Euphoria (HBO)

Problemet är att du är helt fokuserad på ras och sexuell läggning och att det enda som verkar ge dig något är att bocka av så många som möjligt. Jag är bara på avsnitt 6 i säsong 2, men avsnitt 5 med Rue som rymmer från sin mamma var helt otroligt bra. Jag har nog aldrig sett en mer realistisk skildring av en tonåring som brusar upp eller ett avsnitt som poetrerar avsaknaden av empati och konsekvenstänk hos tonåringar på det sättet ( visst drogerna hade en stor betydelse, men även utan dem så var det imponerande träffsäkert). Och jag har aldrig varit mer fångad av Rue. Ett avsnitt som inte alls fokuserar på ras eller sexuell läggning. Inga billiga knep eller ytliga checkpoints.

Problemet? Vilket problem? Vad vet du om mitt fokus? Vad vill du?

Bara en fråga. Ni som gillar Euphoria, hur gamla är ni och vilket kön? Är själv man i 45 års åldern så kanske inte riktigt målgruppen. Tycker skådepeleriet är bra och gillar normalt sett filmer och serier i highschool miljö men känner inte att jag kommer in i handlingen eller får någon känsla för karaktärerna. Men så växte jag också upp med Beverly Hills 90210 (originalet alltså). Gillade även Cobra Kai vilket är mycket 80 tals nostalgi.

Hade glömt bort titeln på serien, så jag har förväxlat den hela tiden med nån tacky sci-fi serie.
Detta har betytt att jag har undvikit hela 2.a säsongen, nu osedd att kolla på!
Bra va.

Har nu kommit till s02-e06 och tycker att serien är helt ok, + bättre.
Att man hänger med i 'den' tidens musik med sina egna party/livsminnen gör det även bättre.
Kommer att kolla klart 7 & 8.an ikväll.

Håller med om detta till tusen procent.

I egenskap av att vara mamma till två tonåringar varav den ena spårade ur minst sagt destruktivt i tidiga tonåren så relaterade jag och min nu vuxne son totalt till det avsnittet tillsammans.

Vi satt och grät och höll varandras händer efter att ha sett det och jag hade gåshud tamejfan överallt. Sedan hade vi ett lugnt och konstruktivt samtal tillsammans och det var en asfin stund.

Det man uppskattar med ett gött drama är de där de verkligen lyckas få en att känna det som karaktärerna på skärmen upplever.
Det är euphoria helt jävla grymma på att få till.

Man märker också att serien är skriven av människor som själva upplevt missbruk eller riskbruk, vilket de flesta av oss har numera antingen som brukare eller medberoende (eller både och). För oss som sett och upplevt liknande situationer är det extremt relaterbart och snyggt gjort. Drogromantik oxå såklart men det är jag personligen svag för så inte mig emot.

Magiskt soundtrack också.❤️

Så om din pojk vill bära smink och alternativmode så säger du nej, om han däremot vill skära av sig kuken och ijcera hormoner och SEXDAN bära smink och alternativmode, då säger du ja?

Men va..?
Hur i hela friden var det konklusionen du drog av mitt inlägg?
Hade noll procent att göra med nån känsdysfori så du vet.
Tycker f.ö det narrativet i serien är ganska ointressant.

Hade aldrig låtit nån av mina ungar skära i sitt könsorgan och vet att ingen av dem nånsin kommer att få för sig att göra något sådant så inget jag behöver ta ställning till.

Sen hur de målar sina ansikten eller vad de har på sig skiter väl jag i så länge de är snälla och vettiga människor. Herregud.

Han bryr sig väldigt mycket om klädkoder den mannen. Går inte att diskutera med honom.

För du menar att det är sunt, relterbart och öppensinnat med transnormaliseringspropaganda likt den i Euphoria.

Det är det ju du som gör eftersom du släpper dina krav på normal och mogen klädsel inlusive kort hår först om en man kapar kuken och injicerar hormoner. Medans du lipar om bristen av transtolerans så tycker du klädkoderna på din arbetsplats är helt i sin ordning, med andra ord hör ditt engagemang med konformism att göra mer än äkta tolerans.

Du är ju totalt efterbliven din mammaknullare. Gå och gräv ner dig under närmsta sten.