Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Okej. Ja, alla hjälpmedel är ju värda att testa så att säga. Så att man vet.

Det är vissa stunder på gott & ont på sitt sätt.
Så det är lite blandade känslor. Sedan om det kommer att hjälpa med tiden eller inte.
Det är bara vänta och se.

Exakt. Det svåra med bolltäcket minns jag var att bollarna liksom hamnade i kluster. Så man vaknade ofta med bollarna nere vid fötterna, hehe. Därför lämnade jag tillbaka täcket efter en månad.

Det låter ju ännu galet. Samtidigt så skall det ju vara till hjälp inte att det blir kluster.
kan förstå att du lämnade tillbaka det.

Har en väninna som har Asperger. Hon klarade sig galant i gymnasiet. Klarade körkortet på första försöket. Har inga specialintressen. Motorik långt över medel då hon gått på avancerade danspass. Inget problem med det sociala heller vad jag märker.
När jag frågar vad hon har för symtom så vet hon inte men att testet visat på det.
Hon har lite andra diagnoser som jag inte vill gå in på av risk för att outa henne.

Vad tror ni? Är hon feldiagnostiserad?

Ja, skulle tro det. Var hon lika bra på alla ämnen så är det troligtvis inte aspergers.

Hej Flashback! Tänkte äntligen ta tag i detta och kontakta vårdcentralen för att se om jag har Asperger. Har en stark misstanke om det men jag är väldigt nervös inför hela processen.

Några saker som jag misstänker kan vara symptom på Asperger:

* Det sociala. Jag har aldrig känt mig trygg/avslappnad bland andra människor. Inte ens med mina vänner eller med min familj och jag har väldigt svårt att se dem i ögonen. Alla vänner förutom en har försvunnit ur mitt liv eftersom jag föredrar att vara ensam och det har nog märkts på ett eller annat sätt. Samma sak när det kommer till flickvänner. Har haft några genom åren men jag har aldrig velat umgås med dem för oavsett om jag har umgåtts med flickvänner eller kompisar så har jag alltid bara längtat hem och så är jag fortfarande. Skitjobbigt.

På jobbet tar jag aldrig kontakt med någon och om jag väl råkar hamna i ett samtal med någon så känns det onaturligt och extremt krystat och jag får nästan skamkänslor efteråt. Har hänt flera gånger att det har börjat någon ny på mitt ställe och efter ett samtal mellan mig och den nya så märker jag att den nya blir avståndstagande och inte alls sugen på att prata med mig igen, även om jag tycker att samtalet gick bra och "normalt". Detta gör att jag har ganska svår social fobi och undviker folk så gott det bara går.

* Rutiner. Jag gör exakt samma sak varje dag och jag hatar när något annat dyker upp som gör att jag inte kan följa rutinerna.

* Är ständigt i mitt huvud. Jag har mediterat varje dag i 1-2 år men ändå så spelas det upp miljoner tankar i huvudet så fort jag är klar. Kan märka när jag är på jobbet att jag sjunger på en låt i huvudet utan att tänka på det. Den liksom spelas upp i bakgrunden medan jag tänker på andra saker. Jag överanalyserar allt och tar allt personligt.

* Omogen. Känner mig inte vuxen alls och saker som jag tyckte var jobbigt i tonåren är fortfarande ett problem. Har gjort diverse trådar på flashback genom åren och bett om råd och får nästan alltid svaret att jag borde växa upp och sluta vara en sådan barnunge. Jag trivs till exempel inte med min kompis och har aldrig gjort men jag har aldrig vågat säga något. Har alltid känts som att jag "tävlar" mot honom och ju bättre det går för honom i livet desto värre känner jag om mig själv. Vem gör sånt i vuxen ålder? Försöker träna bort det men inget har hjälp ännu. Kanske beror mer på dålig självkänsla än just asperger iof.

* Perfektionist när det gäller skrivandet. Om jag till exempel ska skicka ett mail till någon på jobbet så kan jag sitta extremt länge och fundera på om jag ska byta ut ett visst ord. Oftast samma sak när jag gör trådar på flashback, kan gå in och ändra ett ord efter 10 minuter till något som jag tycker låter bättre men som inte spelar någon som helst roll i sammanhanget. Har suttit över en timme och skrivit detta inlägg nu och jag ändrar ord varje gång jag läser igenom det. Stör mig också oerhört mycket på särskrivningar och folk som stavar dåligt i allmänhet. Jag kan knappt låta bli att påpeka det och bli den där dryga jäveln. Detta kanske inte heller har något med asperger att göra.

* Alltid haft det svårt i skolan och var ofta den enda som inte förstod en uppgift. Medan alla andra satte igång satt jag fortfarande som ett frågetecken och inte visste vad jag skulle göra. Har inte varit bra på ett enda ämne i skolan.

Nu orkar jag inte skriva mer. Ska kontakta vårdcentralen och jag blir förmodligen uppringd i morgon så vi kan ta det vidare. Hoppas det går bra.

När du skriver vårdcentralen, menar du en psykiatrisk öppenvårdscentral då?

Men iaf: att kolla om du har diagnosen skadar väl inte, tänker jag.

Återkom gärna och berätta hur det går!

Mvh.

Tack att du berättar. Förstår vad du menar. Egentid är skönt och viktigt, även när man är i en relation.

Någon som tycker att Elvanse (eller annan centralstimulerande ADHD-medicin) hjälper er med Asperger?

Kan tänka mig att relativt många med Asperger fått diagnosen ADD och därför fått testa centralstimulerande medicin.

Jag tycker om att ha, o har ganska många vänner. Men hur förklarar man att t.ex om man blir bjuden på fest, så tackar man nej i sista stunden för att man hellre vill sitta hemma o läsa kvantfysik? Jag hittar ibland på, att jag blivit sjuk eller nått...? Men man vill ju ändå ha vänner...

Då o då är det ju roligt att gå på fest!

Min sambo hade äschberger och det kunde vara dagar hon var full av energi och glad, städade och fixade sen kunde det gå perioder hon var helt energlös och alldeles tom i ögonen.

Jag kunde sitta framför henne och blicka in i hennes bruna öga och fråge: " hallå Caroline? Är du där?" Men inget svar på tal. Och så gick det vecka efter vecka.