Hur märker ni att en person har Aspergers syndrom?

Noll empati pga lack of theory of mind, de kan möjligt sätta sig in i andras känslor eller behov och tänker enbart på sig själva.

De är ofta psykiska misshandlare. Hyperkänsliga för kritik också men kan själva slänga ur sig vilka hemskheter som helst. Riktigt obehagliga jävlar och så töntiga på det. De flesta tar avstånd från dem. Man vill inte vara kring de som inte kan bete sig eller förstå det mänskliga hjärtat. Alla jag talat med om autister säger samma sak; riktigt äckliga jävlar.

Inte vad jag vet om, har ett par fysiska diagnoser ett knä men har var aldrig blivit utredd av psykiatrin. Men har träffat en handfull personer med den diagnosen genom åren, knappast några större mängder men kan tänka mig att är man lite udda kan nog de majoriteten kännas udda?
Men du kanske umgås i sådana miljöer.

"Miljöer"? Så du menar att av de 350 vänner jag haft, så de 10 autistiska jag träffat är för att jag rör mig i "sådana miljöer"? Säg mig så, vad är en "sådan miljö" för dig?

En arbetssökarkurs? Är det en "sådan miljö"?

En restaurang, är det en "sådan miljö"? (Iofs låter du inte som killen som går ut särskilt ofta så för dig är det nog det )
friska vänner fester, är det "en sådan miljö"?

Kan du någonting om autism överhuvud taget? Autister sitter ofta hemma och isolerar sig vid datorn, de föredrar inte umgänge för att de överbelastas av intrycken. När man träffar dem ute ser de normala ut på ytan, de tär först när man lär känna dem man märker något står rrjält fel till med dem och då är det försent, sedan klistrar de sig fast på en eftersom de inte får andra vänner och man får dras med dem. Från en som haft autism nära sig livet genom via släkt, vänner och partners, hör jag direkt att du inte kan detta. Du förstår inte autism.

Olyckligt att du inte utretts då fysiska problem brukar komma på köpet med autism oftast ledproblem så det med knäet går ihop där. men du kanske ljuger, autister ljuger ju som hästar travar så (att de alltid talar sanning är en myt, de säger sanningen när den sårar för att de inte förstår att de sårar folk, och de ser inget fel i att ljuga av samma skäl, de förstår inte. Jag tror nog du är autistisk, du borde utredas men du kanske inte vågar gå till psykiatrin? är ju vanligt, att ha social fobi och en massa rädslor.

Du skrev att nästan alla du träffade hade den typen av funktionsnedsättning, så därför jag frågade?
Jag är definitivt ingen expert i ämnet men har träffat på en handfull genom åren av de 1000tals personer jag träffat via mitt arbete och fritidssysselsättning.
Därav min undrar om du själv har någon liknande funktionsnedsättning?
Men då träffar jag mest personer via mitt yrke, och då det i normala fall innebär rätt mycket kontakter med mäniskor och komplexa frågeställningar så kan jag tänka mig att personer med Autism problematik inte förekommer så ofta i de miljöerna.

Att du beskriver arbestsökarkurser etc. indikerar nog på att du har någon form av sån störning, är ett område jag själv aldrig behövt vistas i(Då jag aldrig varit arbetslös).
Och din aggrisivitet och att du tar åt dig indikerar nog mot att du har någon störning.
Angående min knäskada, tror knappast att man som 12åring blir påkörd av en rattfyllerist är någon indikation på någon störning inom Autistspectrat.

Ojojoj, är jag både aggressiv och störd för att jag trodde du var autistisk, Ja där ser man du. Där ser man.

Skadade jag ditt ego så mycket att du måste lasha ut? Som jag trodde; du är en vekling. Dessutom en oerfaren och ung vekling som inte är medveten om att arbetsrehabilitering oftast är pga kroppsliga skador, ditt mähä. Det borde väl du veta som krympling efter en bilolycka. Var du klantig och gick rakt framför bilen pga din autism tro? De är ju alltid klantiga pga att finmotoriken inte fungerar som den ska.

Du har troligtvis haft långt fler autister kring dig än du fattat själv för att du är autistisk och inte kan läsa av andra.

