Skvaller om Elsa Billgren aka Lilla Fröken Proppmätt

Ja absolut! Jag arbetar också i vården och med patienter där jag verkligen får min beskärda del av påhopp, så håller med om att man måste vara en person som håller sig stabil, särskilt som offentlig person vilket ju Elsa valt att vara.
En sak jag tänkt på flera gånger är hur Elsa hela tiden när folk påpekar att hon ”stressar fram” genom livet upprepar att hon ÄR en sån person, att hon GILLAR att leva i drömmen och i en rörelse framåt hela tiden. Ungefär som om man inte kan göra både och? Det känns som hon skapat en bild av sig själv och minsta kritik mot hur hon lever och tänker blir ett personangrepp, istället för att faktiskt våga reflektera. Det ÄR inte sunt att aldrig någonsin landa. Och som du säger så tycker jag det är väldigt tydligt att hon ”köper” sinnesfrid, som då såklart bara blir högst kortvarig och otillfredsställande i långa loppet.

Åh där sa ni något som jag tror stämmer; att Elsa ”köper” sig sinnesfrid. Det skulle kunna förklara varför hon byter ut så mycket saker hela tiden och köper så mycket. Sinnesfrid genom att handla varar så kort.

Intressant! Ja det skulle det verkligen göra. Finns sorgligt många i den generationen som aldrig fick adekvat hjälp. Och det har säkert varit en tuff uppväxt av orsaker hon inte själv förstår eller ser. Hennes föräldrar verkar ju kanske inte haft så mkt rutiner och tydliga strukturer i vardagen och Elsa har nog ansetts jobbig och krävande många ggr. Praktiskt taget alla vi som är barnbarn till efterkrigsgenerationerna verkar ha mer eller mindre uppfuckade föräldrar som tagit ut sitt dåliga mående på oss- barnet som skulle göra dem så lyckliga och ”hela” men som ofta bara är jobbigt. Det i kombination med konsumtion och bemedlat liv och att säkert få höra att man ska vara jävligt lycklig och tacksam trots att man inte alls känner sig sådan är nog inget superdrömmigt liv trots allt. Inte så konstigt att hon är som hon är men olyckligt att hon hamnat i det offentliga rummet och inte har självdisciplin nog att sköta det snyggt och rationellt. Något jag tycker exvis Sandra Beijer och UnderbaraKlara sköter mycket bättre eftersom de är uppenbart trygga i sig själva. Vet vart de vill och var de står och inte lashar ur och blir defensiva för minsta lilla. Så oerhört barnsligt och osäkert, tyvärr.


Håller med, man måste landa ibland och man måste sätta värde på det som händer i stunden och lära sig själv att må bra, även helt utan yttre stimuli och bekräftelse från andra. Särskilt om man är en så orolig själ som Elsa verkar vara. Dock är det såklart extra svårt för människor med den här typen av sinnelag att hitta ron till att verkligen börja reflektera över sitt eget beteende och vad man själv behöver ändra på för att må bra. Hon är långt ifrån den självkännedomen och självkärleken i nuläget iaf det är en sak som är säker. Och rädda och ledsna människor gör osmarta, destruktiva saker. De flesta av oss gör det dock hemma på kammaren eller inför några få nära som vi känner oss sårbara med och inte i sociala medier.

Jag har adhd och känner mig inte övertygad om att det är där skon klämmer för Elsa. Men man vet ju aldrig…

Dina sista meningar är verkligen spot on! Det är nästan att man känner att någon borde skydda Elsa från det hon gör nu. För där hon själv tycker att hon är härlig och spontan ser vi andra (till och med jag då med min diagnos vilken innefattar ett stort mått av ”spontanitet”) ett destruktivt och väldigt blottat beteende som fläks ut inför exakt allas ögon.
Det är inte ”härlig skörhet och ärlighet” (varsågod gråt och skratt i kommentarsfältet i tacksamhet över detta osv) som exponeras utan en ganska destruktiv och vilsen person som bara gräver sig allt djupare för varje inlägg känns det som.

Varför skriver ni det som det vore allmängiltigt när det mest är några få - verkligen inte alla här - som bitchar om allt som Elsa gör och är och trycker ner henne i allt, från storleken på hennes vader till hennes känsliga personlighet (som man själv inte väljer). Och troligen att ni skriver för att ”hjälpa” henne. Ni skriver för att det är roligt att trycka ned andra, förmodar jag. Som lärare ser jag det hela tiden. Vissa elever kan vara som rovfåglar i attack mot de känsliga, spröda elverna, som på grund av sitt känslighet i gengäld har fantastisk empati, omtanke och ödmjukhet och ”själsliga kvalitéer”. Men allt det ser inte mobbarna som genast ska slå ned på någon som de vet att det gör extra ont på. Ser noll destruktivitet hos Elsa. Hon har valt att visa sin känslighet och uppenbarligen uppskattar många det. Utan några få ryggdunkare här i tråden, då.

Då har du säkert betydligt bättre kunskap och förståelse om det än vad jag har så då backar jag på den. Min svärdotter har ADHD och för henne är det extremt viktigt med tydliga rutiner och förutsägbarhet för att hon inte ska spinna igång (vilket kan vara nog så påfrestande; jag vet inte alltid vad jag tänker laga till middag om 5 dagar när hon ska komma och sova över på en torsdag&#128521 men såklart att det kan te sig olika utifrån vad man har för personlighet och hur sårbar man är men också vad man fått med sig hemifrån.

