Avskaffa monarkin!

Det var metoder i ett fördemokratiskt samhälle. I vår tid hoppas vi att vi för det första inte hamnar i den situationen, och för det andra att Riksdagen kan agera inom ramen för RF och SO. Det förefaller ha fungerat väl så här långt.


Hans (brist på) försvarspolitik, som gick ut på att snåla in på Krigsmakten, både planerade satsningar på Flottan (pansarbåtsinsamlingen) och vad gällde Arméns utbildningstid (borggårdstalet). Det var försiktigt uttryckt en direkt nationsskadlig politik både med avseende på den ryska marina uppbyggnaden i Östersjön och på att stormaktsmotsättningarna redan då antydde risken för storkrig. Inte helt olikt hur vår tids politiker, ofta av liberala slag, har agerat.


Det är skillnad på att gå med i en allians för att man har ett alldeles för klent försvar (Sverige), och på att gå med genom att man har ett starkt och respekterat försvar (Finland).

Var i grundlagen finns möjligheten att avsätta kungen? Faktiskt har jag inte riktigt tänkt på möjligheten, utan bara tänkt på grundlagen, två riksdagar etc.


Inte visste jag att du föredrar utomparlamentariska metoder? Nåväl, man lär sig. Jo, kungen agerade säkert inom konstitutionen, vilket inte betyder att det var lämpligt. Nu var Staaff den demokratiskt valda statsministern, men tydligen föredrar du att snacka demokrati endast när det stödjer dina idéer. Kungens, och den uttalade anidemiktaten Tryggers, närmast statskuppsliknande provocerade regeringskris, gjorde Sverige instabilt. Tydligen helgar målet (lite mer pengar till försvaret) medlen (öka risken för en kommunistisk revolution).


Finlands villkor för att gå med, är även att Sverige går med. Så finnarna tycker tydligen inte att det är något fel på vårt försvar.

Men du kanske tycker det vore en bra idé att kungen konspirerar med Kristersson att avsätta Andersson som alternativ?

I RF, 5 kap, stadgas:
"4 § Om konungen eller drottning som är statschef är förhindrad att fullgöra sina uppgifter, inträder enligt gällande tronföljd medlem av konungahuset, som inte är förhindrad, för att som tillfällig riksföreståndare fullgöra statschefens uppgifter."

"6 § Om konungen eller drottning som är statschef under en sammanhängande tid av sex månader inte har fullgjort eller kunnat fullgöra sina uppgifter, ska regeringen anmäla det till riksdagen. Riksdagen beslutar om konungen eller drottningen ska anses ha avgått."

Beroende på omständigheter kan alltså uttrycket "fullgöra" ges olika innehåll.


Opinionsyttringar från folkdjupet är knappast utomparlamentariskt, och vid denna tid gällde 1809 års regeringsform, vari det stadgades att Konungen äger allena styra riket, dvs det fanns en inbyggd maktbalans mellan regeringen - som i formell mening var kungen med statsråden - och Riksdagen. Vänstern brukar framhålla att Sverige blev demokratiskt först med kvinnors rösträtt 1918, så Staaf var knappat demokratiskt vald. Det är emellertid att förmärka att kungen vid denna tid var överbefälhavare, och förväntades i krig ha det högsta strategiska och operativa ansvaret för Krigsmakten, så det var även bärandes detta ansvar som han hade goda skäl att yttra sig i offentligheten. Trygger var fr a professor i juridik och hade varit ordförande i konstitutionsutskottet (det var en annan kvalitet på riksdagsledamöterna förr) så han visste vad han gjorde.


Det är nog tvärtom just för att Finland tycker att det är många fel på vårt försvar, som de vill att vi går med i Nato. Det är det säkraste sättet för Finland att undvika det militära vacuum i ryggen som Sverige för tillfället utgör.


Vår nuvarande grundlag medger inte sådana manövrer, och Sverige är numera en demokrati. Jag ser helst att Andersson får avgå efter att ha förlorat ett rättvist val - så kan vänstern inte skylla på något efteråt.

Så bra att det finns någon utväg trots allt. Men så funderar man lite till, och tänker efter så känner man igen den för formuleringen "kan inte fullgöra sina uppgifter". Något som känns igen från olika statskupper. Eller med andra ord, så finns det inte något vettigt sätt att bli av med kungen genom att riksdagen vill det.

I stället ska riksdagen tycks till om kungens förmåga, vilket gör det öppet för tyckanden den från andra grupperingar. En stor skillnad mot att statschefen tidlös på något sätt.


"Från folkdjupet"! Vad är det för jävla trams. Den absoluta samhällseliten sätter igång något som mycket nära gränsar till statskupp. Ren historieförfalskning från din sida.

