Avskaffa monarkin!

De förefaller inte välja att hoppa av i särskilt stor utsträckning.
Ja, Harry Windsor har verkligen haft ett fruktansvärt liv präglat av hemska vedermödor och lidande! Vi tror alla på såväl Rödluvan som att det nu är av omtänksamhet för Harry och alla andra stackars lidande kungligheter som du vill avskaffa monarkin.

Han verkar för övrigt inte ha tyckt mer illa om uppmärksamhet än att han och kärringen lyckas vara mer mediakåta än gamle rikspolischefen Björn Eriksson.
Det förefaller i praktiken inte finnas några begränsningar i valet av äktenskapspartner i den svenska monarkin och därmed är det förstås inget argument för att avskaffa den. Eller hur? Sen att du inte tycker att de kungliga partnervalen är fina nog är väl mest en snobbgrej hos dig själv som du får försöka jobba med, alternativt kanske låta bli att följa kungligheterna i skvallerpressen? Lite enklare än att byta statsskick.

Du kan inte skriva om du håller med eller inte. Du skriver om att avskaffa monarkin när jag skriver om att behålla den. Du skriver om fantasivärldar när jag skriver om den verkliga världen. Du skriver om en demokrati där arv går före folkvälde.

Då blir ju all diskussion omöjlig.

Kanske måste jag uttrycka mig enklare för att det skall framgå? Jag håller inte med om att arvsmonarki är oförenligt med demokrati. Vi har ju demokrati och arvsmonarki i Sverige, Norge, UK, Australien osv osv. Det är uppenbart att det går utmärkt att kombinera.
Tja, tråden heter bokstavligen "Avskaffa monarkin!" så det ligger onekligen nära till hands.

Du vill behålla monarkin men ändra på den? Hurdå isåfall och vilka praktiska fördelar tänker du dig att det skulle medföra (utöver att göra dig själv glad)?
Arv går inte före folkvälde i Sverige där folket helt demokratiskt valt att ha just kungen till kung och, om så önskas, kan sluta ha kungen som kung eller ens kung som statschef. Folket bestämmer.

Så först tycker du synd om en av de personer i världen det nog är minst synd om. Den stackars Harry kanske inte tänkte sådär jättemycket på eventuella foton blir han skämdes ut sig i en naziuniform.

Han och frugan försöker nu leva på att vara kändisar, vara kungliga, och behålla sitt luxuösa leverne, de av någon anledning tror sig ha rätt till.

Samtidigt beklagar du dig över de stackars förstfödda som måste överta statscheferiet. Men vet du, det behöver de inte. Bara att säga att de inte har lust. Men det gör de inte. För att de har det så bra.

Och trots allt detta gnäller du över att kungligheter inte längre inavlar. Och därigenom ändå vill upprätthålla denna märkliga idé om kunglighet. Din unkna sexualsyn att slampor gifter in sig, och ditt märkliga påstående att Silvia skulle ha varit hårt hållen.

Det går att förstå Harry lite bättre när man läser boken (vilket såklart var syftet med den, det förstår jag också). Han fick aldrig lära sig självständighet. Han fick inte ens använda pengar eller nycklar, allt sköttes av någon annan. Den minsta önskan han hade, så fixade någon i staben det (det vill säga om önskan beviljades från Charles och/eller Elizabeth). Och risken - som gör att han och hans familj BEHÖVER livvakter - föddes han också till. Han bad inte om den.

Det ÄR inte så himla lätt att steppa ut från detta, förutsätta att alla terrorister/kidnappare/skurkar/nationalister/galningar/paparazi från en stund till en annan ska tappa intresset helt, och låta honom och hans familj vara ifred så att de kan gå på gatorna utan livvakter.

Det är inte heller så lätt för honom (eller hans hustru), att anmäla sig på Arbetsförmedlingen, söka vanliga jobb, dyka upp på anställningsintervjuer... Alltså, jag förstår faktiskt hans dilemma! ...men att välja alldeles fel hustru, gjorde förstås inte avhoppet enklare.

Jag har aldrig sagt att kungligheter ska inavla. Du menar att det bara finns två alternativ: antingen gifter de sig med kusiner eller sysslingar, eller så gifter de sig med utvikningsbrudar/dokusåpadeltagare/horor/slampor? Det finns INGA obesläktade kvinnor i hela världen, som inte är slampor..?

Harry och Meghan är bland de mest privilegierade människorna som finns. Ändå gnäller de.

Nu är det du med din sunkiga sexualmoral, som påstår att det är slampor.

