Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Jag ser det helt enkelt som otroligt att som skuggande GM gå före och ställa sig stilla när ens skuggning föregåtts av att just sannolikt förhindra att man uppdagas. Det är ren och skär psykologi. Det går inte ihop. Att du ens kan smälla till med något som "GM kanske ville se Palmes ögon innan han dog" visar ju bara hur oseriös du är.

Vem har sagt att LOP tittade extra på ett annat skylfönster?

Nej, jag utgår just från att AB lägger märke till att LOP och GM går förbi. Kan AB göra detta, vilket han gör, så förstår jag inte hur AB kan ha missat när GM går förbi LOP och AB och ställer sig vid entrén. Detta måste vara en förutsättning för att din teori ska hålla, vilket det inte gör.

Människor tänker inte rationellt och överväger en massa saker när man skuggar och försöker komma ifatt sitt offer. GM är sannolikt inte ens särskilt långt efter LOP. Oavsett så känner antagligen GM att han har saken under kontroll. Varför ska GM i det läget tänka på apostahästar eller bilar som hinder?

Sammantaget är det orimligt med en gärningsman som bara går förbi makarna och ställer sig vid entrén. Du utgår för mycket från devisen "allt är möjligt". Ja, det är också möjligt att gröna gubbar från rymden mördade Palme. Är det mer sant för det?

Hade LOP tittat på fler skyltfönster så är jag säker på att detta hade utretts.

AB lägger märke till att det går tre personer framför honom. Kan han lägga märke till dessa så borde han rimligtvis ha lagt märke till när GM gick förbi och ställde sig vid entrén. Sluta nu med dina ständiga "det kan ha varit så..." Det för inte diskussionen framåt.

De drygt två timmarna GM väntar skulle jag nog säga ger en fingervisning om att det inte är en empatisk människa.

Hade GM haft minsta lilla tveksamheter så hade han nog fan någonstans under de två timmarna begett sig hem istället efter lite betänketid.

Nej, det är inte orimligt att mördaren hamnade framför Palme. Ville han minska risken för att bli upptäckt och att folk skulle reagera på hans handlande så kunde han ju inte stanna till eller sakta ner farten varje gång paret Palme stannade till eller började gå långsammare. Därmed kan han ha "tvingats" passera Palme och därmed hamnat före Palme. Bättre förhör med LP kunde kanske ha bringat klarhet om det.

Och, givet förutsättningen att vi inte talar om ett välplanerat dåd utfört av kompetenta individer, så är ju Tunnelgatan såväl sista som bästa platsen för dådet innan man når folket kring Hötorget. Alltså blev mördaren tvungen att stanna upp och invänta Palme (observera dock att det naturligtvis bara handlar om ett ganska litet antal sekunder, inte att GM stannade upp för någon längre tid).

Ormstad omtalar två förhållanden. Dels att det är svårt att pricka huvudet under gång och att det innebär "ganska stora möjligheter" att överleva ett huvudskott. Dels att det är lättare att skjuta på något som är "en halvmeter brett och 70 cm högt", dvs ryggen. Var i höjd man träffar i den spelar ingen roll och på bredden har man "tio centimeter att gå på" (för att vara säker på utgången). Om man missar ryggmärgen "gör det inte så mycket".

Underförstått så är det "säkrare" att träffa ryggtavlan än huvudet. Och skottet var därmed "välplacerat".

Huvudskott. Det finns lite olika uppgifter, men dödligheten är omkring 95% (ca 90% avlider omedelbart). Av överlevande hamnar en stor del i vegetativt tillstånd. Vet man var man ska skjuta och använder rätt vapen torde man kunna nå mycket nära 100% säker och omedelbar död med denna metod.

I den sammanställda listan med attentat 1976-1996 finns 131 fall med skott mot huvudet. I 97% av dessa avlider offret. Ensamagerande GM i 2,3% av fallen. Notera att ingår även fall då samtidigt skjuts i andra kroppsdelar.

Ryggskott. För det första kan man med säkerhet säga att ett skott i kotpelaren eller ryggmärgen i brösthöjd och nedåt inte är i sig dödande. Det är nog till och med som så att träffas ingen annan vital struktur, så är sannolikheten för överlevnad ganska stor. Och det går uppenbarligen att skjuta förbi alla dessa vitala strukturer omkring ryggraden som Ormstad räknar upp.

Jag kan inte hitta någon undersökning som räknat på andel som överlever skott i spinalkanalen. Skott mot bröstregionen har dock betydligt högre överlevnad än huvudskott och skott mot kroppen (ej extremiteter) i allmänhet verkar ha överlevnad på 50% eller så.

Dock kan man sluta sig till att överleva skott som träffar ryggraden är någorlunda vanligt. Detta i och med att i länder med omfattande skjutvapenvåld så är en stor andel av traumatiska ryggmärgsskador inom sjukvården vapenrelaterade. I somliga grupper, dvs yngre män, den största andelen i vissa fall.

I sammanställningen av attentat vid tiden finns 16 fall med skott endast i ryggen. I närmare hälften av fallen överlever offret, inklusive vid träffar i ryggraden. Man kan även notera att GM är ensamagerande oorganiserad i 50% av dessa fall.

Detta tycks vederlägga det Ormstad uppger, att man har en stor ryggyta att träffa och samtidigt kunna vara säker på dödlig utgång. Det är uppenbarligen inte ovanligt förekommande att offer överlever skott i och omkring ryggraden. Det är inte vanligt att offer överlever skott i huvudet.

