Skvaller om Lennart Hyland (1919 - 1993)?

Den historien är garanterat sann, för det har jag läst på Flashback.
Utanför Tranås ska det nog ha skett (eller någon annan liten sketen småländsk gatukorsning). F ö måste det vara en av de svårare uppgifter att verifiera, för inte finns det någon medlem på FB som läst Tuss bok?
…varit gravt alkoholiserad de också?
Han hade en jättedase som han gärna visade på personalfesterna?
Hahaha.

F ö är Niklas Hyland ett praktarsle.

Instämmer. Fula Gubben är gammal nog att minnas sluttampen på Hylands dominans inom svenskt programlederi, och betecknande var att ingen då kunde förklara vad som var så bra med Hyland, det var bara... Hyland. Själv såg jag inget där som var bättre än t ex Gunnar Arvidsson eller Bengt Feldreich, för att plocka några gamla namn. Konkurrensen var som sagt nästan obefintlig, och en driven flintskallig alkis som var snabb i käften och klarade av direktsändning utan att klappa ihop blev en "legend". Hans utseende var inte särskilt TV-mässigt, och han gjorde ofta ett mästrande och lätt irriterat intryck, mellan de hejiga utbrotten och monologerna. Känslan var att han skällde ut varenda tekniker så fort man gick ur sändning.

Hyland är som Snoddas och Nacka, var man inte med så är hela grejen obegriplig, och kommer att falla i fet glömska när berörda generationer dör.

Tuss Hyland är för övrigt psykiskt instabil; manodepressiv eller så, om jag minns rätt. Ganska tufft att växa upp i den familjen.

- F.G

Jag håller inte med dig "fula gubben".

Hyland var folkkär och nära. Under sina glansdagar var han riktigt folkkär. Vi kan inte jämföra det med TV idag eftersom det finns en konkurrenssituation som inte existerade på TV på den tiden. Hylands hörna var populär och byggdes vidare på radiosända Karusellen som var omåttligt omtyckt då.
Hyland var först med att vara en progranledare som satte sig i salongen, blev en av alla andra bland gästerna. Där var Hyland vägledande.
Hyland var den givne programledaren för "röda fjädern" insamlingen som blev en enorm succe.
Berättelserna om hans alkoholism blev kända sent i karriären och de sena intervjuerna vi kan se ännu på svt visar på den dubbla naturen.
Den utvecklingen tar inte ifrån Hyland det han gjorde för svensk television, och kanske sportreferaten... i synnerhet.

Jag tycker synd om Tuss och förstår hennes svåra liv. Det är inte lätt att vara förälskad i en totalegoistisk, alkoholiserad, folklig ikon.

Hyland var TV-mässig!

Det kanske var ballen hon var förälskad i?

Jag tänkte skriva ett lätt balanserande inlägg om legenden Hyland - som jag verkligen minns från min uppväxt i folkhems-Sverige - men ser nu att det inlägget redan är skrivet. catami, jag instämmer i varenda ord om Hyland.

Jag såg Hyland gå på Strandvägen som barn. Han var sammanbiten och hade ytliga blodkärl i precis hela ansiktet, riktig alkislook. Big up till sminkan på Svt som dolde det i alla år man tittade på Gomorron Sverige och väntade på Hacke Hackspett.

Vad hände med Tuss Hylands försök till ett radiomuseum i Tranås? Är det helt borta nu?

Hyland var stor därför att konkurrensen var obefintlig i början, farbror Sven hade ju varvat ned.

Jag har för mig att han även ledde en "röda fjädern" insamling i norsk tv. För att motivera norrbaggarna att skänka ordentligt med pengar tog han ner den norska flaggan från toppen av Holmenkollen och satte istället upp den svenska. Där skulle den sen få hänga kvar tills den norska insamlingen gått om den svenska. Vårt broderfolk blev helt tokiga och insamlingen slog rekord på nolltid. Flaggviftande fånar som de är.

Det fanns ett Hylandmuseum (Hylands hörna) café, bio och lite gamla foton på väggarna, det höll ett par år på sin höjd.

Det var ju i och för sig ett rätt bra påhitt. Alkohol främjar kreativiteten.

Hyland var nog en betydligt mer kreativ och kompetent person än vad som görs gällande i denna tråd. Visst fan krökade han hårt, men han gjorde ett bra jobb också.

Det är lätt att knocka honom nu, så här efteråt, och visst berodde hans storhet delvis på brist på konkurrens, men han definierade mycket av gränserna på svensk TV-underhållning i decennier. Då var han verkligen STOR! När han dog blev jag faktiskt lite, lite sorgsen...

Mja, jag har inte sagt att Hyland inte var mycket populär och folkkär. Problemet är att detta förväxlats med någon sorts unik kvalité som han påståtts ha haft, och som är mycket svår att identifiera i efterhand.

År 2007 så vet vi att ett TV-program inte är bra bara för att många tittar på det. På 60-talet trodde man nog annorlunda.

Skjuta fisk i en tunna kanske kan beskriva Hylands utmaning i en statskontrollerad television med en enda kanal och hårt kontrollerad feedback från folkhopen. Det fanns t ex inget Flashback.

Jag säger inte att han var dålig, för det var han inte, men det är svårt att se något särskilt med det han gjorde.

- F.G