En man gör inbrott i en rik familjs hus. Problem uppstår när familjen kommer tillbaka. Och han håller dom som gisslan.
Sedan kommer en trädgårdsmästare in i bilden och när han försöker fly genom en glasdörr dör han. Mannen som har gjort inbrottet hotar de andra konstant med en pistol men det lustiga är att innan han tar fram pistolen så har han inget vapen alls utan är bara allmänt hotfull.
Tycker filmen var helt ok och kvinnan Lilly Collins lyckas till slut döda inkräktaren. Sedan skjuter hon sin egen man vilket kom som en liten överraskning
Jag såg det franska orginalet av "dinner for schmucks" igår. Riktigt rolig film. jag skrattade ett par gånger. Jag vet i bakhuvudet att jag sett den amerikanska varianten men minns inget mer än att Steve Carell är med.
Komedi är svårt så den får fyra av fem solar med Fritjofsson.
Allt inleds med en simpel förklaring av vad en viking är och gör. Gott så. Därefter går den direkt in på handlingen och starten är en katastrof. Filmens första minuter är inget som lockar till att se vidare. Tur är att starten mest är en ytterligare förklaring till framtida filmen.
När filmen väl drar igång vid det norska vackra landskapet höjs nivån. Ernest Borgnine spelar en lättsam karaktär medan Kirk Douglas och Tony Curtis står för mer dramatik och action. Det finns absolut bra stunder av skådespeleri även om ja.. Tidens tand visas ibland.
Filmen har en del pampiga scener som är fräcka. Handlingen är inte lika förutsägbar som man kan tro heller dock daterad på sina platser. Vissa saker känns mer som gammal såpopera än påkostad Hollywood.
Vikingarna trodde på gudar och religion i film är ingen favorit generellt. Här blir det lite larvigt på sina platser, men det fungerar hyfsat. Det är ingen större del av filmen.
Mitt intresse var inte stabilt under filmens gång, men lämnade ändå filmen med ett positivt intryck. Slutet är fint.
Betyg av IMDB? 7,0 / 10 Min fråga: Har du sett denna film? Vad tyckte du?
James "Jimmy" Stewart under hans storhetstid när han var med i flera filmer varje år. Här i en tidig westernparodi!
Visst är det en film som driver med genren, men det är sällan roligt. Vissa scener känns som slagsmålsscenerna från Terrence & Hill-filmerna. Saker som blir tröttsamt fort. Många längre scener är högljudda och nästintill jobbiga att lyssna på. Ljudbilden är kass. Att sett denna film på bio måste varit delvis outhärdligt.
Stewart är dock charmig som alltid. Han och hans karaktär förtjänade en allmänt bättre film. Några andra roller är också rätt charmiga, men ja.. En kvinna spelar fysiskt av en kille sina byxor i poker. Han blir inte lämnad naken eller så utan hamnar i 100 % täckta underoverallen. Därefter består mycket av hans karaktär att han försöker hitta/sno byxor av folk. Kul? Jag vet inte. Kanske för någon. Trots att jag ser rätt många westerns var det inte mycket parodi jag fann kul. Folk som aldrig ser westerns lär finna ännu mindre.
Trots en del trams finns det något utav en riktig handling, lite hjärta och charm i filmen. Intressant hur vissa begrepp och platser återkommer i alla möjliga typer av westerns decennium efter decennium också.
Är detta en av Stewarts främsta filmer? Förmodligen inte. Jämfört med Stewarts senare film The Rare Breed (1966) som är någon snäll western-film är den här dock att föredra rejält. Namnet Destry Rides Again ger vibbar av att det är en efterföljare. Det är det inte.
Betyg av IMDB? 7,6 / 10 Betyg av mig? 5,5 / 10
__________________
Senast redigerad av Geomeister 2022-03-20 kl. 01:17.
Paul Thomas Andersons (PTA) senaste tar oss tillbaka till 70-talets Kalifornien, närmare bestämt San Fernando Valley år 1973. 25-åringa Alana jobbar för ett skolfotograferingsföretag och träffar på en high school 15-årige Gary som blir blixtförälskad i henne. Gary driver massa företag med sina kompisar, Alana börjar hänga med dem och blir Garys affärspartner. Alana gillar Gary som kompis men har inte alls känslor för honom, hon tycker han är ganska töntig plus åldersskillnaden, men sakteligen mjukas hon upp och faller för honom.
Som brukligt med PTA:s filmer är de ganska långa och 2 h 13 min för denna var i absolut längsta laget då den inte handlar om så mycket. Långa speltider gör sig bättre i hans mer svulstiga verk likt The Phantom Thread och There Will Be Blood.
Konstig handling också om några ungdomar mellan typ 13-17 år som har massa företag, öppnar butiker och är riktiga hustlers som vill tjäna snabba pengar, men kanske var det vanligt på 70-talet i USA? Cooper Hoffman och Alana Haim i huvudrollerna har dock väldigt bra kemi emellan sig (samt ser ut som vanlig ungdomar) och PTA fångar en härlig nostalgisk känsla i ett laid-back Kalifornien anno 1973. Stora namn som Sean Penn, Bradley Cooper och Tom Waits har småroller, men jag tyckte inte de lämnade något vidare intryck på filmen som helhet.
