Citat:
Ursprungligen postat av
JONTEmedpennan
Oavsett vilken religion eller Gud ni troende tror på: Tycker ni själva att er religion låter logisk, trovärdig och sann?
Det är väl idag uppenbart att evolutionen stämmer, att Jorden inte är platt, att änglar och spöken inte existerar på riktigt, att de olika paradisen bara är föråldrade påhitt, att inget stämmer.
Att Jesus inte alls var så god som han beskrivs. Han var enligt källor pedofil, precis som munkarna i Indien och det buddistiska Sri Lanka är. Gamla testamentet förespråkar att man ska stena barn som inte lyder.
Ondskan och misären som råder i världen trots en god och allsmäktig Gud...? Vem skapade Gud, och varför skulle en omnipotent sådan ha intresse av att övervaka människor och skicka dom till helvetet respektive paradis...?
Men det är egentligen inte det jag undrar eller har synpunkter på utan hur ni får ihop er tro rent logiskt.
Hur får ni ihop era religioner och er tro rationellt och logiskt? Hur ser ni sanningen i något som för mig och andra uppenbarligen är myt rakt igenom?
Ser ni inte igenom bluffen, eller vad får er att fortsätta tro, oftast tom nästan "veta"? Skäms ni inte? Tvivlar ni inte på sanningshalten? Ställer ni er aldrig frågan huruvida ni lurar er själva, och att alltsamman är uppdiktat?
Tycker du att du kom på något riktigt smart nu ???
Alltså, precis som du tycker att "de troende" borde ha bättre förstånd, så hade man kunnat säga detsamma om dig.
För din tolkning av det du menar är "religion och religiositet" är ju baserad på din egen mycket ytliga analys.
Och som vanligt så brukar omogen "religionskritik" bara handla om "kristendomen."
Men det finns ju fler och äldre versioner.
Du tycker säkert att det är samma sak oavsett, eller hur.
Och när du försöker läsa på, kolla upp, så hittar du stöd för din uppfattning.
Men ofta är det religionernas motståndare som skrivit ner beskrivningarna av de gamla religionerna.
Utan att själv förstå och med en vilja att förminska det så mycket som möjligt.
Ett sådant exempel är tex de "antika" förkristna religionerna, som blivit beskrivna som de blivit pga att det var präster som skildrade den.
Det är från det som "mytologierna" alltså kommer.
Men inga av de förkristna "religiösa" människorna hade alltså den sortens "tro" som dessa mytologier beskriver.
Tex så uppfattades aldrig "gudinnan" Freja som en sådan där kvinnlig vacker figur som du kan se och läsa om i de gamla myterna.
Utan namnet "Freja" kommer från det ursprungliga ordet för "Kärlek," kort och gott.
Det betyder att när de gamla "vikingarna" pratade om "Freja" till de kristna missionärerna som skulle skriva ner det i läroböcker om "fornnordisk mytologi" - så var det aldrig en "kvinnlig figur" de beskrev när de använde ordet "Freja" - utan det var ordet "Kärlek" de alltså försökte beskriva.
Och "Kärlek" finns, eller hur.
Jag menar, du vet ju det själv.
De fornnordiska "vikingarna" "trodde" alltså på "Kärlek" och offrade till "den stora öppna idén om kärlek - något som de såg som något som fanns överallt och alla kunde få del av, och därför gällde det att hålla sig på god fot med "Kärlek."
Det är bara ett exempel, och när vi tittar tillbaka på de flesta av de förkristna "religionerna" så ser vi hela tiden samma sak.
Dvs att det är orden för någonting som de senare skrivarna, missionärerna osv inte hade översatt korrekt, utan de hade använt det ordet på originalspråk och helt enkelt låtsats som att det var "en mytologisk gud."
De förkristna "religionerna" trodde alltså på "det naturliga."
Det som finns i naturen och i dig själv.
Inget direkt "övernaturligt" eller ens "ologiskt" med det.
Eller hur.
Det var först som kristendomen och kyrkan som kravet på att "TRO" började dyka upp, som ett absolut krav till slut.
För alla förstod ju att det som kyrkans män krävde av folket att de skulle Tro på, det var ju helt omöjligt i många fall. De var ju bönder och visste hur naturen fungerade, vad som var möjligt och inte - och de visste garanterat alla exakt hur barn kommer till världen.
Alltså blev det viss konflikt när kyrkan började kräva att de skulle Tro på "Jungfrufödseln."
Men det var Kyrkans krav.
Utan kravet på "TRO" så hade kristendomen aldrig kunnat överleva.
För det är vansinnigheter den lär ut. Det går inte att förhålla sig till dess dogmer på ett nyktert sätt utan att hemfalla åt Blind Tro.
En slags "statligt sanktionerad vidskepelse" med andra ord.
Det gick att få folk att tro va vad som helst, och det var en lärdom som Maktens män verkligen älskade.
För på det sättet lyckades de ju få kontrollen över hela Europa, och ta över efter den märka medeltiden och Roms fall.
Men tro nu inte att allt var bara dåligt för det.
För utan den kristna kyrkan, och den landsöverskridande gemenskap den grundlade och säkrade - då hade utvecklingen i Europa sannolikt aldrig gått dit dem skulle komma till slut.