Citat:
Man brukar väl ändå inte avråda från utlandsresor baserat på några få fall som tas omhand på sjukhus? Googlade lite mer och fann att Italiens första fall som smittats inom landet upptäcktes just 21 februari. Fram till dess handlade det om inresande som smittats utomlands. Det fanns alltså ingen utbredd bekräftad samhällssmitta i Italien när folk packade resväskorna inför sportlovsveckan v9. Folk verkar hela tiden glömma hur pass lugnt det var i början. Det var inte förrän 11 mars WHO utropade pandemi och även då fortsatte livet rätt normalt på många håll.Italienska läkare hade redan varit ute i media och berättat om den nya lungsjukdomen, som de beskrev som mycket farlig och otäck. (De såg ju de sjuka som var i behov av sjukhusvård, såklart, men det visste man ju inte då hur många det skulle bli.) Jag kommer att hävda till slutet av min levnad, att det var oansvarigt att inte stänga till gränserna då. Tills vi visste mera om vad vi hade att göra med. Och kunde ha hunnit skaffa fram utrustning, samt skydda de gamla och sköra.
Sista riktigt stora pandemin var 100 år tidigare, då man inte ens visste vad ett virus var. Antar att man var lite mer optimistisk den här gången efter ett helt sekels utveckling av den medicinska vetenskapen.
Nya Zeeland verkar inte längre få så stora applåder för sitt sätt att hantera pandemin genom att i stort sett stänga gränsen. Visst, deras låga smitt- och dödsiffror imponerar, men situationen visar även vilka extrema offer som behövs för att uppnå dessa resultat. Du vill uppenbarligen inte leva i ett fritt land, för ett land tycks inte kunna vara både smittfritt och fritt.