En modern western där Val Kilmer står på framsidan med stora bokstäver!
En man mår dåligt över sin tid i kriget. Han har efter kriget blivit en dålig man, men hans öde vill ge honom en ny chans. Med diverse minnesbilder och överdrivet förklarad handling går allt vidare.
Filmen är över två timmar lång och Val Kilmer är med i kanske två minuter totalt. Resten är för mig okända skådespelare. Man följer främst två individer, men andra halvstora roller dyker upp. "Dyker upp" är ett nyckelord. Mycket av filmen dras ner av orealistiska möten och skådespeleri på riktigt låg nivå. Jag skulle säga att EN scen kändes genuin och det var ifrån en mindre roll.
Det enda jag fann bra med filmen var egentligen vissa foton av den vackra naturen. Fick mig några goda skratt av diverse dumma/dåliga saker också.
Betyg av IMDB? 3,7 / 10 Mitt omdöme: Lämna denna film åt sitt öde. Ingen behöver se denna.
Engelska kriminella ligor slår sig samman i Londons west end
Någon kommer på att ligorna kan dela upp områdena i staden, och börja sälja beskyddarverksamhet.
Inbrottstjuven, Sean Connery, blir anlitad av ligorna för att se till att dom sköter sig.
Connery gillar inte upplägget, och tjallar för polisen, som spränger ligorna.
Detta var Sean Connery innan han blev agent.
Filmen är väldigt långsam och pratig, trots att det borde ha funnits en hel del möjligheter till lite action.
Sean Connery hade en ganska anonym roll, förmodligen var inte den här filmen skälet till att han skulle bli agent 007 2/5
Ett mord sker på en infiltratör polis och jakten är på gång.
Märkligt upplägg och tempo på denna film. I stora drag är det en vanlig thriller/polisfilm, men någon vidare intensitet sker i princip inte alls. Typisk 1980-tals musik blandat med lite jazz sätter humöret och det känns som en film där regissören inte visste var han ville gå.
Wesley Snipes, Dennis Hopper och ett antal kända ansikten är med. Actionscenerna som finns är kvicka och välgjorda. Dagens tio minuter långa scener som egentligen går att göra på sekunder saknas inte.
De försöker få till bakgrundshistoria till karaktärerna. Det går sisådär. Tycker endast en karaktärs öde känns när eftertexten dyker upp. Slutet är oväntat bra efter en ganska seg resa också.
Få röster på IMDB trots stora namn. Inte helt oförståeligt. Ingen filmen skådespelarna behöver skämmas för, men en typisk actionfilm som gjordes och glömdes snart. Flera gånger började jag tänka på annat under filmens gång. Filmens stora problem är bristen på ett riktigt fokus.
Detta är en remake av en gammal noir film. Handlingen utspelar sig på ett tivoli. Huvudpersonen har ambition att bli bättre på att använda mentala trick för att tjäna pengar på andra människors sorg och olycka.
Slutet hintas ganska tydligt i början av filmen genom att visa vem huvudpersonen inte vill bli, men i sin strävan att undvika det blir han oförsiktig och kör sig själv käpprätt ner i diket
Det är en kändistät film, och Bradley Cooper gör ännu en fantastisk rollprestation.
Den är lite lång och lite seg men definitivt sevärd om man vill utmanas lite i sinnet.
En juveltjuv, Leo, åker fast och tänker hämnas på sina kumpaner i denna brittiska kriminalfilm.
Han åker verkligen bokstavligen fast, ett fällgaller slår ner över hans handleder, och tjuven är fast, fördömligt (men säkert inte tillåtet i Sverige)
Väl ute från fängelset igen, så söker Leo upp dom som lovade att det inte skulle bli några problem med rånet. Dom vill inte kännasvid Leo och ber honom att gå.
Leo börjar nu tänka ut en hämnd.
Ligachefen driver ett danspalats, dit går Leo, och hyr en halvsöt dam, Carol, för sex pence/dans.
Vid något tillfälle går han iväg för att köpa förfriskningar och passar på att mörda en taxichaufför med ligachefens vapen.
Carol blir förtjust i Leo och litar på allt Leo säger om att han är oskyldig till allt.
Samtidigt försöker Leo sig på utpressning mot ligaledaren och när Leo får sina utpressningspengar så skjuter han ner ligaledaren i alla fall, sedan springer han till ett avgående tåg där han stämt möte med Carol för att dom ska fly landet.
Carol är på tåget, men det är också polisen, som griper Leo, som fastnar med handlederna i ett tågfönster.
Kändes först som ett Greven av Monte Cristo-drama, men det blev inte riktigt så.
Herbert Lom var med i filmen, han verkar ha varit med i det mesta som filmats i England under den här tiden.
Filmen var väl skaplig, men lite väl pratig för sitt eget bästa. 3-/5
The Platform. Som en mix mellan Cube och Snowpiercer, fast utan all finess och spänning. En flummig metafor som saknar någon egentlig poäng. Eftersom den är så mörk, grotesk och deprimerande så blir den dessutom bara trist att titta på.
