Skvaller om Lennart Hyland (1919 - 1993)?

Javisst var konkurrensen mindre på den tiden och visst fick en stjärna som Hyland ett genomslag ute i stugorna som inte skulle vara möjligt idag. Dock: faktum kvarstår att jag tycker att han var en duktig TV-man som stod för mycket av det bästa i dåtidens television. Jag tycker nog för övrigt inte att dagens TV-folk är bättre än dåtidens; de håller högre tempo och har en annan attityd, ja, men jag uppfattar dem samtidigt som fjantigare, och gränslösa/respektlösa på ett inte alltid lyckat sätt.

Lennart Hyland var sportreporter och inget annat i första hand. Underhållningen gjorde han bara vid sidan av. Av sportreportrar på radion vill jag hävda att det bara är Lasse Granqvist som idag kan mäta sig med Lennart Hyland. Granqvist snackar minst lika snabbt, om inte snabbare än Hyland. Granqvist har preciss om Hyland också en förmåga att vara analytisk och framförallt "måla". Många sportreportrar idag kan mest gasta och tjoa och kanske vara hyfsat snabba. Men speciellt mycket målande är det inte i radio. Jag hoppas ni kan leta upp några gamla referat med Hyland, inte minst från fotbolls-VM 1958, så får ni höra hur han "målar" för lyssnaren, hur det ser ut, hur stämningen är etc.

Dessutom är Granqvist påläst som få andra. Tommy Åström kan nog mäta sig med Granqvist men i övrigt är det tunt. Och det var just det som var Hylands styrka. Han var aldrig någonsin slarvig, han var alltid mycket påläst och hamnade aldrig i situationer som gjorde att han hamnade på pottkanten. Det är det inte många reportrar av idag som klarar av.

Hörnorna som sändes i 1960-talet höll betydligt högre kvalitét än Jihde´s gästprogram.
Hyland var stor pga att inte bara var sportfåne utan var även en bra allmänreporter.
Om man undrar hur Tuss stod ut med Lennart så undrar jag hur Lennart stod ut. Kanske därför han begravde sig i arbete, Tuss led svårt av mental sjukdom och vistades långa tider på mentalsjukhus.

Det är helt sant och hände på Hätte-vägen utanför Tranås när herr Hyland var på väg till sommarstugan. Källa: min far som ryckte ut till olyckan.

Mkt märkligt att folk talar illa om en person som ej kan försvara sig.
Låt honom vila i frid.

Ja den var ca 17 enkronor lång.

Att Lennarth Hyland var banbrytande och genial för sin tid tycker inte jag håller. Är en programledare/artist RIKTIGT bra så märks det även när materialet blivit gammalt och passé.

Jussi Björling var också svårt alkoholiserad. Trots att hans inspelningar är raspiga hör man att han var en stor sångare och begåvning, och ganska säkert skulle varit en stor stjärna om han levat idag, trots att konkurrensen inom underhållning är mycket större. Hur många underhållare har inte varit alkade, men ändå geniala på sitt jobb? Det är inte de privata problemen jag håller mot Hyland.

Fem myror och fyra elefanter är fortfarande bra, fastän konkurrensen inte var stor på den tiden. Det finns en uppenbar kvalitet i det.

Hyland som sportreporter säger jag inget om, då det inte är en genre jag fördjupat mig i. Det är möjligt att ni har rätt om hans storhet där. Kanske var det hans glans från sporten som spred sig så att folk fick för sig att han var lika bra som underhållningsprogramledare?

Jag får rysningar bara av att tänka på vinjetten till hans program. "La lalla lalla lalla lalla la la..." Publiken reducerade till en skock lallande får, och sen kommer Programledaren med stort P och förolämpar sina gäster, med ett tunnt lager av folklig trevlighet som fernissa.

Tycker Fula Gubben sammanfattar det bra här ovan.

Edit: onödigt att citera ett helt inlägg på samma sida... tar bort Fula Gubbens citat.

Lennart Hyland var en stor och folkkär radio- och tv-personlighet. Privat var han säkert en buffel men ingen kan förneka hans storhet som en mediaman.

Det tycks inte vara många här som läst Tuss bok om honom. Men där skriver hon mycket öppet om sina psykiska besvär, mano-depressiv. Detta gick i exakta 90-dagarsintervaller så hon viste på dagen när hon skulle byta tillstånd. När hon var depressiv var hon helt utslagen men när hon blev manisk så tappade hon all kontroll. Hon startade företag, skuldsatte sig m m och Lennart var tvungen att jobba i stort sett hela dygnet för att klara familjeekonomin och detta ledde naturligtvis till att han tog sprit för att orka hålla på så.

Hon skriver också om att Sven Jerring var en stor skit och mycket elak som chef. När han märkte att Lennart tog över som den populäraste sportreportern på radio, såg han som chef till att Hyland fick göra de besvärligaste resorna.

Det är lätt nu att göra sig lustig över den tidens TV-underhållning men Hyland var stilbildande och stod över all konkurrens. Visst stressade han ibland i sina Hörnor så att en del gäster kände att de inte fick säga allt de velat men det var ändå en ödmjuk och raffinerad intervjuteknik han hade som gjorde att alla fick säga sitt utan att bli avbrutna av en besserwisserattityd utan i så fall avbrutna av tidsbrist. När man ser fjantarna Filip och Fredrik så längtar man tillbaka till en gången tids underhållning. Det var ju också Lennart Hyland som i slutet av 70-talet trots stort motstånd drev igenom morgon-TV.

Dessutom fick han ju vara städgumma efter andra programledare. Under 70-talet var det någon sorts kringresande frågesport runt om i landet. jag minns nu inte om det var Arne Weise eller Johan Sandström som var programledare - med katastrofalt resultat. Urusla tittarsiffror och dåligt genomförda program. Hyland fick ta över och vände alltihop till en strålande succé!

Tuss skriver också att han motarbetades på Sveriges Radio eftersom han sympatiserade med ett borgerligt parti. Jag tror det var moderaterna. Inte desto mindre var det ju faktiskt han som gjorde socialdemokraten Tage Erlander riktigt populär ute i stugorna genom att släppa fram honom i Hylands Hörna.

Var ärliga i bedömningen av Lennart Hyland och gör inte bara spektakel av hans 3,14 %.

Vad är det för snack, får man inte tala illa om Saddam Hussein, Adolf Hitler, Idi Amin eller Olof Palme heller... (ingen jämförelse med Hyland i övrigt)

Ibland kan man inte låta bli att hugga..... 3,14% = 31,40‰

Det finns en gammal historia, som rimligen är för fantasifull för att vara sann, men det är en rolig historia, om hur Hyland hade raggat upp en brud nånstans och fått med sej henne till sitt hotellrum. Efter att de hade släckt ljuset och fått av sej kläderna började han kyssa bruden över hela kroppen som den värste Casanova med början på fötterna. När han hunnit upp till hennes knän började hon undra hur länge det skulle dröja innan han kom till väsentligheterna och började känna efter neråt med händerna. Hon lade då händerna på hans kala huvud, och eftersom hon hade hört historierna om hans tilltagna manslem drog hon en förhastad slutsats och sa, lätt förskräckt:
- Hörru Lennart, den där får du nog allt ta det väldigt försiktigt med.

Ja, det var ett bra hugg. Promille skulle det naturligtvis vara.