Citat:
Ursprungligen postat av
Blot-Sven
Jag är faktiskt lite osäker på om du vill påskina att jag inte är bekant med konceptet sedan tidigare, eller om du syftar på populasen rent allmänt. Det som sticker mig i ögonen i dag är hur unison och välkoordinerad propagandafanfaren är, trots en uppsjö varierande källor.
Nej, jag menade populasen. Tror att vi är ungefär jämngamla, och jag vill på intet vis framställa mig som någon Einstein eller ens någon docent i statsvetenskap.

Men den här mixen av doom'n'gloom och mycket entydiga moraliska narrativ har man ju sett tidigare, t ex under Kuwait/Gulfkriget 1990-91.
Citat:
När Baudrillard skrev The Gulf War Did Not Take Place var hans viktigaste tes att Gulfkriget lika gärna kunde vara en simulering eftersom allt vi fick veta kom från en handfull auktoriserade amerikanska journalister och något TV-team som gjorde sitt yttersta för att framställa hela kriget som en rakknivsvass amerikansk specialoperation. Nästan inga bilder på döda. Resultatet: overkligt. I dag är det inte längre så — material finns överallt, men tolkningen i våra media är oftast magistral och tonen docerande. Till detta kommer saker som Zelensky-reportaget i Vogue. Det känns som en bisarr spegelbild av Nixon och kriget i Vietnam, minus anti-krigsdemonstrationerna. Nu vill alla ha Kriget.
Just det - men att Ukrainakriget kan komma så nära i personliga bilder, mikroreportage osv beror ju också på att
väldigt många i landet har smartphones och konton på sociala medier, eller känner någon som har det. Dessutom fungerar internet och elnätet utan större problem (ryssarna kunde ha slagit ut elnätet och stora delar av telenätet på ett tidigt stadium, men det har de inte gjort, bl a därför att de inte ville skicka hela Ukraina ner i vardagskaos och få skulden för det).
I Somalia, Irak eller Afghanistan fanns det inga smartphones med i bilden, sociala medier existerade knappt för vanligt folk i dessa länder och journalisterna hade starkt begränsad rörelsefrihet, Det präglade hela rapporteringen kring dessa krig på 90-00-talen, mycket färre brinnande privathus och döda kroppar.