Hägring 38 och Kjell Westös författarskap i allmänhet

Vi vill få Timmarna utan Rita tillbaka som vi lade på läsa Tritonus.

Vi ser hellre vår syster på ett kinesiskt bibliotek än läser om denna roman. Samma här. Vi har vissa favoriter vi läst typ 3 á 4 ggr. Italo Calv no's 'Le Citta invisibili' har vi läst om kanske tjoget ggr. Vi har förståelse. Vi är motståndare till ideologier som bränner böcker men vissa författare får oss vällustigt tänka i banor av Bradb ry's 'Fahrenheit 451' (...vi brukar mindre väl emottaget av våra int'lektella b-kanta lyckas mixa upp talet med Görl ngs '491').

Jag kan varmt rekommendera Reine Brynolfssons suveräna inläsning av Tritonus.
Illustreras dessutom med musikinslag som knyter an till historien.
(Tillgänglig fram till 03 mars 2022.)

https://sverigesradio.se/avsnitt/lju...ll-westo-del-1

Samtalet med Westö om boken är också givande:

https://sverigesradio.se/avsnitt/samtal-kjell-westo

Instämmer! Har själv inte läst Westö.
Idag hade jag radion på och blev sittande helt fängslad.

Har snart läst klart Tritonus. Det har tagit klart längre tid än förväntat. Varför? Jo, jag finner den tilltagande outhärdlig. Förmår läsa allt kortare stycken.

Boken är både vulgär och tråkig. Huvudpersonen Brander är en masturberande, självömkande dirigent som motvilligt ska förmås frälsa en yngling som hänfallit i rasism och nazism. Brander har för säkerhets skull också överlevt ett islamistisk terrordåd.

Westö lyckas dock beskriva den småsinta, primitiva och obehagliga mentaliteten hos de finlandssvenska skärgårdsborna. Detta sker nog omedvetet dock. Westö tycker nog själv att det är kärleksfullt porträtterat.

Grotesk roman.

Skildringen av lokalbefolkningen är den sämsta han hittills producerat; den framstår som inskränkt (rasister), alkad (den lilla krogens klientel), okultiverad (vill bara höra de mest kända klassiska styckena) och fattig (hyreskaserner med frånskilda mödrar och deras ogina ungar). Varför i helvete skulle en snobb som Brander trivas där? Hans hus utskitet i glas och betong utgör även det en motsats till övrig bebyggelse.

Skit samma. Vilka andra böcker av Westö har du läst, Campion?

Den svavelgula himlen utkom som film i Finland förra året. Finns att hyra på VOD i Sverige nu har jag för mig.

https://www.imdb.com/title/tt11837886/reference/

Filmen verkar vara sådär, men personligen tycker jag alltid det är roligt att jämföra filmen med förlagan.

Tror alla filmatiseringar passerat under radarn. Tyckte visserligen Där vi en gång gått var helt okej, lite kostymdrama och inbördeskrig gör det till en lämplig bok att göra film av. Komikern André Wickström syns i en biroll som soldat för den vita sidan.

Sen har vi Drakarna över Helsingfors med Alexander Skarsgård i huvudrollen. Den har jag aldrig hittat där ute på nätet dessvärre.


Hette verkligen huvudfiguren i Svavelgula… Frej? Han var väl inte ”lower class” dessutom, utan vanlig medelklass. Låter som de kryddat filmens handling en smula.

Jag kan varmt rekommendera Westös novell Midsommar med Herr Laakso. (Novellix)

Den är trevlig!

Läste Skymning 41 för något år sedan och uppskattade den. Slutet oväntat och sorgligt.

https://www.bokus.com/bok/9789100801410/skymning-41/

Westö skriver ju väl men jag saknar ändå… humor? Kvickhet? Det lunkar stabilt på, är läsvärt men också… en smula trist. Har försökt mig på flera av hans andra böcker men på grund av detta inte kommit så långt. Men jag ger inte upp!

Oväntade slut gillar jag :-)

Jag uppskattade mellankolin, respekt och gemenskap i _Midsommar_... Men visst, en hel roman fordrar mer.

Kan någon utveckla detta?

(Jag har just påbörjat Grupp Krilon. Jag har inte läst Hägring 38.)

Vederbörande får gärna precisera vad h*n menar med en "rip off". De båda romanerna utspelar sig under samma tidsepok och har ett liknande upplägg på temat hotet från nazismen med en diskussionsgrupp i centrum av handlingen. Men det är ju inte alls ovanligt att romaner som skildrar samma historiska tid/skeende har sådana ytliga likheter. I verkligheten fanns Tisdagsklubben som uppenbarligen är förebilden för diskussionsgruppen i Hägring 38, Westö kallar ju den i romanen för "Onsdagsklubben", och som troligen även var förebilden för Johnsons Krilongrupp. Hägring 38 är en historisk roman med ett thrillerliknande inslag, medan Krilon är en samtidsskildring som tar upp mer mångfasetterade ämnen i sinnrik allegorisk form.