Citat:
Som jag har uppfattat det så bodde inte Esbjörn i fastigheten som Ebba skulle köpa av honom, och han behövde inte heller bo där, och Ebba kunde därför flytta in omgående i fastigheten om hon ville. Då hade hon också snabbare kunnat sälja den bostad hon redan hade (om hon hade någon köpt bostad alltså), speciellt om hon redan hade en köpare på gång som behövde flytta in i hennes bostad omgående.
Ebba hade därför istället kunnat köpa fastigheten av Esbjörn direkt, alltså han kunde ha skrivit över ägandet av fastigheten på henne direkt, istället för att de skrev det avtal som de gjorde och hon gav honom handpenning.
Om hon då inte kunde ge honom hela köpesumman, då hade hon kunnat låna pengar av honom, och alltså blivit skyldig honom köpesumman, plus ränta förstås. Men det hon betalade i handpenning till honom hade då istället kunnat bli den första avbetalningen av skulden, och varit ett sätt att övertyga honom om att mer pengar snart kommer till honom (om inte hennes partiledarpost i KD räckte som övertygelse för honom).
Sen kunde hon ha fixat fram resten av pengarna, på samma sätt som hon tänkte göra i den plan de hade innan Esbjörn ångrade sig.
Hon hade på så sätt inte behövt ta ett lån av banken direkt, utan hon hade kunnat vänta tills hon hade fått sålt sin andra bostad och betalat tillbaka lånet för den (alltså om hon hade någon köpt bostad och lån för den).
Och om hon då inte hade lyckats få in resten av köpesumman på den tid de hade bestämt, då hade hon kunnat sälja fastigheten, tex till Esbjörn om han ville köpa tillbaka den. Och han hade då kunnat köpa den för ett lägre pris än vad hon köpte den för av honom, så att han hade kunnat behålla den första avbetalningen som ersättning för allt besvär pga den misslyckade affären. Och allt det hade de kunnat komma överens om från början om de ville. Och alltså hade den första avbetalningen då fungerat ungefär som handpenningen.
Juridiskt ser jag inga hinder mot att göra så. Men både Ebba och Esbjörn borde förstås ha haft juridiska ombud närvarande vid varje avgörande moment i affären, eller juridiska experter som stod på bådas sida, vare sig de ville eller inte.
Det hade blivit bättre för båda troligen att göra så, speciellt eftersom vi nu vet att Ebba kunde få fram pengarna till fastigheten.
Så som de faktiskt gjorde så bäddade det för att Esbjörn skulle ångra sig, eftersom affären inte var avslutad när de hade skrivit under avtalet och hon hade gett honom handpenningen, det som återstod av affären var ju att han på tillträdesdagen skulle skriva över fastigheten på henne så att den blev hennes juridiskt.
Ebba hade därför istället kunnat köpa fastigheten av Esbjörn direkt, alltså han kunde ha skrivit över ägandet av fastigheten på henne direkt, istället för att de skrev det avtal som de gjorde och hon gav honom handpenning.
Om hon då inte kunde ge honom hela köpesumman, då hade hon kunnat låna pengar av honom, och alltså blivit skyldig honom köpesumman, plus ränta förstås. Men det hon betalade i handpenning till honom hade då istället kunnat bli den första avbetalningen av skulden, och varit ett sätt att övertyga honom om att mer pengar snart kommer till honom (om inte hennes partiledarpost i KD räckte som övertygelse för honom).
Sen kunde hon ha fixat fram resten av pengarna, på samma sätt som hon tänkte göra i den plan de hade innan Esbjörn ångrade sig.
Hon hade på så sätt inte behövt ta ett lån av banken direkt, utan hon hade kunnat vänta tills hon hade fått sålt sin andra bostad och betalat tillbaka lånet för den (alltså om hon hade någon köpt bostad och lån för den).
Och om hon då inte hade lyckats få in resten av köpesumman på den tid de hade bestämt, då hade hon kunnat sälja fastigheten, tex till Esbjörn om han ville köpa tillbaka den. Och han hade då kunnat köpa den för ett lägre pris än vad hon köpte den för av honom, så att han hade kunnat behålla den första avbetalningen som ersättning för allt besvär pga den misslyckade affären. Och allt det hade de kunnat komma överens om från början om de ville. Och alltså hade den första avbetalningen då fungerat ungefär som handpenningen.
Juridiskt ser jag inga hinder mot att göra så. Men både Ebba och Esbjörn borde förstås ha haft juridiska ombud närvarande vid varje avgörande moment i affären, eller juridiska experter som stod på bådas sida, vare sig de ville eller inte.
Det hade blivit bättre för båda troligen att göra så, speciellt eftersom vi nu vet att Ebba kunde få fram pengarna till fastigheten.
Så som de faktiskt gjorde så bäddade det för att Esbjörn skulle ångra sig, eftersom affären inte var avslutad när de hade skrivit under avtalet och hon hade gett honom handpenningen, det som återstod av affären var ju att han på tillträdesdagen skulle skriva över fastigheten på henne så att den blev hennes juridiskt.
Mja, ett köpeavtal är bindande för båda parter och Ebba blev juridisk ägare då detta skrevs under.
Det är därför både Esbjörn och Ebba just nu står som ägare i lagfartsregistret.
Men lagfaren ägare blir man däremot inte förrän köpebrevet skrivs under.
Bäddat för att Esbjörn skulle ångra sig?
Det existerar ingen ångerrätt vid fastighetsförsäljning, endast om säljare eller köpare i samråd förhandlar om en hävning och den ”ångrande” håller den andra parten helt skadeslös (det är lag på detta).
Är mycket vanligt med sk. dubbla köpehandlingar då köparen ofta måste ordna med lån på banken.
Köpeavtalet såsom bindande avtal bevisar för banken att säkerhet för lån finns.
Lånet beviljas preliminärt köparen med fastigheten som säkerhet med handling nr:1, lånet utbetalas sen direkt till säljaren då denne skriver under köpebrevet, då handling nr:2 köpebrevet ger köparen full äganderätt, ger köparen rätten till lagfart, gör köparen till innehavare av pantbrev och rätten att belåna fastigheten.
Tycker du ska läsa in dig lite på svensk lag om fastighetsförsäljning i JB istället för att svamla.
https://lagen.nu/1970:994#K4
