Fri vilja - samlingstråd

Jag inser nu att jag kanske missförstod den här frågan i mitt förra svar. För mig handlar kausalitet om hur händelser kan orsaka andra händelser. Att geigermätaren som sådan skulle orsaka mitt beslut, oavsett vad jag väljer, syftar på förklaringsmässig orsak till skillnad från kausalitet därför att geigermätaren inte är en händelse som kan ingå i en kedja av händelser. Förklaringsmässig orsak är aldrig entydig utan kan alltid anpassas till vad vi vill förklara. Mår jag bra så kan det förklaras med att Gud är god, med att jag åt en nyttig frukost eller i princip vad som helst.

Jag kan inte förklara gravitation. Men jag kan observera den.

Jag kan inte förklara fri vilja. Men jag kan observera den.

Jag tror att vi pratar om varandra och det känns onödigt att spendera tid på det.

För att vara tydlig, jag säger inte att allt i universum är kausalt även om det i framtiden kan visa sig vara så (vi kan för lite helt enkelt). Däremot finns det kausalitet i universum, om inte annat går det utan vidare att konstruera kausalitet.

Om det är så att det du argumenterar mot är total kausalitet så argumenterar jag inte emot och heller inget jag sagt.

Mitt inhopp rörde ditt ursprungliga inlägg som jag invände mot och invändningen står jag fast vid.

Bra om vi nått samsyn i sakfrågan efter att ha lagt begrepostolkningar åt sidan. Får tillägga att jag anser frågan om determinism och absolut kausalitet som irrelevant för frågan om fri vilja, men dessvärre går det inte att föra en seriös diskussion i det här forumet utan att fastna i ältande om att allt varit förutbestämt sedan tidernas begynnelse.

oj, vilken lång tråd, kan inte leta igenom hela.

Jag undrar om det tagits upp det här med att experiment visar på att hjärnan fattar beslut innan vi blir medvetna om dom. Det var ett experiment där försöksperson ombads trycka på en valfri knapp av två, och när de tryckte så hade hjärnan omedvetet redan några sekunder innan tagit beslutet. Forskarna visste då innan trycket vilken knapp de skulle trycka ner.

Vi ska enligt detta tydligen inte leva i direkt nutid. Allt vi gör och upplever har redan hänt. Jag började då alltså skriva denna text innan jag visste det. Det sägs att vi lever våra i liv i imperfekt.

Då lär det ju inte vara någon fri vilja.

Jo. Det enda som kan påverka hjärnan är nog andra hjärnor. Om jag säger någonting till dig kan din hjärna komma på andra tankar. (Bra eller dåligt, vet jag inte. )

Det tråden varit inne på gång på gång är just att determinism är sak samma. Fri vilja är oberoende av determinism. Folk identifierar med sina tankar vilket innebär att dom identifierar med val som tankarna gör. Tankarnas determinism-, eller brist därav, är inte ens med i ekvationen.

Graden av frihet handlar om graden av yttre faktorer, det vill säga, faktorer från sånt som folk inte identifierar sig med.

Jag undrar om det här är så bokstavligt som du beskriver det. Vad jag vet så finns det ingenting som säger att om tiden byter riktning, i bemärkelsen att entropin börjar minska, så kommer allt vara som nu men baklänges. Mest troligt kommer det dyka upp helt nya beteenden och kausala kedjor. Som du säger så finns det ingenting som tyder på att determinism råder, speciellt inte i någon total bemärkelse, så varför skulle allt bli precis bak- och fram ifall entropin till slut börjar minska?

Svårt att ens säga vad som skulle få entropin att börja minska igen. Vad jag vet så finns det ingenting som säger att entropin varken ska öka eller minska, förutom att det finns ofantligt många fler tillstånd som är oordnade än ordnade. Tittar man på ett sånt system som går från ordnat till oordnat av rent statistiska skäl så bör det kunna följa precis vilka vägar som helst när det går "åt andra hållet."

Om det finns beskrivet någonstans så får du gärna länka eller hänvisa till kapitel i någon bok.

Även om det torde finnas hyllmeter av litteratur i ämnet så är jag inte tillräckligt bevandrad i litteraturen för att kunna ge råd om var man skall börja läsa. Snarare verkar det råda konsensus bland flertalet fysiker om att allt vi vet om fysik sedan Boltzmanns dagar talar för att tiden av symmetriskäl borde gå framlänges lika ofta som den går baklänges, men att detta inte stämmer med de observationer vi gör. Problemet man vill förklara är snarare varför vi inte är Boltzmannhjärnor som uppstår till följd av lokala fluktuationer istället för att vara evolutionära varelser som lever i anslutning till ett osannolikt globalt entropiminimum dvs, strax efter Big Bang?

Många tror som Susskind att detta bara kan förklaras av att universum kommer att förstöras i någon katastrof istället för att bli gammalt nog för att hysa Boltzmannhjärnor. Följande introduktion av Susskind är nog det bästa jag kan länka till. Han ger bland annat en bra förklaring till varför det inte finns någon motsättning mellan universums expansion och att allt kan gå återgå till hur det var tidigare innan universum expanderade:
Leonard Susskind | Lecture 1: Boltzmann and the Arrow of Time

Susskind förklarar i andra föreläsningar varför universum måste gå tillbaka till ursprungsläget igen, vilket bygger på samma resonemang som i den länkade föreläsningen i kombination med att det bara finns ett begränsat antal kvanttillstånd för observerbara universum. Och eftersom alla naturlagar antas vara symmetriska med avseende på tid så finns det inget skäl att anta att Big Bang skulle se annorlunda ut på ena sidan än på den andra. Varför skulle det finnas någon mer skillnad än att tiden går baklänges?

Finns andra föreläsningar, t.ex. av Sean Carroll, som är mer inriktade på att förklara hur kausalitet uppstår i entropigradientens riktning, även om de kanske är av lite mer populärvetenskaplig karaktär:
Sean Carroll on Causality and the Arrow of Time

De flesta astrofysiker tror inte på någon ny Big Bang utan på att universum går under i Big Rip eller Big Freeze.

Ja, man tror att universum borde gå under på det ena eller andra sättet eftersom det annars framstår som ett oförklarligt sammanträffande att vi lever i anslutning till Big Bang, istället för i närheten av ett lokalt entropiminimum som det borde finnas många fler av. Problemet är att vedertagna modeller inte förutsäger att universum skall sluta i en katastrof av en art som förhindrar fluktuationer stora nog för att universum skall återgå till Big Bang. Katastrofen motiveras alltså av bayesianska resonemang, eftersom modellernas förutsägelser annars skulle motsäga vår egen existens.

Förklaras inte det oförklarliga sammanträffandet att vi överhuvud taget kan finnas och reflektera över vår egen existens med det faktum att en sådan reflekterande insikt endast kan inträffa när det osannolika tillståndet är fallet? Ett gammalt välkänt argument.