Citat:
Ursprungligen postat av
ost-e-knark
Jag ser på den i garaget såhär års och som flattematte säger så stämmer det tekniska inte riktigt. Kontravikterna var inte på alla årsmodeller utan det var torsionsfjädring som jag gissar att du menar.
Citroen 2CV har aldrig haft torsionsfjädring i produktion efter 1948.
Torsionsfjädring fanns på någon prototyp mellan 1934 och fram till WW2.
2CV:ns fjädring kan indelas i två kompromisslösa delar, vars motstycke inte finns i övriga bilvärlden.
Den ena delen avfjädrar vagnskorgen behagligt och komfortabelt.
Den andra delen ser till att hjulen/däcken inte mister kontakten med underlaget vid bromsning eller kurvtagning på ojämnt underlag.
Hjulupphängningarna på 2CV utgörs av 2 bakåtriktade svängarmar bak och 2 framåtriktade svängarmar fram.*)
Svängarmarna är lagrade i dubbla koniska rullager, och därför synnerligen lättrörliga.
Vagnskorgen avfjädras av tvenne skruvfjädrar inneslutna i stålcylindrar på ömse sidor av ramen i s k fjäderpaket.
Varje skruvfjäder var medelst kolv/bricka och dragstång förbundna med var sin svängarm, på vilket hjulet var anbringat.
Längst in på varje svängarm fanns en vridfriktionsdämpare, som kan liknas vid torrlamellkopplingen mellan en motor och en växellåda, vars uppgift är att dämpa hastiga svängarms-/karossrörelser.
Fjäderpaketen löper på glidhylsor infästa i ramen.
På glidhylsorna fanns koniska tjocka gummielement på var sida om fjäderpaketet.
Medför att om ett framhjul rullar mot en förhöjning så drar dragstången först ihop fjädern och komprimerar sedan gummielementet, eftersom fjäderpaketet glider på glidhylsorna.
Genom detta dras fjäderpaketet framåt och spänns bakre dragstången och "drar till sig" bakre svängarmen = höjer bakhjulet något.
Samtidigt som vagnskorgen således höjs fram, så höjs den även bak.
Karossen flyter fram helt horisontellt utan "nickrörelser" som på andra bilar.
Likaså vid hård inbromsning behåller karossen sitt horisontella läge utan att niga.
Längst ut på varje svängarm finns en "termosliknade" cylindrisk stålbehållare.
Stålbehållarna är uppskattningsvis 25 cm långa med cirka 12 cm diameter.
I stålbehållarna finns en tung kolv som glider inuti.
Kolven står på en skruvfjäder så att den i grundläget befinner sig i mitten på cylinderloppet.
Stålbehållaren är till viss del fylld med tunnflytande (hydraul-) olja.
Oljans uppgift är dämpa kolvens rörelse(som oljan dämpar kolvrörelsen i en SU-förgasare).
Kolven fungerar således som en kontravikt när däcken möter ojämnheter i underlaget = vägbanan.
I avsikt att erhålla lägsta möjliga ofjädrade vikt är frambromsarna placerade inne vid växellådan.
Härigenom uppnår man även att spindelbultarna inte behöver uppta några vridmoment vid inbromsning.
De krafterna omhändertages av motor- och växellådsinfästningen.
DÄRFÖR är 2CV:ns komfort och vägegenskaper så överlägsna alla andra nu existerande bilar.
TYVÄRR har på senare år delar av de genialiska konstruktionsdetaljerna fått stryka på foten, förmodligen av ekonomiska själ, till nackdel för "cykelpumpar", som på "vanliga" bilar.
*) Principen har, några decennier senare, anammats av bl a Suzuki Jimny, Mercedes Geländewagen, Range Rover, Land Rover Defender/Discovery, Toyota LandCruiser, Nissan Patrol m fl bilar med krav på tillförlitlighet.