Ja det känns verkligen så. Eller så är det vi som totalt överanalyserar men jag har en stark magkänsla och den ger mig en orolig och ganska vilsen känsla av det hon försöker förmedla. Illa dolt bakom fejkad självkänsla och lycka. Tror det slutar med nån form av sammanbrott, den klassiska utbrändheten etc om hon inte drar i handbromsen rejält nu och börjar bli lite mer introspektiv. Det hon gör på internet nu kommer finnas där till allmän beskådan för all framtid och det tror jag inte att många av dagens influensers tänker på. De brister i integritet ofta och har svårt att se vart gränserna för vad man ska dela med sig av går och deras känsloläge syns alldeles för tydligt i deras känslostyrda sätt att skriva. Jag hade skämts ögonen ur mig idag om jag haft en blogg när jag var lika osäker och olycklig som Elsa verkar vara. Tack o lov var det aldrig min grej.😅

Kära lärarinna, detta är en tråd där det skvallras. Såvitt jag vet är i princip aldrig skvaller av godo för någon, ej heller är det ämnat för Elsas egna öron.
Om du förfasas över kommentarer eller diskussionen här och över att denna tråd inte ägnas åt att helhjärtat hylla och heja på med hurrarop (det görs alldeles utmärkt i Elsas eget kommentarsfält om du inte märkt det) föreslår jag att du fortsätter skriva dina hyllningstal till denna känsliga, spröda, fantastiska individ på Elsas blogg och låter oss andra skvallra på om högt och lågt.

Ja det är så det känns, som att detta till slut landar i ett sammanbrott av något slag.

Tycker inte ni andra att hon så ofta refererar till sina föräldrar, på ett ganska, omoget? Sätt?
Typ idag ang rufsigt hår och obrydd om skavanker ”som mamma” och hur det är en ”trygghet”. Blir förbryllad, vilken vuxen kvinna på 35 plus skriver så om sina föräldrar, och så ofta? Hur de (mamman) är sån trygghet? Hur föräldrarna är så himla härliga, roliga, trygga och mysiga? Det känns som en sån omogen inställning på något sätt. Och även som att Elsa identifierar sig väldigt mycket genom sina föräldrar.

Jo det gör hon och i mina ögon tyder det starkt på motsatsen. Sådär uttryckte jag mig om min mamma i tonåren för då fick jag bekräftelse av henne sedan. Innan jag själv blev vuxen och insåg vilken manipulerande narcissist hon är och hur mkt hon hjärntvättat mig för att ta så mycket som möjligt för henne (passa småsyskon, ta ansvar för mig själv vilket bara är en ursäkt för att skita i vad ens tonårsbarn gör, ofta och gärna skulle jag säga till andra vilken duktig och älskad mamma hon var trots att hon eg var rätt värdelös på att vara morsa i och med extremt självupptagen) och få henne att framstå på ett visst sätt.
Detta ledde så småningom till att jag tog avstånd ifrån och började ifrågasätta hennes manipulationer förklädda till KÄRLEK och hennes ständiga kritiserande av mig trots att jag är en bra person (hade som tur var andra trygga vuxna att söka tröst och lära mig av under uppväxten). Det ledde i sin tur till att hon verkligen visade sitt rätta jag och sårade mig på sätt som aldrig går att laga. Idag har vi i princip ingen kontakt mer än enstaka sms och det passar mig bra. Jag har förlåtit henne men det är inget hon behöver få veta om.😉

Säger inte att det är såhär i Elsas fall för det vet jag inget om men jag känner igen mig mycket i hur hon skriver om sin mamma så det kan absolut vara så.

Det jag inte riktigt förstår är varför Elsa inte greppar att hon i många läsares ögon alltid är influencer. I hennes värld så är hon tydligen bara privatperson ibland, såsom när hon skriver om sina bryn. Hon tycks inte förstå att många läsare problematiserar det hon skriver för att hon är influencer. I Elsas ögon är hon tydligen influencer ibland och ibland bara privatperson i bloggen. Kan hon inte stå för att hon i bloggen alltid är influencer/påverkare och se att detta får konsekvenser. Influencer-titeln är ju dessutom en titel hon har gett sig själv, hon kallar sig ju influencer.

Jamen precis. Det är liksom priset man får betala för att ha ett glassigt frukstunds-jobb men Elsa verkar inte fatta det utan tror att hon ska kunna välja sina arbetstider som en vanlig knegare.

Och ja hon köper sig absolut kortvarig lycka. Det är hennes typ av drog. Och det är så sjukt att det är något som uppmuntras och det faktum att hon har gott om cash ses som en förmildrande och inte försvårande omständighet.

Haha tänk om man skulle tycka att det var okej att pundare fick punda vidare om de hade fri tillgång till droger? Och att läkemedelsföretag skickade hem bud till missbrukarna med olika droger som de sedan recenserade i sina kanaler?? Vilken jävla moralpanik det skulle bli.😂 Men shoppingberoende ses inte som nått konstigt alls trots att det likt alla missbruk kräver större och större insättningar i takt med att toleransen bygga upp. Nu är Elsa tydligen uppe i 15 Ks klassen och ännu högre och nosar. Vad blir det sen? Man får alltid ångest efter dopaminkicken när ett köp är genomfört och transakterat. Oavsett hur mkt pengar man har.

Och då shoppar jag ändå mkt själv trots att jag är väl medveten om problematiken men visst fan är det gött att unna sig nya saker när man har råd. Man är inte mer än människa.

Nej, det är ju precis det som blir så märkligt i det här. Att hon jobbar som influencer, titulerar sig själv det. Gör jobb och uppdrag som influencer och ändå när det passar (framförallt när det vankas kritik eller ett uns ifrågasättande) så ska hon plötsligt var ”privatpersonen Elsa”, som faaaktiskt är mänsklig och absolut inte ansvarar för vad andra gör. Hon borde ju verkligen förstå vid det här laget hur influencerskap fungerar? Så, antingen spelar hon väldigt dum eller så…?