Citat:
Ursprungligen postat av
p.north
En undran..
Hur visste S.E att makarna palme skulle ta den vägen hem? Eftersom han hade tydligen då lämnat bakdörren olåst. Varför skulle han gå runt med en laddat revolver på jobbet?
Och varför snöa han in sig som han då gjorde med dessa ljug o påhitt eftersom, egentligen?
Borde ju finnas nå antydan till erkännande om det nu hade varit han som var gärningsmannen? Ingen i hans närhet skulle aldrig misstänka honom? Märkligt denne skandiamannen. Mytoman eller gärningsman.
Bra serie hur dom då lyckas vinkla och få honom till en gärningsman, men den saknade den sista pusselbiten. Hur?
Jag har skrivit lite om detta tidigare - hur jag tror han kan ha varit ensam GM
https://www.flashback.org/sp76994930
PS Jag utesluter dock inte att man tappat kontrollen över några personer i en Stay Behind-cell som använts för att genomföra det här - att det därför mörklagts för att undvika skandal av radarparet Ebbe/Holmér som hade en
anmärkningsvärd historik av mörkläggningar. Enligt Gunnar Wall har detta varit av digniteten att de använt sig av den ökända yrkesmördaren "Schakalen":s namn för att dölja en svensk sjukhusskandal - tänk er
vilken anmärkningsvärd nivå av lögnaktighet(!!!)
Om man ska bli konspiratorisk kan vissa anstiftare i hög position inom Socialdemokratin nära Geijer(?) med anknytningar till Stay Behind då enklare kunnat komma undan eftersom kopplingar dolts av förstörande polisarbete (det s.k kurdspåret) ...
Det är anmärkningsvärt att dessa två herrar dyker upp och blir frontfigurer i utredandet av Palmemordet ...
---
från ett av mina tidigare inlägg:
ett extrakt från Gunnar Walls bok ”Mordgåtan Olof Palme” med ett lysande/skrämmande exempel):
"
Ebbe Carlsson rapporterade för Lennart Geijer och snart var Ebbe tillbaka i Göteborg, den här gången med Säpochefen Hans Holmér i sällskap. De skulle göra en utredning, hette det. Vad de i verkligheten gjorde var att snickra ihop en lögnaktig dementi som skulle rädda regeringen. Den historia de bestämde sig för hade två väsentliga inslag: det var Säpo som anställt Lindqvist. Och han hade fått uppdraget för att kartlägga misstankar om att den internationelle terroristen ”Carlos” – även känd som ”Schakalen” – skulle slå till mot sjukvården i Göteborg.
Holmér och Ebbe skrev ihop en promemoria utifrån dessa riktlinjer, såg till att hemligstämpla den och läckte valda delar till pressen. Det hela lät kusligt och de upprörda tidningsskriverierna om åsiktsregistrering kom av sig.
Långt senare utreddes ”sjukhusaffären” av justitiekansler Ingvar Gullnäs som kunde konstatera att uppgifterna om ”Schakalen” var rena påhitt och kom ganska långt i att förstå vad det egentligen handlade om. Men då var saken ingen nyhet längre och socialdemokratin var i opposition.
”Sjukhusaffären” var Holmérs och Ebbe Carlssons första samarbete och det slog väl ut. De skulle komma att bli nära vänner och de skulle göra liknande gemensamma insatser under de år som följde. Till exempel tillbakavisade de anklagelser om att Säpo sysslade med telefonavlyssning på politiska grunder. Och de jobbade också gemensamt för att avvärja misstankar om att högt uppsatta politiker hade beröring med organiserad prostitution. Inom socialdemokratins ledning visste man att de var ett radarpar som kunde producera resultat när det gällde att sopa undan obehagligheter och rädda partiets anseende.
Holmér och Ebbe var en lyckad kombination. Holmér hade sin ställning i polisväsendet – först som Säpochef och senare som länspolismästare i Stockholm. Ebbe Carlsson, som med tiden blev förlagsdirektör, hade en bakgrund som journalist och hade dessutom sina goda kontakter i den socialdemokratiska partitoppen."