Staaff var naturligtvis demokratiskt tillsätt. Återigen gör du dig skyldig till historieförfalskning igen. Att kvinnor inte har rösträtt på några år betyder inte att Staafd inte skulle ha demokratisk legitimitet. Detta särskilt med tanke på de kungar du hyllar.

Särskilt i jämförelse med Gustav V och hans anhang hade Staaff gott demokratiskt kapital. Märkligt också att du klagar på Staaff, för att stället hylla Trygger som var helt emot att vad demokrati innebär.

Men så att det väl egentligen. Att demokratin duger för dig, då länge du gillar resultatet.


Ja, kanske det.


Nej, som sagt var borggårdskrisen inte något resultat av ett rättvist val. I stället ljuger du ihop något om "folkdjupet".

Nu är inte Italien mer splittrat är många andra stater, och att det skulle bero på republiken, vore förstås skojigt att läsa mer om din argumentation.

Nu handlar det förstås inte bara om en kung, som sålde ut sitt land till fascisterna, för att kunna sitta kvar som kung. Utan att monarkin knappast gjorde så mycket för att ena landet.

Gör som i Frankrike av med huvudet på allihopa!

Jag har misstänkt att kungahuset har ett turismvärde.

Det som är förbluffande är att vi har en feministisk stat som grundar sig i marxism och samtidigt har en kung. Det känns väldigt hegelianskt på nåt märkligt sätt.

Dessvärre är tyckanden en stor del av vår tids politik och juridik, så i avbidan på en bättre och stabilare grundlag, så är detta vad jag kan bjuda på för tillfället. Det är inte mitt fel att vänstern avskaffade riksrättsförfarandet 1974.


Ingalunda! Bondetåget, till vilket borggårdstalet hölls, representerade hela den svenska allmogen. Från varje landskap kom delegationer med bönder, med landskapsfanor i täten, för att betyga Konungen sin trohet och beredvillighet att offra för Rikets försvar. Det var en enorm manifestation av folkvilja och försvarsvilja, som säkerligen stärkte både inre vilja och yttre respekt för att vårt folk var beredd om det skulle komma att gå illa. Och det gjorde det minsann också, så de var alls inte fel ute.


Staaf hade ett tveksamt demokratiskt stöd, och han förespråkade en nedrustningslinje strax före ett världskrig. Minns pansarbåtsfrågan bara två år tidigare. Han var helt nationellt opålitligt, som liberaler ofta varit. Jag har aldrig påstått att demokrati är det bästa i världen - blott att det är bättre än alternativen. Trygger var en auktoritet på konstitutionella frågor, och det är som sådan jag åberopar honom.


Se ovan!

Jo, vi har sett vad sådant leder till. Det blir många som till slut förlorar huvudet och det blir krig och död. Frankrike har egentligen aldrig hämtat sig efter revolutions- och Napoleonkrigen. En sansad reformering av det franska politiska systemet, mera efter brittisk modell, hade helt klart varit att föredra.

För det första så var det monarkin, dvs Viktor Emanuel II av Sardinien, som enade Italien 1861, och sedan hade monarkin en betydande roll i sammanhållandet av det i grunden - och alltfort - splittrade landet. Det hade säkerligen varit till fördel för Italien, om man hade kunnat behålla monarkin, bytt regent 1946, och att kungahuset, likt i Belgien, kunnat bidra till att stabilisera ett i grunden mycket splittrat politiskt system. Man fö regeringskris i Italien just nu. Jag beklagar att man inte klarade det.

Enandet var en tämligen blodig historia, där Sardiniens kung råkade vara den som vann krihen. Mot andra monarkier på halvön och i övrigt. Det var en monarki som slog ner andra.

Som vanligt slirar du på formuleringarna, och försöker ge intryck av någon sorts samlande kraft i påståendet att monarkin enade. Så var det förstås inte, utan endast ett resultat av krig med andra länder. Men det är klart att har man så lite på fötterna i sin argumentation som du, förstår jag att du får ta till vad du kan hitta.

Efter detta var det förstås inte så så lätt att hålla ihop landet. Men det oavsett statsskick. Men som vanligt svajar du igen i argumentationen. Du påstår att Italien höll ihop till andra världskrigets slut tack vare monarkin, och är splittrat efter på grund av republiken.

Detta har du upprepat gång på gång i hela tråden, utan något som helst stöd. Pinsamt!

Statsministern ska inte behöva fällas i någon för att bli kunna byta ut hen. Så varför kungen? Dumheter och slirande igen från dig. Om vi nu ska ja kung är ju det minsta man kan begära, att vederbörande kan bytas ut om riksdagen tycker så.