Citat:
Ursprungligen postat av
beitos
Jag håller med dig, särskilt vad gäller skildringen av L. Försökte bara svara på hur jag tror rätten tänkte, och försökte resonera lite krasst.

Hon lär inte bli en bättre människa av ett fängelsestraff, utan kanske rentav i vissa sammanhang kommer stoltsera med att hon suttit i fängelse. Jag tror inte ett fängelsestraff avskräcker henne ("Det var väl inte så farligt"), och tyvärr inte heller så många andra liknande personer. Dom bryr sig liksom inte. Skadestånd och böter skulle kanske vara en smula irriterande för henne, ifall man nu lyckas få henne personligen (och inte föräldrarna) att betala av ett skadestånd, men knappast något som lär sätta några djupare spår i henne.
Som vi minns så svämmade tråden ett tag nästan över av folk här som skrev om vad hemskt det måste vara L att för resten av livet ha dåligt samvete och skuldkänslor kring att ha kört ihjäl fyra människor. Men som vi vet så finns alltså rätt många människor som är helt olika oss andra där, och tyvärr lär hon inte bry sig varken kring det som skett eller i någon större utsträckning ändra sitt beteende. "Varför skulle jag det??".
(Dock är jag förstås för fängelsestraff!! Framför allt för att få bort personerna från samhället, så att dom inte kan fortsätta utsätta vanligt folk för brott. Men jag tror inte ens L kommer dömas till 6 månader, och skadestånden kommer vara alldeles på tok för små.)
Fängelsestraff i sig är naturligtvis ingen terapibehandling. Som vi båda vet, brukar tyvärr inte personer med allvarlig antisocial personlighetsstörning ens vara intresserade av terapi, detta på grund av avsaknad av självinsikt och sin grandiosa självbild, som gör att de själva tillbakavisar varje uppmaning utifrån om att gå i terapi, då de själva inte kan ta till sig att det är något fel på dem - utan i stället, som standardreaktion, bland annat brukar försöka projicera detta på och "gaslighta" personer som tar upp saken med dem. Många välrenommerade experter på narcissism och psykopati tar upp detta mycket detaljerat i olika fora (exempelvis på YouTube kan man hitta mycket i den vägen i videoform!).
Det som återstår då, när personen i fråga begått grova brott, är rent straffrättsliga åtgärder. Till skillnad från dig tror jag absolut inte att två års frihetsberövande, med alla de
mycket omfattande personliga inskränkningar det innebär under hela den tiden, är något som ens en narcissist/psykopat kan avfärda som något "bagatellartat", eller något denna skulle vilja "stoltsera" med! Det känns verkligen, ska så göra! - och även en empatilös person är absolut inte likgiltig för vad som drabbar vederbörande
själv! Individen i fråga vet trots allt vad straffet är en reaktion på, och vill, av självrelaterade skäl, knappast bete sig så att den hamnar i fängelse igen! Därtill kommer självklart allt detta med allmänpreventionens krav, den allmänna rättsuppfattningen och, som i det här fallet, brottens ytterst allvarliga natur oundvikligen in i bilden. Man kan ju heller verkligen inte låsa sig till att bara se sådant här enbart ur gärningspersonens perspektiv! Det är ju inte precis något snatterimål det fall vi diskuterar här handlar om; många skulle ju säkerligen vilja definiera L som en veritabel massmörderska i praktisk mening!
Vi får nu verkligen hoppas att hovrättens ledamöter ser
betydligt strängare på den här vansinneskörningen och dess fasansfulla konsekvenser än vad tingsrättens dito gjorde. Personsammansättningen i hovrätten är ju trots allt, till skillnad från vad gäller tingsrätten, helt igenom professionell!