning om. Kanske är det som att i Sverige säga att Gustav Vasa var populär, eller så kanske han var populär på riktigt. Men sen har vi din märkliga fras igen att "monarkin enade". Ungefär som att säga att republiken enade USA. Ett precis lika meningslöst påstående.
Jag kan mycket väl tänka mig att republiken enade de 13 stater som ursprungligen utgjorde USA, och det är mycket möjligt att det fungerade under avsevärd tid. Sedan splittrades förstås USA under inbördeskriget, och återförenade - igen under en republik.
Citat:
Fast sen är det klart att du envis fortsätter att påstå att monarkin var "en enande kraft". Återigen utan att komma med ett enda argument. Eller är det "sanningen" igen som spökar?
Nu skall vi inte blanda in övernaturligheter. Jag påstår att monarkin har en enande kraft i ett flertal demokratier, och det finns goda skäl att utgå från att det hade varit så i Italien också, om man hade lyckats att transformera den.
Citat:
Den amerikanske presidenten är svår att avsätta på grund av att han har valts i allmänna val. Vilket som du vet har att göra med maktdelningen. Inget konstigt med det.
Inget konstigt alls. Det är inte heller konstigt att Sveriges kung inte kan avsättas emedan han är personligt utsedd av Sveriges Riksdag och sitter på livstid. Det har att göra med arvkungadömet. Men, vist hade det varit en fördel om vi haft ett riksrättsförfarande.
Citat:
Dina konspirationsteorier kan vi lämna därhän. Angående Maud Olofsson är det inte brottsligt att göra dåliga affärer. Med avseende på punkten trolöshet mot huvudman, så var det ingen som hindrade dig från att polisanmäla henne. En eventuell riksrätt skulle inte göra skillnad.
Inte det minsta konspiratoriskt. Det sammanhängde med att man också avskaffade ämbetsmannaansvaret.
Citat:
Tydligen får jag modifiera mig lite. Du föredrar en pöbel som agerar nyttiga idioter, så att kungen och Trygger kan konspirera mot den valda regeringen.
En riksrätt ger inte demokrati. Ett av dina meningslösa stickspår igen.
Här förutsätter jag att med maktdelning menar du att kungen ska få vara med och bestämma. Något som naturligtvis inte kan komma på fråga. En person vars enda kompetens är att vara tillsatt genom avel, tidigare mer genom inavel, ska inte ha någon makt.
Sveriges allmoge var då rakt ingen pöbel - det var ansvarstagande medborgare som ville uttrycka sitt stöd för en ansvarsfull politik och de gjorde som det varit svensk allmoges rätt sedan urminnes tider - man gick till kungs. Pöbeln var väl snarast det där arbetartåget, som Branting trummade ihop. Sedan tror jag inte Du riktigt förstår 1809 års regeringsform. Enligt den var regeringen kungens regering - inte Riksdagens. Det kommer senare. Enligt vad som då gällde handlade det snarast om att regeringen var illojal med kungen, och då kan naturligen regeringen inte sitta kvar.
En riksrätt stärker rättsstaten, vilken är avgörande för demokrati, och ingår väl i en maktdelningslära. Däri ingår också att utöka kungens uppgifter, men inte att vara en del av regeringen. Arbetsfördelning är på fler sätt viktigt.
Citat:
Detta angående min fråga om Strix föredrar demokrati eller den pseudodemokrati, med graderad rösträtt relativt inkomst, vi hade innan rösträttsreformen 1909. Som vanligt har Strix oerhörda problem, eftersom han inte kan medge att Staaffs program ligger Strix närmare. Av den enda anledningen att han var liberal. Men det är så det är med konservativa, att de omfamnar de liberala idéerna en tid efter de har införts.
Eller för att forsätta gissa, så var Strix med all säkerhet mot kvinnlig tronföljd på 70-talet. Bara för att sedan lalla med och rätta sig i leden när det väl var infört. [/quote]
Nej, jag är/var inte emot kvinnlig tronföljd, men det genomfördes på ett felaktigt sätt. Emellertid bör man beakta att även om Storbritannien har haft goda erfarenheter av ett flertal kvinnliga regenter, så har inte Sverige det. Inte en enda, faktiskt. Men, jag hoppas att det nästa gång blir utmärkt.
Citat:
Jag betackar mig för dina idiotier till partiprogram.
Du fick i alla fall ett ärligt erbjudande, men vågar Du inte läsa, så skall jag inte vara framfusig.
Citat:
Ungefär att ändamålet helgar medlen med andra ord. Ungefär som när Pinochet begick statskupp för att Allende misskötte ekonomin. (Vilket han i och för sig gjorde)
Historien har förstås inte dömt ut Staaff, annat än i dina fantasier. Han framstår som alltid som en av förgrundsgestalterna i demokratiseringen av Sverige. Trygger å andra sidan var en föredetting redan då, fast i den numera helt främmande föreställningen att pengar ska ge flera röster.
Du gör alltså en enda fråga, försvarsbudgeten, till ursäkt för att det närmaste statskupp vi varit sedan 1809. I stället för att på normalt sätt arbeta parlamentariskt. Nu skulle det inte heller göra någon skillnad i budgeten med tanke på att kriget bröt ut strax därefter.
Däremot gav borggårdskrisen en svagare regering. Att som kungen, Trygger, von Heidenstam, Hedin, och vilka som nu kunde ha ingått i juntan, hålla på och bolla med landets styre, kan enbart betraktas som högst oansvarigt.
Som tur är försökte de sig de här demokratins fiender inte på någon statskupp på riktigt. Vilket mycket kunde ha lett till en kommunistisk revolution. I stället misslyckades de, och Socialdemokraterna stärkte sina positioner, och kunde tillsammans med liberalerna införa allmän rösträtt även för kvinnor.
Det var så klart inte i närheten av en statskupp! Vilket trams! Lika litet som det var en statskupp när 4-oktoberdemonstrationerna hölls 1983. 1914 fick vi en ämbetsmannaregering, dvs en partiopolitisk, vilket nog var precis vad som behövdes i situationen.