Citat:
Ursprungligen postat av
liksom-fb
Hur ser logiken bakom det ut?
Mycket av KPI ökningarna vi nu ser är ju utbudsdriven dvs nedstängningar i Kina, transportproblem, brister av insatsvaror etc. Är detta då verkligen inflation? Och när det är tvärtom att utbudet ökar pga kinesisk tillväxt/effektivisering/manipulation av valuta är det då deflation när priser sjunker?
Citat:
Ursprungligen postat av
liksom-fb
Hur mäter du upp det?
Eller betyder "uppenbar" att du tror och känner och verkligheten inte är inblandad?
Trivial falsifiering. M1 ökar och hushållens buffertsparande ökar lika mycket. Omsatt M1 påverkas inte det minsta.
Kopplingen mellan M1 och inflation ovan är 0 och intet.
Eftersom KPI inte är ett mått på inflation (utan påverkas av en massa andra saker) så vet vi inte exakt hur mycket i prisförändringen i konsumtionsvaror som utgörs av inflation.
I andra marknader t.ex bostadsmarknaden så kan man se effekterna mer tydligt då denna marknad inte är lika beroende av t.ex kinesiskt produktion då man oftast betalar en enorm premie pga läget. Där ser man tydligt att omsättningshastigheten av M1 spelar mindre roll för prisuppgången utan det är den faktiska mängden som korrelerar mer. Samma kan man se på guld, börsen etc. (Penningmängden har ökat snabbare än tillväxten vilket har gett bl.a historiskt höga PE-tal osv)
Det är ju ganska logiskt egentligen. Om vi har 1 MKR i M1 och köper ett hus för 1 MKR så är omsättningshastigheten 100%. Om vi ökar till 2 MKR och köper hus för 2 MKR så är omsättningshastigheten 100%. Omsatt M1 (i procent) måste inte öka för att skapa inflation.
Citat:
Ursprungligen postat av
liksom-fb
KPI mäter priserna från näringslivet till hushållen.
Ändras penningvärdet det minsta syns det direkt.
Det gör det verkligen inte. Konsumentpriser kan minska trotts minskat penningvärde då konsumentpriser styrs av väldigt många andra faktorer. Att som RB sätta penningmål via KPI är korkat och det kommer vi se nu när de måste tvinga oss in i en recension för att få ner KPI dvs de måste minska KPI från efterfrågandesidan när det är utbudssidan som är problemet.
De stora problemet som varit de senaste 20 åren är att utbudssidan via globalisering har haft en enorm deflaterande effekt (på KPI) vilket har gjort att riksbanken har stimulerat efterfrågan samtidigt med expansiv penningpolitik. (Vilket har även stimulerat efterfrågandesidan på andra saker som inte ingår i KPI och som därmed inte har en prissänkande effekt dvs t.ex bostäder)
Nu när det blir tvärtom så kan de inte gå ifrån denna typ av politik utan att tappa trovärdighet. Därav så måste de tvinga oss in i en lågkonjunktur med sjunkande fastighetspriser om de vill få ner "inflationen" enligt KPI.