Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Jag har båda och funderar hur man inte kan må dåligt psykiskt över att vara tryckt med detta? Någon avancerad form av coping med en falsk optimism om en bättre morgondag? Jag var 12 tror jag när depression bröt ut och har haft det i halva mitt liv.

Saker som arbetslivet, hitta och upprätthålla värdefulla relationer med kvinnor, familj, vänner är mycket svårt.

Jag är ingen typisk aspie som kan gräva ner mig i något särintresse istället utan är utråkad och vill vara med socialt och bli omtyckt, uppskattad, uppvaktad med mera. Men kan inte. Har en självbild av att jag förtjänar mycket och är unik vilket inte gör saken bättre. Inte särskilt ödmjuk trots att ödet borde ha gjort mig ödmjuk vid det här laget. Bara deprimerad och sorgsen. Har andra bekymmer också som gör saken ännu värre.

Det är förjävligt och man funderar på att avsluta det här som det känns just nu. Känner mig helt uträknad.

Jag håller hemligt för dom flesta att jag har asperger pga den sjuka bilden folk har av oss som media målar upp.. baserat på någon ensam galning med andra problem också. Som psykopati.

Brudar är särskilt rädda om det kommer fram så var bara tyst och skådespela. Säg att du är lite konstig men nämn inte asperger. Då har dom en absurd bild i huvudet färdig som du ska behöva fäkta mot kanske helt lönlöst.

Hur gick det med Daglig verksamhet / Jobbet du skulle söka?
Blev det av eller rann det ut i sanden

Undrar om de ibland verkligen fattar att det är ett helvete vissa stunder med FK å lite till.
Men det är ingen dans på rosor precis. Sedan om det är för Vänsterfolket eller inte det är väl en tolkningsfråga? Samtidigt så får vi se hur det blir ifall det blir rött eller blått i höst

Får jag vara nyfiken
Har du drag av AS eller finns det utrett å klart på papper?
På vilket sätt blir din självbild av att du är unik som inte gör saken bättre??
Å finns det något sätt att får bort deppigheten m.`m?

Har också tänkt bara ge upp ibland. Men mår bättre nu när jag insett att jag måste prioritera min energi jag klarar inte av att ha ett förhållande och samtidigt jobba eller studera. Lever nu ensam och har satt upp långsiktiga mål. Sen ta dag för dag.

Vad tror du mitt namn tyder på? Jag har asperger visst!

Har gått runt med någon grandios självbild om vem jag är, vad jag är kapabel till och vad jag förtjänar sedan barnsben som inte stämmer överens med verkligheten nu i vuxen ålder vilket knäcker mig. Kunde inte tro att det skulle gå såhär dåligt fyfan. Trodde jag skulle få spela huvudrollen i min egen film men så blev det inte.

När jag tänker att jag har 50 kanske 60 år kvar av detta lidande i olika grad så blir jag rädd och funderar på avslut.

Autism är ett vidrigt tillstånd. Man är inte skapt för denna värld och borde försvinna härifrån istället för att acceptera denna kassa livslott.

Att proppa mig full med psykofarmaka till jag inte känner känslor som någon lösning alls. Bättre att nå insikten och avsluta. Kasta in handduken istället för att ruttna långsamt.

Tror ni man kan få autism av tungmetaller?

Jag var med om två olyckor i min barndom o fick i mig betydande mängder kvicksilver, vilket är väldigt farligt. I en av de mest giftigaste formerna har en droppe spillt utanpå en handske vara dödligt; https://en.wikipedia.org/wiki/Karen_Wetterhahn Nu var det inte i den formen, utan i två andra former, men ändå mycket giftiga.

Jag har tänkt om min autism/asperger/ADD utvecklades p.g.a. exponering av kvicksilver. Olyckorna hände när jag var 2 resp. 12 år gammal. Jag fick min diagnos när jag var 25 år. Ibland kan jag känner jag mig trög i huvudet, särskilt när det gäller enkel huvudräkning... Känns som om nått bara har lagt ett lock på koncentrationen. Var duktig på matte i låg- o mellanstadiet, innan den andra och den värre olyckan.

