Citat:
Ursprungligen postat av
Merwinna
Ja, jag kommer ihåg en film med Ingrid Bergman som spelade (kinesisk) inspektör av flickors fötter (alltså att de inte hade bundits) på landsbygden, och en annan med Rex Harrison i rollen som någon mongolfurste... i det senare fallet hade man även tejpat hans ögon för att försöka få honom att se mongolisk ut. Så dumt.
Ja, fast jag tycker faktiskt inte, att svårigheten att identifiera sig med andra etniciteter bara handlar om ras - det yttre. Utan det beror även på hur lika deras samhällen är vårt. De där nigerianska filmerna är ju hopplösa, även av den anledningen att deras samhälle är så olikt vårt. Men jag har faktiskt sett några sydkoreanska filmer - främst skräckfilmer - som har varit riktigt bra. Deras livsvillkor är tillräckligt lika våra, för att jag ska kunna identifiera mig med den kvinnliga huvudpersonen.
När det gäller just sydkoreanska skräckisar, så har USA gjort en del nyversioner, som alltid handlar om en vit amerikan - eller ett vitt par - som reser till Sydkorea (t.ex. som studerande) och interagerar med både sydkoreaner och andra amerikaner som råkar bo där av någon förklarlig anledning (t.ex. studenter eller gästprofessorer). Annars är det precis samma historia som i originalfilmen.
Detta blir knasigt åt andra hållet! Verkar som att amerikaner behöver amerikanska huvudpersoner för att kunna identifiera sig, om handlingen utspelar sig i en annan kultur?
I själva verket blir det en spännande inramning att se en fight-film från HongKong eller en skräckis från Seoul eller Tokyo. Det är för att dessa genrer fungerar och är etablerade, vi kan i det läget identifiera oss med en japan. Motsatsen blir löjlig, att spela in en kung fu-film i Stockholms tunnelbana fungerar inte. Så den etablerade mallen är inte rasistisk i sig, men den bygger på att man känner igen sig och det är därför svårt att gå utanför mallen.
Wokefilmer försöker ändra mallen. Och att tvinga in en färgad eller en kvinna i en film fungerar men är egentligen meningslöst. För han/hon måste bete sig som en vit/man för att det ska fungera. Så det är en slags whiteface man gör. Det finns tre slags "kineser" på film:
En äkta kines som beter sig som en äkta kines
En äkta kines som beter sig som en europe (typ Jacke Chan HongKong)
En västeurope som klär ut sig till kines men beter sig som en europe (Katharine Hepburn)
Den första är för det mesta ointressant i Europa för vi kan inte leva oss in i det, den andra går utmärkt därför att man tolkar kinesen som europe men är ett slags whiteface, den tredje gör man inte längre.
