Citat:
Ursprungligen postat av
SnakePlisssken
Eftersom det är taget ur sammanhanget som Karnow redogjorde för Karnow says he cited the reported remarks as an example of LBJ's assuaging the brass [joint chiefs] "with promises he may have never intended to keep."
Om Karnow inte var tydlig med detta i boken är jag dock beredd att backa från att det var fulciterat - dock mycket märkligt att du råkade skriva om citatet precis som Oliver Stone gjorde om du inte tog det från filmen…
I boken framkommer det endast att citatet kommer från LBJ riktat till Joint Chiefs of Staff under en Vita huset-bjudning, Julafton 1963.
Att det var Gen. Harold K Johnson som var Karnows källa för citatet i fråga framkommer inte i boken. Åtminstone inte i den utgåva jag har i mitt bibliotek.
Och nej, slutsatsen att citatet ska tolkas som ett exempel på LBJ's vana att stryka omgivningen medhårs är uttryckligen Karnows egen. Inte Gen. Harold Johnsons, eller någon annans.
Dvs, det är helt legitimt att som Stone använda citatet som en indikation på var Johnson befann sig i relation till en kommande militär intervention i Vietnam, om man som Stone är övertygad om att Johnson redan från start, den 22 november 1963, visste att han som president skulle göra just det.
Citat:
Nej det är hörsägen när vi inte har källans intygande - dvs generalens bedyrande att det stämmer.
Hörsägen är en uppgift där historien eller uppgiften består av löst sammanslagna fragment av uppgifter, eller där källan är en annan person än den som uttalar sig eller förhörs
Jag har svårt att tänka mig att Karnow skulle ljuga om det här utan att den gode generalen i så fall skulle reagera.
Det har inte du?
Citat:
Jag har aldrig tidigare ens hört talas om Karnow men han själv verkar ju haft kraftiga invändningar mot hur Stone använde citatet:
I used the story to illustrate Lyndon Johnson's practice of making different promises to different factions. In this instance, he estimated that by placating the brass he could rally their conservative allies on Capitol Hill behind his liberal social agenda. At the same time, as I wrote, he confided to members of Congress who had qualms about Vietnam that he had no intention of getting immersed in that "damn pissant little country." However, Stone, to depict Johnson as a warmonger, lifted the story out of context.
Se ovan. Karnow gör sin tolkning. Stone gör en helt annan.
Och det är definitivt Stone som ligger sanningen närmast.
