Fanny och Alexander - gravt överskattad (eller, har jag bara taskig smak) ?

Finns just nu på SVT Play:
https://www.svtplay.se/video/1639306...-och-alexander

Kan NÅGON förklara mig vad som händer vid ca 03:42:00? Jacobi får ner barnen i kistan, men blir upptäckt och plötsligt är barnen i sitt rum igen? WHAT? Är det nån slags judisk magi eller vad?

Jag tycker att den långa versionen är mycket överskattad. Vi såg om den nu när den sändes. Det finns för många segdragna partier. Hela teatergrejen är bara så GÄSP.
För övrigt, så håller jag med er som skriver att Fanny och Alexander är överskattad oavsett version. Jag älskar många andra Bergman-filmer. Men just f&a är lite för publikfriande. Och han blandar genrer alldeles för mycket i filmen. Det är fars, jul-myspys, Bergman-ångest, övernaturlighet, ”action”, och även ”dramatisk saga” (man kan ju se det som att Emelie blir bortrövad av en ond kung), uppväxtskildring...FÖR MYCKET, jag tycker den står sig slätt mot ex vis Persona och Viskningar och Rop. De är mycket mer renodlat Bergman, mycket högre konstnärlighet, på en helt annan nivå.

Denna 5 timmar långa film av Ingemar Bergman visade SVT för några dagar sedan. Jag såg c:a en halvtimma av den, kanske 10 minuter på tre skilda ställen av filmen.

Det som slog mig var att ingen av dialogerna i filmen kändes naturlig, utan det kändes lite som "Hej, nu säger jag mina onaturliga repliker med dramatisk röst". Ingen av karaktärerna kändes därmed realistisk. Jag har aldrig mött en enda människa som pratar på det sättet. Hur normalt är det att en tioårig kille (eller något åt det hållet) presenterar sig för en jämnårig kille med orden: "Mina föräldrar är döda" med teatralisk röst och sedan går därifrån? (det var ungefär så jag kom ihåg det).

Sedan såg jag en snutt där en gubbe pratade på en bröllopsliknande tillställning. Han höll en oerhört lång och ointressant monolog.

Jag pratade med en kompis någon dag senare. Han sa att Bergman anses vara finkultur. Det är alltså så att bara för att något är finkultur så måste det inte vara bra?

Jag menar, det finns ju dålig och bra skräpkultur. En del skräpkultur kan vara mästerlig, och en del kan ha urusel kvalitét.

Är det likadant med finkultur? Att det finns bra finkultur, och usel finkultur? Ungefär som att det kan finnas fula diamanter?

Ingemar Bergman har gjort filmen Fanny & Alexander på 80-talet och den är riktigt jävla bra. Den går på TV nu. Fem timmar, den håller för det. Oj vilka intressanta personporträtt och bra skådisar i filmen. Min favorit är Jan Malmsjös roll som biskop, fy fan va han spelar bra och är riktigt ond, lite J.R Ewing