Citat:
Ursprungligen postat av
WatchItNow
Så är det ju, ingenting kan gå upp för evigt. Men under Sveriges längsta uppåtperiod i historien 1994-2022 har alla som haft 2 eller fler bostäder varit de största vinnarna och om man haft i bra läge t.ex Stockholms innerstad så har man tjänat 10-50 årslöner bara genom att ha en lägenhet tom. Otroligt orättvist och till enormt besvär för den delen av befolkningen som har svårt med boende.
I Japan är bostadspriserna i Tokyo mycket lägre nu än 1989. Det kommer att komma en 35-års-dipp även i Sverige, någon gång.
Jag följde debatten om marknadshyror som blossade up och dog. Det handlar privilegierade grupper av aktörer som får låga hyror i bra lägen, med arma stackare har höga hyror i nybyggen och förorter. Allt som rör boende i Sverige är politiskt känsligt. Det är i boende man mäter förmögenhet, då det är den största privata tillgången folk äger.
I Italien har man fördelar skattemässigt när man säljer sin första bostad och behöver inte skatta för vinsten. Andra bostäder som man äger som investering har annan beskattning. Så det går att lösa med skatter.
Jag har länge tyckt att det pågår en bubbla, men den har fördröjts av långa räntor. Nu kommer vi närmare den punkten där bubblan spricker. Alla som har lån kommer drabbas om de är för högt belånade i förhållande till inkomster, och om de gått in sent på bostadsmarknaden. Sen har vi folk med låga inkomster som använt sin bostad som bankomat.
Det är krafter som nu har satts igång, som politiker inte kan kontrollera då inflation och utlandet påverkar oss mer än den politik där man försöker motverka dessa krafter med. För oss som bara bor är det en nedgång, där vi noterar en prisnedgång som gör boendet dyrare, men saknar betydelse eftersom vi inte tänkt flytta. Det handlar om psykologi och hur man påverkas. Sen tycker jag att det är underligt, att folk ser minsta lilla nedgång som en förlust, i stället för att räkna från köpeskillingen de gav när de köpte bostaden.
