Hägring 38 och Kjell Westös författarskap i allmänhet

Njä, kanske inte medelfinnen men medelklassfinnar med Helsingforsorientering såsom Itkonen och Westö är lika som Stockhomsditon.

Ja, de hjon som skriver i Hufvudstadsbladet eller Ny Tid är hopplösa fall.

Westö tycker jag ändå skildrar utlänningen i Den svavelgula himlen (hans gamla flammas dotters pojkvän) som den inskränkta fanatiker han är. En svensk författare hade nog bara låtit det bero.

Läste nyss ut Lugna favoriter, Kjell Westös novellsamling med noveller från fyra decennier samlade i en bok.

Den börjar mycket bra med lagom långa och väl avvägda historier som griper tag direkt. Ungefär halvvägs blir man serverad en alldeles för lång berättelse om en kille man svårligen kan känna något djupare för, om hans uppväxt i ett nybyggt bostadsområde där han ständigt måste ducka för kvarterets finska mobbare.

Efter denna novell följer ännu ett par svaga, som ofta börjar lovande men tar slut abrupt när man tror sig vara halvvägs och suktar efter en involverande upplösning.

Det blir något bättre mot slutet ska sägas, och på det stora hela är Lugna favoriter måsteläsning för alla Westöheads out there. Om ni läst den: vad tyckte ni?

Kjell Westös nya roman Tritonus utkommer på fredag 14 augusti! Jag har en del olästa böcker just så väntar lite med köp, men ser framemot både införskaffning och läsning inom en snar framtid.

https://www.albertbonniersforlag.se/...7443/tritonus/

Ska självklart läsas, nu med en gång eller litet senare. Kan dock bli svårt för Westö att överglänsa sig själv med Tritonus, som av allt att döma känns högborgerlig och svår om man ska tro det lilla som finns att läsa om den.

Recensioner?

Jag har bara läst positiva omdömen om boken. Här Yukiko Dukes (alltid läsvärt kritiker) recension i SvD:

https://www.svd.se/kulturmannen-beta...r-sin-framgang

Sent omsider läst ut Tritonus. Från början till slut en besvikelse. Den här rankar jag t o m lägre än Vådan av att vara Skrake.

Tråkig huvudperson, för mycket nörderi kring klassisk musik, typisk övre medelklassdekadens, osannolika personporträtt; det räcker för att göra denna roman trist och ointressant. Malande.

Westö vill emellertid läxa upp läsaren litet och häller lika delar flyktingsnyft, ond nazist och me too i soppan, för en extra politiskt korrekt smakupplevelse. Kom igen, det är [nuvarande året]!

Författaren vill prompt ha med covid-19 i berättelsen också, men utan poäng tycks det då bokens huvudperson Brander liksom övriga medverkande inte berörs av pandemin: här jobbar man som vanligt och reser härs och tvärs och håller konserter i länder som i skrivande stund är under eller på gång att sättas i lockdown. Tritonus utspelar sig under 2020 och 2021 vad jag kan förstå. Varför då? Hade lika gärna kunnat vara 2018-19 vilket hade gjort att Westö sluppit chansa om pandemins verkningar.

En petitess är att Westö i denna roman oftare skippar finlandssvenska ord och uttryck för att istället gå på rikssvenskan. T ex blir julgubbe jultomten i Tritonus. Får man gissa att han skrev med en rikssvensk publik i åtanke?

En liten anekdot: Flashback nämns i boken, naturligtvis som något negativt (surprise: rasism!).

Vad tycker ni andra som läst Tritonus?

Hägring 38 är ju en rip off på Eyvind Johnsons Krilontrilogi

https://sv.wikipedia.org/wiki/Krilon

Kirk, har du läst boken och vad tyckte du i så fall?

Jag håller på att läsa den och är 100 sidor in. Läslusten är lite från och till just nu, men jag återkommer när jag läst klart. Det jag läst hittills gillar jag.

Led Zeppelin en besvikelse, som DN:s etta på 80-talet en gång löd.

Den övre Mede klassen, som är kulturella som f-n. Vi önskade oss under läsningen något som skulle ruska om deras självgoda, ekonomiskt über-tryggade tillvaro. Men nej, det flygs i Culture Class över Europas skyar. Det avnjutes med avmätt måtta fina viner och ges konserter och knullas i självklar otrohet.

Inslagen av Ond Nazist och pli t skyldig MeToo gjorde oss lätt illamående. Ett folkligt nöje som en "bilshow" får nedlåtande skratt av huvudkaraktärerna. Här är vi långt ifrån Ulla Red.

Måste en i grunden ändå begåvad författare skriva så här år 2021 för Få Ligga och ses som Akademiematerial?

Låter som du inte heller gillade boken.

Lustigt nog läste jag strax efteråt om Den svavelgula himlen, som jag mindes som kanske det bästa av Westös verk. Jag brukar alltid läsa om böcker, ibland flera gånger.

Nåväl, denna gång avskydde jag boken. Efteråt slängde jag helt sonika Den svavelgula himlen, Lang och Vådan av att vara Skrake i soporna och svor på att aldrig läsa något av Westö igen.

Har aldrig känt sådan ambivalens för en författare tidigare. Kan inte förklara hur processen gick till heller; jag blev bara förbannat trött på karln, som genom ett trollslag.

Nåja, det finns lyckligtvis fler författare i världen.