Hjärndimma och neurologiska bekymmer

Inga yttre tecken på autoimmun sjukdom, inga utslag etc. Man betar väl av alla vanliga sjukdomar om inte symtomen är glasklara, som t. ex. fjärilsutslagen i ansiktet.

Enklast är nog att gå till affären och pröva att köpa en burk ashwaghanda.

Alla gillar inte att odla, som jag, men ashwaghanda finns i hälsokost butiker.
Personligen tycker jag Brahmi (Bacopa monnieri) är bäst dock.

Om en amalgamplomb börjar läcka kan man få nåt liknande. Har du sådana?

Låter ju bra med magen.

Angående lungorna, undrade över ditt allmäntillstånd och om läkarna sagt nåt om det som skulle kunna påverka.

Hejsan,

Vanligtvis avskyr jag när folk frågar om råd i denna forumdel så detta kan mycket väl klassas som dubbelmoral men vi försöker!

Jag har varit sjuk i 6 månader. Det började med extrema magbesvär, ont och frekventa besök på hemlighuset. Efter en vecka så kom även hjärndimman med ljud/ljus/rörelse-känslighet (intryck) samt katastrofalt minne och en overklighetskänsla som gjort mig totalt personlighetsförändrad, detta har lett till inläggning på akutpsyket bland annat.

Jag har tappat räkningen på alla blodprov som tagits och jag har fått röntgen på mage/buken samt nacken. Alla blodprover ser väldigt bra ut. Jag har totalt lagt om kosten och följer råd från boken The Food Mood Connection samt mycket av Stig Bengmark. Magen gör inte lika ont längre men dimman är kvar. Då alla prover ser bra ut så misstänker läkarna att det är psykiskt, vilket jag tycker är helt fel. Jag är inne på antidepp nummer tre, först SSRI, sedan SNRI och nu TCA, ingenting har fungerat. Det enda som tar bort hjärndimman någorlunda är valfri CS men det tog jag endast en gång för att se hur hjärnan skulle svara och om det kunde hjälpa läkaren. Jag har full transparens i kontakten med läkaren om detta.

Jag har även fått neurologiska bekymmer i både fötter och händer. Extremt kalla, domnar konstant och gör fruktansvärt ont. Nästa kallelse blir till en neurolog men det är cirkus 8 veckors väntetid.

Jag är så jävla rädd men jag har lovat läkarna att inte nalla på någon substans själv och ställa upp på prov men det känns så fruktansvärt hopplöst.

Tips om motion, sömn och tid ute i solen som ett bot mot hjärndimma avråds, jag har/hade extremt bra rutiner.

Jag har haft flera teorier som motbevisats och den senaste är om det skulle kunna vara någon form av förgiftning pga giftig miljö eller andra toxiner. Jag bor just nu hos min mor då jag inte klarar mig själv ordentligt och sov hemma hos mig två nätter för ett par dagar sen, jag kände mig betydligt sämre när jag var där. Kan man mäta gifter i kroppen som inte skulle synas på alla vanliga prover?

Tacksam för all input då jag sedan länge gett upp hoppet och väntar på att läkarna också skall ge upp så att jag kan börja självmedicinera.

Edit: Stök i inlägget

Lupus behöver inte ge tydliga symptom som fjärilsutslag. Det var därför jag frågade om du hade dålig hy eftersom det kan vara korrelerat med autoimmun sjukdom. Som för övrigt kan yttra sig på många olika sätt. Det är i hög grad ärftligt så du kan kolla om det går några autoimmuna sjukdomar i släkten.

Läs om ME/CFS och se om du känner igen dig. Generalsymtomet på nämnda sjukdom är sjukdomskänsla efter ansträngning.

Jag känner mig inte lika trött och utmattad som jag gjorde i början av insjuknandet, det är mer hjärntrötthet och inte så mycket "jag har sovit för lite" trött. ME/CFS brukar man enl 1177 toucha vid efter uteslutandet av andra sjukdomar och där är vi inte klara på långa vägar. Dessutom vill jag inte tänka på att det skulle vara någonting liknande och att jag behöver leva med skiten resten av livet, det är inget liv.

Om det är gluten som är problemet så kan det ta månader att bli ok igen, så tålamod är väl det viktigaste, att acceptera att det kommer ta tid och just nu mår man inte så bra. Sen att du haft proppar i lungorna låter ju som en tänkbar anledning också, att det kan ta lång tid för kroppen att återhämta sig? Men det borde väl läkarna haft koll på.
Men du borde be om att bli testad för gluten, tjata om de är ovilliga, så du inte behöver gissa. Sen påverkar det psykiska mående ofta det fysiska, man blir deppig för man har ont eller mår dåligt, vilket gör att man mår ännu sämre eller får ännu ondare och då blir man ännu mer deprimerad, vet man sen inte varför man mår dåligt så blir det ju mycket oro och ångest dessutom... kan ju till och med bli så att man inte blir tillfrisknar för det psykiska måendet håller läkningen tillbaka.

Jag har ME/CFS och det är som du säger inget liv.