Om Ormstads bedömning ändå är riktig, så finns alltså ett mycket "säkert" och mindre motbjudande sätt att skjuta folk på. Räcker att bakifrån med ett skott pricka en yta på 10 X 70 cm för att vara säker. Varför används inte denna metod vid ett enda känt planlagt attentat vid tiden? Utom just i MOP, där attentatskommandot i sådana fall har kunskap i nivå med en professor i rättsmedicin. Och samtidigt väljer utdaterad och inadekvat ammunition och en kaotisk typ av plats som inte är aktuell vid några andra planlagda attentat. Osv.

Att skottet mot Palme skulle vara "välplacerat", som Ormstad uppger, är enligt mig ett ett exempel på det mycket vanliga tankefelet i detta ärende - att bedöma sakerna efter utfallet och inte efter hur en professionell GM rimligen bör ha tänkt på förhand.

Inget tyder på att LOP stannat upp.

Kruxet är fortfarande att AB måste ha sett GM gå förbi och ställa sig vid dekorima

Ormstad omtalar två förhållanden. Dels att det är svårt att pricka huvudet under gång och att det innebär "ganska stora möjligheter" att överleva ett huvudskott. Dels att det är lättare att skjuta på något som är "en halvmeter brett och 70 cm högt", dvs ryggen. Var i höjd man träffar i den spelar ingen roll och på bredden har man "tio centimeter att gå på" (för att vara säker på utgången). Om man missar ryggmärgen "gör det inte så mycket".

Underförstått så är det "säkrare" att träffa ryggtavlan än huvudet. Och skottet var därmed "välplacerat".

Huvudskott. Det finns lite olika uppgifter, men dödligheten är omkring 95% (ca 90% avlider omedelbart). Av överlevande hamnar en stor del i vegetativt tillstånd. Vet man var man ska skjuta och använder rätt vapen torde man kunna nå mycket nära 100% säker och omedelbar död med denna metod.

I den sammanställda listan med attentat 1976-1996 finns 131 fall med skott mot huvudet. I 97% av dessa avlider offret. Ensamagerande GM i 2,3% av fallen. Notera att ingår även fall då samtidigt skjuts i andra kroppsdelar.

Ryggskott. För det första kan man med säkerhet säga att ett skott i kotpelaren eller ryggmärgen i brösthöjd och nedåt inte är i sig dödande. Det är nog till och med som så att träffas ingen annan vital struktur, så är sannolikheten för överlevnad ganska stor. Och det går uppenbarligen att skjuta förbi alla dessa vitala strukturer omkring ryggraden som Ormstad räknar upp.

Jag kan inte hitta någon undersökning som räknat på andel som överlever skott i spinalkanalen. Skott mot bröstregionen har dock betydligt högre överlevnad än huvudskott och skott mot kroppen (ej extremiteter) i allmänhet verkar ha överlevnad på 50% eller så.

Dock kan man sluta sig till att överleva skott som träffar ryggraden är någorlunda vanligt. Detta i och med att i länder med omfattande skjutvapenvåld så är en stor andel av traumatiska ryggmärgsskador inom sjukvården vapenrelaterade. I somliga grupper, dvs yngre män, den största andelen i vissa fall.

I sammanställningen av attentat vid tiden finns 16 fall med skott endast i ryggen. I närmare hälften av fallen överlever offret, inklusive vid träffar i ryggraden. Man kan även notera att GM är ensamagerande oorganiserad i 50% av dessa fall.

Detta tycks vederlägga det Ormstad uppger, att man har en stor ryggyta att träffa och samtidigt kunna vara säker på dödlig utgång. Det är uppenbarligen inte ovanligt förekommande att offer överlever skott i och omkring ryggraden. Det är inte vanligt att offer överlever skott i huvudet.

Om Ormstads bedömning ändå är riktig, så finns alltså ett mycket "säkert" och mindre motbjudande sätt att skjuta folk på. Räcker att bakifrån med ett skott pricka en yta på 10 X 70 cm för att vara säker. Varför används inte denna metod vid ett enda känt planlagt attentat vid tiden? Utom just i MOP, där attentatskommandot i sådana fall har kunskap i nivå med en professor i rättsmedicin. Och samtidigt väljer utdaterad och inadekvat ammunition och en kaotisk typ av plats som inte är aktuell vid några andra planlagda attentat. Osv.

Att skottet mot Palme skulle vara "välplacerat", som Ormstad uppger, är enligt mig ett ett exempel på det mycket vanliga tankefelet i detta ärende - att bedöma sakerna efter utfallet och inte efter hur en professionell GM rimligen bör ha tänkt på förhand.

Men hur uppmärksam kan AB förutsättas ha varit på folk han inte har någon anledning att registrera? Om jag lullade runt på en trottoar i väntan på något skulle jag inte kunna redogöra för vilka som nyss passerat.

Utesluter inte att GM passerar makarna Palme. På västra eller östra trottoaren. Att kliva fram vid korsningen har onekligen sina fördelar. Som sagt svårare att tajma in korsningen obemärkt om du är en direkt skugga.

Inget tyder på att LOP stannat upp.

Kruxet är fortfarande att AB måste ha sett GM gå förbi och ställa sig vid dekorima