Citat:
Ursprungligen postat av
zantera
Jag förstår dig och har även följt Arsenal ganska nära för att hålla på ett annat lag (då farsan håller på dom) och även efter Arsenal senast vann ligan så hade Arsenal helt klart perioder då de spelade helt fantastisk fotboll. Vad Wenger gjorde med laget förtjänar ändå beröm med tanke på att han slutade top4 hela tiden trots att han tvingades använda spelare som Bendtner/Denilson/Chamakh och en backlinje som efter Invincibles tvingades genomlida spelare som Squillaci, Djorou, Senderos med flera. Sen var det ju vissa gånger Arsenal kom nära men föll av olika anledningar, t.ex. "inte bra nog målvakt" - sen plockades Cech in t.ex. Giroud med sin måltorka som inte var bra nog som deras nr9, man tog in Lacazette och sen Auba.
Skador spelar in också såklart, Ramsey som du själv nämnde var en spelare som kunde vara lysande i 3-4 månader och sedan bli borta 2 månader och sen kämpa resten av säsongen för att nå upp till nivån han höll ibörjan. Koscielny och Vermaelen var glashus. Diaby och Wilshere. Walcott och Rosicky hade också en del skador. Sen fanns ändå auran att Arsenal inte hade "vinnarmentaliteten" att ta det sista klivet, och att de alltid bottlade det på målrepet. Min farsa brukade ofta säga att Arsenal vek ner sig när det gällde men när ligan t.ex. var körd redan så kunde man spela helt osannolikt bra i 2-3 månader för att det inte fanns någon press där.
Arsenal under Wenger's sista 10 år eller så skulle jag nog ändå kunna jämföra lite med hur Leeds varit sen de återvände till PL (fast bättre). Ett lag som kunde spela fantastisk fotboll, spela ut de flesta lagen på sin dag men kanske samtidigt något naiva i defensiven. Arsenal blev ju ändå kända för att åka på riktigt dåliga resultat mot övriga topplagen och det beror delvis på spelarna man hade i försvaret men också att Wenger, kanske något naivt, var en "vi ska spela offensiv fotboll"-coach och man blev lidande bakåt. Som Man Utd supporter så minns man såklart 8-2 matchen men även utöver den så kommer jag ihåg flera matcher mot t.ex. Liverpool och Chelsea där det sprang iväg med 5-0, 6-0, sen var det något dubbelmöte mot Bayern som slutade 10-2 eller något över 2 matcher.
Men visst, jag kan ändå säga med handen på hjärtat att trots en besvikelse med att plocka pokaler, så skulle jag säga att Arsenal när de spelade som bäst under de åren, spelade ändå roligare och bättre fotboll än vad jag sett mitt eget lag göra under Moyes/LVG/Mourinho/Ole.

Stor cred till Arsenal för värvningarna också, många fynd som plockades in ganska billigt och blev bra PL spelare.
Fantastiskt fin läsning. Tack för att du tog dig tid, väldigt roligt att läsa. Du sammanfattar på ett väldigt bra sätt hur det är att hålla på Arsenal, hälsa farsan!
Samtidigt så blir man lätt nostalgisk och rörd och även en viss besvikelse infinner sig, särskilt över Wenger och hans naivitet.
Din text om Arsenal fick mig att minnas tillbaka på ett citat från Mourinho av alla människor:
Citat:
"I had to adapt to a new world. To what young players are now," he told*France Football.
"I had to understand the difference between working with a boy like Frank Lampard, who, at the age of 23 was already a man, who thought football, work, professionalism, and the new boys who at the age of 23 are kids.
"Today I call them 'boys' not 'men'. Because I think that they are brats and that everything that surrounds them does not help them in their life nor in my work.
https://www.goal.com/en-ie/news/modern-players-are-brats-mourinho-mourns-the-loss-of-men/q16st94sr3h71e8rwytdj8esn
Mitt intryck är att Wenger de sista åren inte fick tillbaka av det förtroende han gav sina spelare. Spelarna svek sin tränare. Samtidigt som han själv inte riktigt kunde anpassa sig efter den nya tidens spelare.
Haha, hög igenkänning här, jag håller helt med din farsa om att när inget längre stod på spel så kunde man verkligen se hur axlarna sjönk ner på spelarna och spelet återgick till det normala och laget stod för fina resultat. Väldigt frustrerande, ”jaha, nu passar det ja, nu kan ni spela fin fotboll igen och stå för fina prestationer” tänkte jag för mig själv.
6-0 förlusten mot Chelsea minns jag, Wengers 1000:e PL match och det gick käpprätt åt helvete. Det var nog där som bägaren rann över och jag personligen kände att ”här krävs det en förändring”. Det var även då som vänsterbacken Gibbs blev utvisad istället för Chamberlain. Vilken soppa.
Jag fick se fantastisk fin fotboll, jag blev många gånger besviken och under många år tog jag fotbollen på för stort allvar. Wenger var fantastisk, du sammanfattar det så bra, det enda jag vill säga är att det var ledsamt att avskedet blev så infekterat.
Ett tillägg angående dagens övriga diskussion:
Under en säsong så är det mycket som skall stämma, under dom åren när Arsenal var med ett tag iaf och kämpade om ligaguldet så blev viktiga spelare skadade, tongivande spelare fick helt plötsligt dålig form osv. Det är ingen ursäkt jag kommer med här, Arsenal förtjänade inte att vinna. Det är mer jag som supporter av laget som minns tillbaka på viktiga händelser och tänker att ”här gick tåget för guldet, nu är det kört”.