Citat:
Ursprungligen postat av
Ellis08
Nu kan jag inte hålla mig från att kommentera längre. Jag är uppvuxen på Södermalm i kulturella kretsar och har stött på Elsa Billgren och Sandra Beijer här och där. Vi är i samma ålder. Jag har aldrig följt deras bloggar men har det senaste året börjat läsa Elsas blogg och fascineras av hur hon har utvecklats. Liknelsen med Marie Antoinette är klockren. Jag minns både Elsa och Sandra som populära societetstjejer redan då, alltså när vi var runt tjugo. Sandra var liten och smal med världens utstrålning och hade långt rött hår på den tiden. Hon var en sån som alltid var i centrum av sin kompiskrets och hade alltid någon ny kille. Senare så var jag ihop med hennes killkompis och han klagade på att varje gång dom sågs så skulle hon fota honom och summera hela upplevelsen offentligt. Han störde sig på att hon ofta hittade på och inte beskrev det som det varit. Det lutade med att han slutade umgås med henne. Han var mycket besviken på henne. Då var hennes blogg stor. Jag träffade henne på en förlagsfest för ett tag sedan och då var hon fortfarande lika smal men hade en hållning som Mr Burns i Simpsons. Hon ser inte lika ung ut i verkligheten. Gällande Elsa så hade jag en killkompis som var ihop med henne. Han var helt besatt av henne och dom var båda hipsters. Hon var lång och stor och grov men hade också en otrolig utstrålning precis som Sandra. Hon var en sån som pratade högljutt och alltid stod i centrum på ett positivt sätt. Jag minns att hon var inkastare på en populär klubb och hon lyste som en stjärna i färgglatt smink och färgglada kläder och såg ut att vara typ 180 cm lång. Hon verkade vara en härlig tjej. Jag förstår inte var denna beiga och ängsliga uppenbarelse kommer ifrån och jag fascineras av hennes nya stil på sin blogg. Det är som om hon är en helt omedveten Törnrosa som bara sover…helt omedveten om hur omvärlden ser på. Sandra har ändå utvecklats och mognat och jag tycker att hon verkar vara en väldigt skärpt tjej numera. Elsa not so much. Det var mitt skvaller.
Det här med Sandras killkompis var så intressant, har alltid varit nyfiken på hur det ser ut "behind the scenes" med bloggare som dokumenterar sitt vardags- och sociala liv.
Vad tycker egentligen vännerna om att det ska fotas? Måste Sandra/Elsa hela tiden avbryta konversationer för att de ska dokumentera något? Tycker de aldrig att det är pinsamt (särskilt på dyrare/coolare ställen) att fota en massa?
Själv kan jag träffa vänner och inte ta en enda bild för att jag fokuserar på dem och våra samtal, blir liksom aldrig läge. Och vääldigt diskret och snabbt fota maten på finare ställen för att ha som minne.
