Ni som gav upp och separerade/skilder er, ångrar ni er idag?

Att skilja sig är ett stort misslyckande och skilsmässobarn har ju oftast större problem med skola, psyke mm. Är man gifta så får man räkna med motgångar men idag verkar minsta lilla motgång innebära skilsmässa vilket tyder på riktigt dålig karaktär. Det gäller att kämpa här i livet för allt kommer inte serverat på silverfat.

Alla är olika och har olika problem så det finns inget universellt svar på allt, men det kan funka med "grottmannen" för vissa.

När vi hade småbarn och tiden gick till mycket annat så blir det naturligt att det sexuella behovet prioriteras ned men jag insåg snabbt att jag skulle vara på den förlorande halvan i den ekvationen. Jag sa det då rakt ut till min kvinna vad jag kräver och att jag förväntar mig att hon anstränger sig för det oavsett om det bara så handlar om en avsugning i tvättstugan. Jag ställer ju upp på hennes grejer även om det är helt andra, kanske mindre djuriska, ting. Det blev inga protester och faktum var att det triggade igång henne.

Detta är inget försök att vara macho utan konstaterar att det kan vara framgångsrikt. När frugan går ner för att bädda sängen i gästrummet kan man ju följa med och med fast hand ta för sig. En snabbis när barnen sover eller tittar på Babblarna kan nog rädda vissa förhållanden. Att "ta för sig" är dock inte samma sak som att "tjata det till sig". Det är både osexigt och omanligt.

Men återigen, alla är olika.

Du beskriver en mängd intressen och aktiviteter som är prio ett när man INTE har barn. Vänner och middagar? I princip samtliga av mina vänner har småbarn (oftast flera) "häng" med vänner etc sker numera oftast med barn.

Kanske är du väldigt ung förälder 25-ish eller lite äldre +50.

Vardagen är ju som bekant det riktiga livet. Semestrar och resor/speciella händelser är ju ytterligheter. Någon annan var tidigare inne på hur de småsakerna inte minst med barnen är vad som stannar i minnet, på ett aggregerat plan, ex "pappa borstade alltid mina tänder" eller "mamma hade alltid så rolig röst vid godnattsagan".

Förstår till fullo att det är bättre att skiljas om man inte gar känslor längre men håller inte med dig om detta med vardagen.

Japp, 50% av tiden är jag 110% pappa. Istället för som tidigare (i mitt fall alltså) kanske 30% pappa av 100%.
För min del så är det en väldigt stor förbättring, även om jag förstår av ditt resonemang att det kanske inte är det bästa ur barnens synvinkel om föräldrarna har en någulunda vettig relation.
Jag och barnens mamma bråkade nästan aldrig, hade sex flera gånger i veckan, trevliga fester osv men kärleken var helt borta, så barnen fick aldrig genomlida nån missär.

Jag tror inte ett dugg på att den dagliga inputen skulle vara så viktig, jag tror med på att när barnen tex fyller år, då är det viktigt att både mamma och pappa är där och "ser" hur fint barnet är uppklädd osv.

Sen har både jag och exfrun gått vidare i livet med nya partner, bonusbarn osv och det upplever jag endast som possitivt för barnen. Nu är mamma och pappa med nån dom vill vara med och den närmsta familjen blir lite större, ser bara fördelar där.

Nej, Nej, Nej och åter Nej.

Om vardagen är det riktiga livet så har man förmodligen inget driv i kroppen och ett jävligt tråkigt liv. Vardagen är transportstäckan mellan livet. Resor och semestrar är själva livet!

Lev Livet För Fan Innan Livet Lever Fan Med Dig, brukade min kloka mor alltid säga till mig.

Både gift och har tre barn... min pappa skilde sig och svek sin familj... tänker aldrig göra detsamma mot mina ungar

Jag skulle i ärlighetens namn inte kunna bry mig mindre om en sådan sak skulle inträffa. Sex kan jag ha med vilken kvinna som helst och skulle det motsatta inträffa skulle jag knappast gräva ner mig kring en sådan skitsak. Finns viktigare saker tänker jag.

Det bästa jag kunde ha gjort för mina barns skull, hade troligen haft ihjäl kärringen om jag stannat kvar....

Förstår inte detta hittepå att skilsmässobarn skulle må sämre än andra barn(mer än under när skilsmässan sker och bearbetningen efteråt). Hur många av era vänners föräldrar lever ihop? Var vanligt redan när jag var liten på 90-talet att var varannan mamma i kvarteret var skild. De levde stabila liv med sina barn i förorten och barnen var hos sina pappor varannan helg. Har gått bra för oss allihop vad jag vet. Nu är det ju t.o.m. bättre då pappor har sina barn på halvtid istället för två helger i månaden.

Ja, så kan det ju vara i individuella situationer och då var det ju rätt i ditt fall. Själv är jag 100% pappa 100% av tiden även när jag inte klarar av att vara mitt bästa, bara genom att vara där och vara exempel på hur livet kan hanteras även när man inte klarar av att vara sitt bästa.
Vad menar du skulle vara problemet för barnen om föräldrarna inte hade kärleken kvar? Hur manifesteras det menar du? Den biten blir ju inte annorlunda av att man skiljer sig, snarare tvärtom då man också visar direkt ogillande.
Så vad blir problemet för barnen av att föräldrarna inte har kvar kärleken till varandra?

Jahopp, det tror du. Vad har du för skäl att tro att det vore speciella händelser och inte det normala som skulle vara det viktigaste för barnens uppfostran?

Varför skulle det vara positivt när det tillkommer främlingar in i den privata sfären i familjelivet? Varför skulle det vara bätte med fler utan blodsband med helt annan dynamik mellan relationerna in i hemmet?

Att mamma och pappa är med några de trivs med är inte svar på frågan om barnen trivs med det.


Det är inte vad jag tror är det viktiga när man uppfostrar barn att klara sig bra i vuxenlivet.
Att ha kul är inte uppfostran.


Då betyder uppenbarligen inte ditt äktenskap så mycket.


Frågan är redan avgjord så det finns inte så mycket att diskutera. Vad du tror efter vad du sett hos din omgivning är irrelevant. Risken för nära samtliga negativa utfall ökar från att vara 1/10 till 1/4. Det varierar lite mellan den mängd metastudier som gjorts under de senaste decennierna, med väl och troligen mer än 100% ökning av riskerna för sämre personligt välmående med allt det utgörs av, sämre hälsa, risker för negativa utfall som fängelse, missbruk samt lägre chanser att nå framgång med jobb och liknande.
Bearbetningen efteråt är viktig men är långt ifrån att kompensera tillräckligt.

Knulla runt gör man innan barn, inte efter som kvinna.

Du söker bekräftelse.