Är Bibeln sann ? (Sammanfogad tråd)

Du tror alltså att det är värre att uttrycka felaktigheter om en religiös text (som du säger din motståndare gör), än att du struntar i budet att "Älska din nästa som dig själv"?

Bibelns texter förbjuder inte att människor har missuppfattningar om bibeln eller ens om Gud!
Bibeln säger att vi ska försöka älska både Gud och våra medmänniskor, det kallas för det dubbla kärleksbudet inom kristendomen.

Bibeln förbjuder att man bryter mot budet "Älska din nästa som dig själv", som personangrepp gör.

Tror du att vanföreställningar om Gud och Bibeln är värre än personangrepp som bryter mot budet att "Älska din nästa så som du själv vill bli bemött", då har du inte läst Bibeln.

Du har tappat Bibelns kärleksfulla perspektiv.

Det räcker att du ser på skapelsen, enligt Bibeln. Titta på vad som helst.

Hur tycker du det ska gå till när du inte godtar något som står i Bibeln?

Just det, du diskvalificerar Bibeln och kvalificerar dig själv som en dåre.

Några kristna är födda in i en kristen familj, där mor, far och hela släkten är kristna sedan lång tid tillbaka.
Som följd av detta får man kristna vänner och bekanta, gärna inom samma församling.
Dom känner inte till annat, och för sådana blir grupptänket dom utsätts för ett bevis som anses som gott nog för dom.
Propaganda påverkan kan man kalla sånt.
Det dom inte tänker på är att muslimerna föds ju in i den samma sociala och psykologiska mekaniken, bara mycket starkare, men det gäller ju såklart inte som försvar för islam.
Propaganda/grupptänk KAN ju faktisk motsvara med sanningen, men ett bevis i sig kan det knappast kallas då det blir slumpen som avgör sanningshalten.

Så har vi dom som köper cirkelargumentet du nämner. Gud MÅSTE finnas, något annat är inte möjligt.
Universum är stort och ofattbart för oss, och så klart kan det finnas förklaringar på saker som vi inte personligen har hittat ännu.

Så finns det dom som stödjer sig på andliga upplevelser. Många började läsa bibeln och upplevde att bibelns ord talade till dom, rakt in en svår situation dom befann sig i. Andra upplevde att orden i bibeln satte dom "på plats", att dom kände sig tillrättavisat som aldrig förut.
Sånt kan ju vara gud, men det kan också vara psykologiskt betingad och inte ett bevis i sig.

Några var sjuka och bad i sin nöd om helande och blev friska. Möjligtvis hade dom blivit friska oavsett, men vägen till att attribuera helandet som ett mirakel är ju aldrig lång i sådana fall, vilket får mig att minnas min barndom och en kompis sin morsa: -Hon var pingstvän och blind. Synen försvann den dagen hon slog skallen i dörren till ett köksskåp.
Kompisen och jag satt ofta vid köksbordet och kollade pappans porrtidningar något morsan så klart hörde, hon hade hörselkänsla som en hund och skrek och gnällde medan hon famlade med händerna fram och tillbaka över köksbordet för att ta bort dom där syndens och fördärvets tidningar.
Men flera år efteråt slog hon skallen i den samma dörren och synen kom tillbaka som en blixt.
Glädjen blev stor i pingstförsamlingen efter detta, men en nevrokirurg ville nog haft en annan förklaring än ett gudomlig ingrepp.

Till slut har vi den kristna apologetiken, att försvara den kristna tron vid hjälp utav logik och systematik, arkeologiska fynd, granskandet utav handskrifter, båda interna och externa källor.

För någon, men absolut inte alla, tror jag att det handlar om en kombination utav alla ovanstående moment.

Vad vår pastafarian säger är i praktiken:
"Idiot, bevisa för mig att Bibeln är den högsta auktoriteten!
Vad då 'hur?', idiot? Givetvis genom att anföra en högre auktoritet som bevisar att Bibeln är den högsta auktoriteten, idiot!
Vad då 'det går inte'? Idiot!!".

Han vill att Bibelns sanningshalt ska bevisas men han har redan bestämt sig för att Bibeln inte går att lita på, så allt man skriver kan han bara vifta bort.
Så bekvämt ateisten kan ordna det för sig!

Däremot är ateisten väldigt noga med vad det står om ett för honom möjligt problem i Bibeln kan hittas. Då duger Bibeln jättebra.

Det är lika stor sannolikhet att allt har uppkommit genom en slump som att en stormvind drar igenom ett skrotupplag och plötsligt så står där ett färdigt flygplan.

Jag förstår att det börjar bli jobbigt för dig smeso, men du menar ju att Gud måste presentera bevis på att det är en skapelse innan du kan se att det är en skapelse.
Det är ju exakt det du menar, försök inte slingra dig ur det.

Så Gud måste visa att universum är skapat innan du kan tro att det finns en skapare?

Så Gud, som är den som säger att det är så, måste bevisa mer än vad han säger?
Är du på riktigt?

Varje hus är byggt av någon.

Vad som bara är? Gud är en som (bara) är och aldrig har blivit till.
Så svaret på din fråga är: man går inte tillväga på något sätt för att skapa vad som bara är, för det som bara är (alltid har varit, alltid kommer att vara och är oföränderligt), nämligen Gud, kan inte skapas. Skapat är sådant som en gång inte har varit men sedan skapats så att det därigenom och så blivit till.