Fredrik Lindström tog upp fenomenet i programmet Dialektmysterier. Det speciella sj-ljudet tros komma från Bohuslän. För 100-200 år sedan var det bara överklassen som hade råd att åka till Bohuslän på sommarsemester. Och i bohusländskan finns detta uttal, som smittade av sig på semesterfirarna från Stockholm. Till slut blev det väl en slags social markör. Om man hade detta uttal tydde det på att man var så rik att man hade råd med ett par månaders semester på västkusten. Att fortsätta med detta i dag är väldigt töntigt förstås, det motsvarar ungefär att rika stockholmare skulle börja prata som Morgan och Ola-Conny i Ullared, för att visa att de har råd att åka dit och shoppa... 
Ett liknande fenomen verkar ha uppstått de senaste decennierna bland vissa sorters svenskar (speciellt mediakåta stockholmare) som har bott i USA i några år. De tar gärna med sig lite amerikansk brytning hem för att signalera att de faktiskt har bott i Amerika.
Ett liknande fenomen verkar ha uppstått de senaste decennierna bland vissa sorters svenskar (speciellt mediakåta stockholmare) som har bott i USA i några år. De tar gärna med sig lite amerikansk brytning hem för att signalera att de faktiskt har bott i Amerika.
Citat:
Det var väl verkligen att ta i och att utelämna andra.
Roligast är de tanter som kommit upp sig, som tillfrågas varför de pratar annorlunda. Har en sån i släkten. Hon blev förnärmad och påstod att hon alltid pratat såhär. Övriga såg ut såhär
Citat:
Här minns du alldeles fel. Hypotesen om ursprung hos semesterfirare i Bohulän gäller de trånga, surrande i-ljuden, det s k Lidingö-i:et, och den är för övrigt med all sannolikhet felaktig också för dem. Trånga i-ljud har uppenbarligen uppstått oberoende av varandra på flera ställen inom det svenska dialektområdet - innan de började förknippas med Stockholms nordöstra förorter brukade de t ex kallas för Viby-i:n efter Viby på Närkeslätten, där de förekommer sedan gammalt - och just de trånga bohusländska i-ljuden är öppnare än Lidingö-i:na och Viby i:na.Fredrik Lindström tog upp fenomenet i programmet Dialektmysterier. Det speciella sj-ljudet tros komma från Bohuslän. För 100-200 år sedan var det bara överklassen som hade råd att åka till Bohuslän på sommarsemester. Och i bohusländskan finns detta uttal, som smittade av sig på semesterfirarna från Stockholm. Till slut blev det väl en slags social markör. Om man hade detta uttal tydde det på att man var så rik att man hade råd med ett par månaders semester på västkusten. Att fortsätta med detta i dag är väldigt töntigt förstås, det motsvarar ungefär att rika stockholmare skulle börja prata som Morgan och Ola-Conny i Ullared, för att visa att de har råd att åka dit och shoppa...
De spetsiga sje-ljuden är inget nytt påfund, utan är förmodligen de äldsta sje-ljuden vi har haft i svenskan. De är än i denna dag det normala sje-ljudet i norra och mellersta Västerbotten, därav deras förekomst i Kåge/Skelleftetösen Margot Wallströms tal. Varför de har hållit sig kvar bland kvinnor i huvudstadsregionens högre sociala skikt är inte helt utrett, men deras annars nere i Mellansverige ålderdomliga karaktär kan ha gjort att de har uppfattats som skriftspråkliga, och därför fina och lämpliga för överklassdamer.
Citat:
Jag skulle kanske nämnt kungen också, som helt säkert har suttit och glott på sjidsjytte under dagen.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