Fick även i mig större mängder bly som liten.

Det låter lite som självbilden hos de med personlighetsstörningen narcissism. Känslan av att världen borde öppna för en, att man är något stort och större än det man är - och en brist på ödmjukhet inför andra. Att man ”förtjänar” något annat.

Har du den känslan lite diffust i största allmänhet - eller har du presterat eller gjort saker som borde ha tagits emot bättre eller lätt till andra saker?

Varför äta psykofarmaka när det finns riktiga droger? Finns massa rolig psykadelika där du kan besöka andra världar istället. Eller bara cannabis och grotta ner sig i serier? Sen styrketräning och arbete på det, sköt om sig själv och skit i andra.

Har känt en rakt av narcissist, även mytoman också, som var så sjukt absurd att jag fick klippa med honom till slut. Så jag känner till typen och vet att jag inte är som honom i alla fall.

Men jag har nog vissa drag som liknar en narcissist. Framförallt tidigare. Nu kommer väl insikten. Tror det beror på min mamma som har hyllat mig så och fått mig att känna mig speciell, då jag tydligen bidrog till mycket glädje för henne när jag var liten och hon själv samt familjen hade det jobbigt i övrigt. Jag började gå på myten om hur underbar och speciell jag var. Tänkte att det måste vara så för hon säger ju det till mig och hållt fast vid det för att upprätthålla en tillfredställande känsla om mig själv trots att jag sedan misslyckas i skolan och socialt rätt mycket. I skolan för min dyslexi sedan trotsighet, och socialt för att jag är autistisk och utan att få veta om det! Uppfattas som konstig och tystlåten.

Jag har varit drabbad av otur på olika sätt som har gjort att jag har presterat sämre än vad jag kunnat gjort i alla fall, och betett mig bra mycket konstigare. Har nog inte lätt för något eller vet faktiskt inte längre. Hela min identitet är i bitar, jag börjar inse ett tragiskt livsöde till slutet och det är väl därför man är självmordsbenägen ibland. Har sett igenom min situation och den gillar jag inte.

Nej asså jag tar ingen mer psykofarmaka. Det är skit! Förutom benzo. Du missförstod mig för skrev konstigt när jag var trött hehe.

Har uppehåll från droger på obestämd framtid. Men det har tidigare varit en "coping" för mig tills det började bryta ner mig märkte jag. 20 substanser totalt. Alla kategorier. Sedan tonåren. Cannabis som jag gillade så mycket förut ger mig bara ångest och ibland paranoia numera. Undviker allt det där förutom stesolidburken ibland men det ger ju läkaren mig.

Ska nog inte ta livet av mig än i alla fall som det känns nu utan försöka jobba på mig själv lite först och hoppas på en bättre morgondag.

Mitt känsloläge svänger kraftigt ni märker.

Asperger och infantil autism används inte som diagnos mer, begrepperna har också varit difusa. Det är bara autism man säger.

Jag har hört om det där för ett tag sedan, Även om Autism är genetiskt.
Att få autism av tungmetaller är nog en fråga man får ta det med en nypa salt eller inte.
I detta fall så blir Tandhälsoförbundet blir plötsligt Fake News förmedlare
Artikel är från 2004
"Autism är en allvarlig och handikappande sjukdom, men troligen går det i flertalet fall att hindra symtomen att uppstå.
Forskaren Eleonore Blaurock-Busch, som tidigare var chef för laboratoriet Micro Trace Minerals i Tyskland, har en nu vuxen dotter som fick autistiska symtom efter första spädbarnsvaccinationen. Föräldrarna hade dock tillräckliga kunskaper för att kunna hjälpa henne med avgiftning. Dottern fick aldrig någon autism-diagnos och är nu chef för laboratoriet som hennes mamma startade.
https://www.tf.nu/nyhet/autistiska-barn-hoga-halter-kvicksilver-och-andra-metaller
https://plenahalsa.se/autism


Samtidigt så verkar det som att det handlar om Pseudovetenskap
å även i samband med Anit-Vaxx rörelsen.