Lycka till med den du. Och lycka till med knäet..Undrar vad det blir nästa gång du inte ser dig för?

Du har nog satt din diagnos på dig själv.
Om man uppfattar att alla andra beter sig udda tyder nog på att du själv är lite udda.
Om du uppfattar att en majoritet av de du träffar på och du har svårt att förstå dem så är väl det en indikation snarare på dig än din omgivning.
Alternativt så hamnar du en miljö där många kan ha en diagnos. Enligt 1177 kan 1-2% av befolkningen ha en diagnos. Sen finns de inte direkt jämt spridda inom alla miljöer.
Får jag göra en "Killgissning" så är de nog vanligare i en arbetmarknad åtgärd, jämfört med en internationell industiverksamhet.
Men efter 40 år i yrkeslivet och så har jag träffat på en handfull troligen lite under 1%, men skall jag tro din input så ser du det som över 50% då bör du nog fundera mer på dig själv.

Att man inte ser sig för, tyvärr så finns det inte mycket att göra när personer kör omkring rattfulla i ens omgivning. Tyvärr har man svårare att påverka den delen.

Har själv tänkt boka tid för utredning men har inte tagit tag i det än, det är lite smånervöst. Sen ser jag mycket hat riktat mot "aspies" och funderar på om det är bäst att låta mig vara odiagnotiserad så att jag inte tar åt mig lika mycket av folks fördomar.


Några saker som kanske beror på Asperger eller något närbesläktat:

- Ända sen jag var ett barn så har jag aldrig gillat att umgås med folk. Haft mycket begränsat med vänner och jag passar aldrig in eller klickar med någon, folk tar och har tagit avstånd från mig utan att jag har förstått varför. Kärleksrelationer har alltid varit superkorta eftersom jag ogillar att umgås med folk, speciellt så ofta som det förväntas i en relation. Hatar även att dela säng med någon eller träffa den andres vänner/familj vilket gör en kärleksrelation omöjlig.

- Mycket svårt för sociala situationer. Hade extrem social fobi i tonåren och kunde inte möta en främling på gatan utan att behöva ta upp telefonen. Just det är helt borta nu men har fortfarande oerhört svårt för att vara i en social situation där jag förväntas kallprata. Har inga problem med att gå i ett knökfullt köpcentrum men ser jag någon gammal bekant eller arbetskollega så börjar hjärtat bulta direkt.

- Mycket svårt med ögonkontakt, gäller även när jag pratar med mina egna föräldrar eller min enda nära kompis.

- Svårt att lära mig nya saker och ta in information. I skolan och senare på praktikplatser så hade jag alltid svårt att förstå min uppgift. Att lösa mattetal är en omöjlighet för mig och jag har väldigt svårt med siffror.

- Perfektionist när det gäller skrivandet. Ska jag skicka ett mail så sitter jag och analyserar det jag skrivit och byter ut ord och formuleringar som egentligen inte behöver bytas ut. Stör mig oerhört på särskrivningar och när folk skriver allmänt dåligt.

- Knappt någon sexlust. Har haft ganska många tjejer genom åren men nu har jag inte haft sex på flera år och jag saknar det inte det minsta. Klart man är halvkåt rätt ofta och fantiserar om tjejer men just sexet tycker jag är bökigt och inte speciellt tillfredsställande.

- Rutiner. Mina dagar ser exakt likadana ut och även om något litet kommer i vägen så ställer jag in något annat eftersom det "inte är någon idé nu". Jag går till exempel till gymmet varje dag men säg att jag har en läkartid som tar 20 minuter en dag, då struntar jag i gymmet för att det blir för stressigt, typ.

- OCD. Kan inte sluta pilla i skägget och rycka bort strån som är för sträva eller som utmärker sig på något sätt, vilket i princip blir alla till slut. Bli ibland att se glest ut och skäms för det som fan. Det började samma tid då jag började få skäggväxt.

- Överdrivet snäll mot folk trots att jag får känslan av att ingen gillar mig. Även om jag har svårt för att le så försöker jag alltid göra det när jag hälsar på folk, även såna jag inte gillar av olika skäl. Vissa på jobbet har till exempel slutat hälsa på mig men ändå så söker jag deras ögonkontakt när vi passerar varandra och försöker hälsa glatt. Känns för svårt att låta bli. Att säga "nej" till någon som ber mig om något är en omöjlighet, oftast släpper jag allt jag gör för att hjälpa personen direkt. Vill inte låta dom vänta eftersom det känns fel.

