Citat:
Ursprungligen postat av
Mordormodem
30.000 är en bra lön, låt ingen annan få dig att tro nåt annat. Har man den lönen så har man mer än absoluta majoriteten av världens befolkning. Ägnar man sig samtidigt åt måttfull konsumtion och inte dras med i något bedrövligt ”keeping up with the joneses” beteende, så lever man oerhört gott på den inkomsten och kan t.ex. välja att arbeta deltid. Kom ihåg att det bästa i livet är gratis.
Det är inte alla som inser det.
Citat:
Ursprungligen postat av
Wowbagger2000
Nä, är man pensionär faller ekvationen platt, helt klart, då slutar ju den ekonomiska ökning i princip helt, och utgifterna bara ökar...
Då är det ju utmärkt om man äger sin egen bostad, dvs noll skulder och att den dessutom är hyfsat nyrenoverad. Uppvärmning, mat, försäkring behöver inte kosta många tusenlappar i månaden. Finns det utrymme så äger man en bil också. I ett sådant läge skulle man som pensionär kunna ha råd att ha ett sparande. Låga fasta utgifter är allt.
Citat:
Ursprungligen postat av
Telepatisk
Intressant trådstart. Jag känner själv att jag har blivit blind för hur de flesta har det rent lönemässigt. Har runt 40 k. Hade jag t.ex. velat köpa en ny TV för 8000 kr så hade jag åkt och köpt en direkt och tänkt att jag inte ska köpa något "dyrt" nästa månad.
Har en kompis som har runt 50 k (och lägre hyra o.s.v.) och jag tycker att han har blivit blind för hur jag har det.
Det som jag tycker är konstigt är alla personer som ändå har en okej lön (säg 30 k) och som aldrig kan köpa någonting förrän vid löning. Alltså, personer som har 0 kr på kontot precis innan löning. Vad bränner dom pengarna på egentligen?
En annan sak utöver lön är ju flexibilitet med arbetstider och så. Om jag vill ha ledigt på t.ex. onsdag så får jag det. Det är långt ifrån alla som har det så och det är lätt att glömma..
På 90-talet tjänade jag mellan 50 och 80.000 i månaden. I början av 2000-talet hade jag ut drygt 60 efter skatt och då kunde jag ändå utöver det dra en hel del utgifter på jobbet inklusive ett rejält pensionssparande. Idag har jag prioriterat ledig tid framför hög inkomst. Bortsett från att det är gött att vara ledig mycket så är det min protest mot samhällsutvecklingen. För att återknyta till TS så märkte jag dock att när jag tjänade så mycket pengar så blev jag verkligen fartblind. Det var enbart det bästa som dög. Enda gången jag kände mig "fattig" var en gång i Paris när jag kände att en Hermes T-shirt för 8.000,- var obefogat dyrt. Annars var det skräddarsydda kostymer, Armanikavajer, handsydda skor, sportbilar, helikopter till och från flygplatsen, gourmetrestauranger flera gånger i veckan osv. Hade jag varit klok med pengarna då hade jag haft åtskilliga fler miljoner idag men jag hade missat väldigt mycket i upplevelser och erfarenheter. Sedan många år är jag helt ointresserad av konsumtionssamhället och det kommer jag ha glädje av resten av livet. I det långa loppet tror jag att jag valde rätt.