Jo på många sätt är de ju det, eller var. Harry behövde bara säga till sina lakejer att han ville någonting - besöka Sydpolen, besöka Nordpolen, tillbringa ett år i olika länder i Afrika... så ordnades det på bästa sätt!

Men när jag läste boken fick jag ändå en klaustrofobisk känsla. Så HEMSKT att aldrig kunna gå någonstans ensam, att alltid vara tvungen att ha livvakterna med! Att alltid bli igenkänd överallt, och orsaka trafikstockning! Att inte kunna lita på någon - rätt som det är har bilder från privata fester sålts till tidningarna. Att inte ens kunna gå och handla mat utan förklädnad. När de hade hittat ett hus kunde de bara bo där i sex veckor, sedan hittade papparazzi dem, och de var tvungna att flytta igen.

Jag skulle då inte tycka att det var värt det. Och sedan de fick barn, har de den mycket réella kidnappningsrisken att oroa sig för. Man skulle ju bli sjuk av oro. Absolut inte värt det!

Nu gör de inte så väldigt mycket för att bli mindre kända.

Nej, och det beror troligtvis på, att de upptäckt att de inte har något annat sätt att försörja sig på, än att sälja ut sig själva så att säga. Och kungafamiljen, men det är ju gjort nu - de lär inte få tillgång till fler interna uppgifter att sälja ut. Harry skriver om svårigheterna att få ekonomin att gå ihop i slutet av boken "Spare". Charles drog ju in både underhållet och livvaktsskyddet av den brittiska polisen, och nu måste de betala privata firmor för detta. De vågar ju inte vara utan, och det förstår man.

Samtidigt är deras möjligheter att tjäna pengar på vanliga jobb ytterst begränsade, de kan inte ta vilka jobb som helst och ingen kommer att vilja anställa dem heller. Det skulle bara bli konstigt. Och det måste ju också vara jobb som betalar de enorma konstnaderna för säkerhetsskyddet, som sagt. Och när barnen börjar röra sig ute utan mamma och pappa, kommer det att bli ännu dyrare.

Som sagt, jag tror att det skulle vara bättre för de kungliga själva också, i många fall, om de slapp födas till detta - som de ju inte VÄLJER. Det är inte rätt mot dem heller, att födas in i en gyllene bur som är nästan omöjlig att komma ur. En annan sak är detta med svårigheten att hitta partner.

Man skulle kunna tro att de har det jättelätt, men Harry berättar i boken att han kunde se varje gång han presenterades för en ny flicka, hur hon redan inne i huvudet provade en prinsesskrona... D.v.s. han kunde inte veta vem som ville ha honom för hans egen skull. Och de få vettiga tjejer han var tillsammans med, gjorde slut för att de inte orkade med paparazzi-förföljelserna. Paparazzi till och med omringade deras nära släktingars hus, sökte upp gamla skol- och arbetskamrater och försökte få dem att säga negativa och pinsamma saker om dem (flickvännerna alltså), för det hade blivit ett scoop. Tjejerna orkade inte, så de gjorde slut.

Så kan det bli för världsartister också, men de har ju ett val - de ger sig in i det frivilligt, och medieintresset upphör fortare när de lämnar karriären.

Sedan barnsben sa Rickards pappa att han skulle bli läkare som han. Och sagt och gjort studerade Rickard medicin, trots att han egentligen ville bli advokat. I trettioårsåldern fick Rickard nog av klimakteriekärringar, och att köra upp tummen i arschlet på gamla gubbar. Han försökte sig på en kortlivad karriär som författare, men när han väl hade berättat sin story som hunsad pojke som gör vad pappan säger, svalnade intresset för honom. Problemet nu var, att han nu hade en fru som vägrade ta ett jobb, och barn som vant sig vid att leva på en läkarlön. För närvarande dotter Rickard och tycker synd om sig själv, och kan inte förstå hur livet har varit så otroligt grymt mot honom.

Jämförelsen håller inte, eftersom Rickard inte blir igenkänd precis överallt, och inte har på sig en osynlig prinskrona överallt som gör att folk blir osäkra och illa till mods, inte vet hur de ska titulera honom o.s.v.. Rickard behöver inte ens berätta för någon ny bekantskap att han läkarutbildning, om det skulle vara ett problem. Inte heller finns det ens i närheten lika mycket pengar att hämta, för dem som kidnappar Rickards barn. I fråga om Harrys barn, så kan en kidnappare mycket väl tro att Charles ska chippa in också med sin enorma förmögenhet. Elizabeth var ju rikast i världen, och även om arvet delades på fyra barn så lär Charles som kung ha fått lejonparten.

Ja, Harry är rik och behöver inte arbeta. Så synd det är honom.