Citat:
Ursprungligen postat av
Konrad
Har nu läst igenom hela granskningskommisionens betänkande 1999.
https://www.regeringen.se/49bb76/contentassets/126003cf7f424174863bb0cc252ba919/granskningskommissionens-betankande-i-anledning-av-brottsutredningen-efter-mordet-pa-statsminister-o lof-palme-del-2
Det är givetvis lätt att vara efterklok men f-n så illa det sköttes av ledningen för PU under den första tiden. Det i mitt tycke ett riktigt intressant spår, vapenaffärerna, fick inte ens redovisas för ledningen, d.v.s bl.a Hans Holmér.
Lite citat, sid 691 och framåt:
"Efter mordet började tips med anknytning till mordet
och Bofors vapenaffärer att komma in till Bofors-utredarna. I anledning
härav gjorde Bengt P och en kollega på eget initiativ i ordning en särskild pärm med olika uppgifter som pekade på ett eventuellt samband
mellan mordet och Bofors vapenaffärer. De upprättade också en
sammanställning i en promemoria upptagandes 21 punkter. Bengt P
och hans kollega försökte vid flera tillfällen överlämna detta material
till mordutredningen, men Hans Holmér var inte intresserad. De talade
också med Tommy Lindström, men inte heller detta ledde till att de
fick överlämna materialet. Under senare delen av november 1986
talade de med sin chef om saken. Även denne tyckte att det var
märkligt att man inom mordutredningen inte ville ta del av materialet.
Bengt P:s chef kontaktade därför ledningsgruppen och kort därefter
hörde någon där av sig med besked att de skulle komma upp till det s.k.
Palmerummet för att redovisa materialet. När de någon eller några
dagar senare infann sig där var varken Holmér eller Lindström närvarande. Bengt P och hans kollega gjorde en muntlig föredragning för
polisöverintendenten Hans Wranghult och polisintendenten Gunnar
Severin samt överlämnade materialet. Varken Wranghult eller Severin
hade några kommentarer eller ställde några frågor i anledning av föredragningen. Morgonen därpå meddelade man från spaningsledningen
att materialet inte varit intressant för mordutredningen och att det därför skulle återlämnas.
.
.
Det var t.ex. känt att Bofors haubitsoffert till Indien inte låg bra till i slutet
av 1985, men att detta plötsligt ändrades i början av 1986 sedan Olof
Palme varit aktiv i ärendet och bl.a. överlagt med Indiens premiärminister Rajiv Gandhi i saken, liksom att hela affären berörde för den
internationella vapenhandeln känsliga frågor om bl.a. agentprovisioner
med mycket stora ekonomiska insatser, som eventuellt äventyrades
genom det sätt affären kom att genomföras på. Mordet begicks under
denna affärs intensiva slutskede
Det var som bekant även en del märkliga dödsfall som kunde kopplas just till kretsen av personer involverade i Bofors vapenaffärer. O.P ingrep med största sannolikhet i sluttampen av affärerna och fick Indien att lägga den franska offerten åt sidan. Bofors fick ordern på 8 miljarder kronor. En mycket stor summa pengar än idag och då kan ni tänka er hur den summan upplevdes 1986. Bofors hade hotat med en massuppsägning i Karlskoga om de inte fick ordern. Motiv till ett eller flera hämndmord fanns det helt klart. Tillkommer en del mystiska vapenaffärer med bl.a Iran.
Bytte Hans Holmer plötsligt sida när han i konstitutionsutskottet mumlade något i stil om att sanningen inte fick komma fram för att det skulle bli för omskakande för Sverige? Var det dessa vapenaffärer som inte tålde dagsljus? Var det därför PU ev. styrdes till att utreda helt andra saker?
Jag har intresserat mig lite för det där.
Det finns uppgifter om att Bofors diskuterade exportkrediter för leveransen vilket kunde göra dom mer prisvärda. Alltså ingen korruption i det avseendet.
Agentprovisioner till mellanhänder var nog inte det stora problemet. Olof Palmes krav kunde tillgodoses och Indien/Bofors kunde gå bakom ryggen på Olof Palme utan att denne kunde göra något.
Vad som däremot var känsligt skulle vara en vidareexport av haubits 77 till Iran. Irak hade tecknat ett stort kontrakt med Sydafrika om leverans av kanoner från dem vilket tåskulle ge Irak en relativ styrkefördel av ett vapensystem som kunde vara avgörande i den typ av strid som utkämpades mellan de två ländernas armé.
Iran försökte förmå Sverige redan 1983/1984 att släppa på exportrestriktioner till Iran. Det finns att läsa i förhöret av Göran Bundy,Sveriges ambassadör till Iran.
Sören Morberg: Nämnde man då nånting om vilken svensk tillverkning dom var intresserade av, vilket bolag som kunde göra vapen som dom var intresserade av?
Göran Bundy: Nej, inte speciellt men det var ju tal, dom nämnde Bofors-kanoner, dom hade bland annat hoppats, ställde frågan om det kunde ordnas så att vapen som hade levererats bland annat till Indien, det var väl dom här kanonerna som vi hade levererat till Indien, om att försöka få dom till Iran, man skulle vända sig till indierna för att köpa upp dom kanonerna som vi hade levererat dit.
FM: Ja men då måste vi ju, vilket år talar vi om nu då?
B: Det var väl nån gång, vad kan det ha varit, 1983 eller 1984.
Källa:
https://wpu.nu/wiki/Sida:Pol-1988-03-01-Q9592-00_G%C3%B6ran_Bundy_Iran_Ambassad%C3%B6r.pdf/12
I bakgrunden till Irans vapenhandel på den internationella marknaden fanns män som Adnan Khashoggi & Jeffrey Epstein och Israels David Kimche som mellanhänder.