Finns säkert mer att nämna som jag har glömt men nu måste jag dra till gymmet innan det blir för sent och jag ställer in det

Jag är expert och du kan lugnt sluta svara trollet, han har ingen koll.

Tycker att de som själva beskrivit sin diagnos här gjort ett ypperligt jobb. Grejen med autism är att den är väldigt individuell. Det som binder samman alla som har det är en nedsatt mentaliseringsförmåga (sätta sig in i andras tankar och känslor) samt nedsatt central koherens (förmåga att sålla ut det viktigaste/centrala ur information).

Till detta finns en mängd vanliga och mindre vanliga symtom men de behöver man inte ha.

I många fall kan man inte se utanpå att någon har autism men man kan märka att något är off om man umgås mycket med någon. De reagerar konstigt i vissa situationer eller som många skrivit missar sarkasm.

Det bör dock nämnas att jag och många andra som jobbar med dessa människor tydligt ser att det överdiagnosticeras. Depression och andra tillstånd kan t.ex. få en person att i vissa sammanhang bete sig på sätt som liknar autism.

Sen är många idag bara socialt inkompetenta eftersom de sitter vid datorn hela dagen vilket gör att många tror de har autism.

En liten rättelse, det där med att sociala fobin är borta stämmer inte riktigt. Till exempel om jag letar efter något i en butik och jag inte hittar det så struntar jag i det i stället för att fråga personalen om vart det ligger. Varenda gång jag har ett val mellan att prata med någon och att inte prata med någon så väljer jag alltid det sistnämnda. På jobbet, om jag till exempel måste gå på toa, så väljer jag alltid vägen där risken att stöta på folk är som lägst.

Sen vill jag tillägga lite till listan:

- Har gjort en del tester på internet om asperger och alla tester resulterade i att jag kan ha någon sådan störning. Det stod att genomsnittet får 16-17 poäng på dessa test och jag fick 35 poäng. Ju fler poäng desto större tecken på diagnos tydligen.

- Skevt medlidande. Jag har svårt för att känna sorg och medlidande när folk råkar ut för hemska brott eller naturkatastrofer. Att läsa om eller att se ett videoklipp när ett barn mobbas eller ett djur far illa, då blir jag otroligt berörd. Men att barn bombas i Ukraina väcker ingen känsla i mig alls. Att läsa om den oskyldige som blev skjuten på ett gym igår väcker ingen känsla i mig alls. Att städer förstörs av en tsunami och alla får sina hem förstöra berör mig inte alls. Men om någon i min familj har köpt en ny bil och genast får problem med den så bli jag otroligt berörd och tycker så jäkla synd om denne. Väldigt konstigt.

- Stelt kroppsspråk. Jag gestikulerar sällan med händerna när jag pratar och brukar ofta lägga märke till hur socialt begåvade människor gör allt möjligt med händerna. Många greppar till exempel sina fingrar när dom räknar upp något.. ??

- Ljuskänslig, har alltid varit. På sommaren när solen skiner på asfalten så den blir sådär "vit" så blir jag tårögd och måste genast stänga ögonlocken.

- Blir extremt uttråkad av att prata med folk, oavsett vem det är. Kanske går hand i hand med mitt skeva medlidande. Jag vet att det får mig att framstå som ett narcissistiskt svin men jag kan inte hjälpa det.

Ingen asperger är lik den andre, alla är olika. Einstein hade aspergers, Musk har aspergers, Andy Warhol och Anthony Hopkins har det.

Har aldrig träffat två med Asperger som beter sig som kloner av varandra. Vissa talar med monotom röst, andra är citatmaskiner, vissa mässar om specialintressen, andra är så pass inne i sin egen värld att det inte går att hålla en konversation med dem.

Det enda gemensamma är att de verkar rätt trötta allihop, vilket man kan vara av flera skäl.

Så är det.
Det är mänskligt att vilja förenkla, men huvudparameterns dominans modifieras ändå av övriga parametrar, med enormt antal olika personligheter som följd.