Fanny och Alexander - gravt överskattad (eller, har jag bara taskig smak) ?

När man ser på F&A inser man att det intre alls var bättre förr.

Jag har faktiskt träffat honom för några år sedan. Jag stod bakom en äldre man i kön till en korvkiosk i Malmö och när han beställde så kände jag igen rösten så vi snackade en del. Han är också suverän som danskdödaren i N.P Möller fastighetsskötare

Det är inte skit, jag lovar. Knepigt men bra och med så bra skådisar som i denna film blir det magic, Belgiska våfflor är jättegoda

Har precis sett 'Fanny och Alexander', 5-timmars versionen. Vad av dessa 2 timmar är inte med på 3-timmars versionen ?

Minns trailern på tv1000. Såg den som väldigt ung då men uppskattade den inte då och inte sett den dess. Värt och se?

Första akten är extremt bra och sedan kan man stänga ner för det blir inte bättre, bara tradigt och ointressant.

Varje år så ser jag firandet, samtalen innan läggdags och sen är jag nöjd.


Har man sett hela 1 gång så räcker det med första akten sen, så se till att se hela i alla fall 1 gång.

Jag har också undrat ibland hur IB fick bort så pass mycket speltid utan att det tydligt märks - har sett bägge versionerna många gånger om. Två framträdande scener som bara är med i den längre versionen är 1) Isak Jacobis berättelse ur den judiska legendsamlingen och 2) den festliga scenen där Carl och Gustaf Adolf förhandlar med Vergerus - alla tre försöker hålla masken men efter hand krackelerar det och den öppna fiendskapen flödar ut, särskilt vältaligt från Gustaf Adolf. Men de här båda scenerna är väl sammanlagt högst tjugo minuter, och sedan kan jag inte komma på något tydligt. Jag förmodar att Bergman har trimmat ner en del sidospår inom vissa scener och snabbat up ett och annat, men det är mycket svårt att se vad det skulle vara. Har han klippt bort något i scenerna med Helena och hennes söner/sonhustrur ute på sommarstället?

Dessa två scener är för mig en stor del av Fanny och Alexander. Josephson och Kulle, odödliga legender.

Fritt ur minnet en vältalig fredagskväll! "Du är allt en särskild sorts buse du, Edvard Vergeeerus! Ska jag, Gustaf Adolf, en man på närmare hundra kiiilo med fullt utväxt skägg och förstånd behöva sitta på denna löjliga lilla stol och lyssna på denna själsmasturbatör!!??"

//Din värderade broder

Har precis sett filmen, tyckte den var bra även om sista halvtimmen var väldigt flummig och "Ingmar Bergmansk"

Det finns massor, det finns en drömscen där Alexander medverkar i urtåget ur Egypten, det finns korta dialogscener med Vergeus tjänstefolk som är längre i TV versionen, mycket när Alexander tar nattpromenaden hemma hos Isaak är starkt nerklippt i bioversionen, sedan i TV versionen är det mer utbroderat när Vergeus tränger sig in hos änkan och den plats han tar sig, i filmversionen dyker han bara upp utan förklaringar, men det är mer antytt i TV versionen att han vill lägga beslag på änkan.
Det finns mer utbroderade scener i sommarhuset i TV versionen än i filmen, när jag ser bio versionen kan jag sakna vissa saker, men TV versionen ser jag vart 4 år eller så det är lagom.

Intressant! Jag köpte äntligen den kortare versionen på dvd i våras (på Tradera) efter att jag inte hade haft tid att se den långa ordentligt på SVT Play - tycker det är klumpigt av SVT att slänga hela filmen som en femtimmars bautasten på juldagen eller annandagen, som de ofta gör numera: det gör det nästan omöjligt att se det hela på vanlig linjär-tv, det var bättre när de sände den i fyra delar över mellandagarna fram till nyår. Folk vill ju kunna samla familjen till middag en sådan dag också, många äter inte middag framför tv:n, och det betyder dessutom ofta att någon måste laga middagen! Funderar på att också skaffa den långa versionen längre fram. Det här är en film jag och många andra upplever som rätt outtömlig.

Bergman verkar när han inledde inspelningarna ha haft tanken att filmen skulle gå ännu närmare den här dynamiken mellan Emilie och Edvard, att man skulle se mer direkt av biskopens svartsjuka men också av hans direkta manliga attraktion på Emilie (det är i och för sig inte svårt att föreställa sig detta). Han jobbade en del med planer på t ex en scen där biskopen faktiskt skulle ge Emilie en örfil eller liknande, skälla på henne osv, och man repeterade detta, men det fungerade inte - en av faktorerna var nog att Bergman uppfattade Fröling som litet för oerfaren som skådespelerska (trots att han annars verkligen uppskattade henne i rollen). Lösningen blev i stället att Emilie själv får berätta för Helena om hur hon blev förförd av biskopen, hur lurad hon känner sig ha blivit och att hon nu tycker sig inte kunna komma loss (det manus som gavs ut i bokform är visserligen daterat redan sommaren 1979, men det är uppenbarligen delvis redigerat efter vad som faktiskt kom med i filmen).

Scenen mellan Emilie och Helena på sommarstället är alltså litet av en nödlösning för att täcka upp det vi inte fått se direkt mellan makarna, men den fungerar bra i alla fall. Jag har alltid känt (och jag såg filmen första gången redan på bio tidigt 1983) att detta att Emilies handlande inte förklaras fullt ut lämnar en slags öppen rymd i filmen som inbjuder till identifikation och egna frågor. Kraften i hennes gestaltning gör att man drivs att fråga sig. "Varför händer det på det sättet? Kunde det där ha varit jag, eller någon jag känner?".