Blir det lätt att man blir blind för hur de flesta har det när man får bra lön?

Alla bör tänka på att den enklaste vägen att få mer pengar över är att vara ett par med två jobb. Det finns undersökningar som visar att par med två inkomster likt din har mer pengar över än ensamstående med högre lön.

Du har inget intresse i att spara/tjäna pengar, hade du det skulle du spara majoriteten av dom 10-11k som är över efter du betalat dina räkningar.
Jag hara varit i en sämre sits än dig, varje månad den 24:e var lönen alltid slut, sen fick jag upp ögonen för investeringar m.m och kunde gå från 0% sparande till 50% av lönen.

Det gamla hederliga tricket att bo med någon som man delar utgifterna med verkar vara glömt. En vettig partner är lösningen.

Ser ibland en del mer eller mindre bisarra uttalanden i ekonomiforum, inklusive här, från folk som enligt egen utsago i alla fall har en medelhög lön.

Exempel är förslagsvis att det inte är något problem för de flesta att köpa en soffa för 35 000 kronor, att de allra flesta kan spara 5 000 kronor i månaden, en miljon vid 40 borde alla klara av osv osv.

Jag kan bara se från mitt egna liv, men ser inte hur något av dessa påståenden är vare sig problemfritt eller realistiskt.

Jag har en "vanlig" lön. Tjänar runt 30 000, 32 år gammal. Kollar jag medianinkomsten i min stad, Göteborg, så ligger den nånstans runt 26 500 kr, så jag ligger över genomsnittet. Hittar inget om medianlön. Hittar medellön, men det är inget bra riktvärde då höginkomsttagare drar upp siffran rejält, så medianen är ett bättre värde, men säg att den ligger nånstans mellan medianinkomsten och medellönen i riket på 34 000, så kanske nästan exakt mitt i prick på min lön, 30 lax.

Jag har ungefär 10500-11000 kvar efter att räkningar är betalt. På det sparar jag 3000 vilket är långt mycket mer än vad den absoluta majoriteten gör. 1500 sparar jag långsiktigt på fonder, och 1500 kr sparar jag kortsiktigt till resor, ny teknik, dyrare nöjen osv, på mitt sparkonto. Ungeför 7500 kr kvar. Sen är det alltid nån extrautgift utöver vanliga räkningar. Naprapat för 750 kr en månad, linser en månad för 600 kr, kanske tandhygienist eller tandläkare för 700-1400, eller dags för elnätet att betalas för 8-900 kr, vilket nästan alltid drar ner summan till nånstans runt 5-6000 innan saker som mat och vanliga vardagsnöjen ens kommer in i ekvationen.

Rent teoretiskt hade jag kunnat spara 2000 mer, men då skulle jag mer eller mindre bara leva på att jobba och äta, inget mer.

Ska jag spara ihop till en soffa på 35000 "problemfritt" så måste jag fokusera ALL spar i ett år på det, och helt strunta i att pensionspara eller korttidsspara till roligare saker.

En miljon vid 40 är väl hyfsat realistiskt. Det kräver bara 1700 kr i månaden om man jobbar från dag 1 vid 18 års ålder, med en avkastning på 7%, men det förutsätter att man verkligen får in ett spartänk tidigt och att man är ekonomiskt mogen. Något som jag egentligen blev först vid 25 års ålder. Innan dess var det nästan enbart att sätta sprätt på de pengar man har på massa roligheter.

Jag tror att min situation är väldigt vanlig. Förmodligen har jag det t.o.m bättre än de allra flesta i mitt geografiska område då jag dels tjänar ovanför medianen, och dels är jag såpass low maintenance att spara 3000 i månaden inte påverkar min livskvalitet nämnvärt. Men även för mig skulle dessa tre påståenden vara väldigt svåra att nå utan att börja räkna om en massa eller leva väldigt kärvt ett tag.

Det är därför jag undrar om det är lätt att man blir "blind" eller glömsk över hur folk med en vanlig lön har det? Inget illa menat alls. Det känns bara ibland när dessa bisarra uttalanden kommer som att vissa, när de plötsligt tjänar en 40-50 000+, kanske glömt bort hur tiden på en vanlig genomsnittslön, eller kanske t.o.m under genomsnittet, såg ut, och att även om man inte svälter utan lever ganska bra, så är det inte särskilt problemfritt att spara till den där trettiofemtusen kronorssoffan eller utan att offra en massa kan spara 5000 i månaden.

30.000 är en bra lön, låt ingen annan få dig att tro nåt annat. Har man den lönen så har man mer än absoluta majoriteten av världens befolkning. Ägnar man sig samtidigt åt måttfull konsumtion och inte dras med i något bedrövligt ”keeping up with the joneses” beteende, så lever man oerhört gott på den inkomsten och kan t.ex. välja att arbeta deltid. Kom ihåg att det bästa i livet är gratis.

Rent teoretiskt hade jag kunnat spara 2000 mer, men då skulle jag mer eller mindre bara leva på att jobba och äta, inget mer.

Ska jag spara ihop till en soffa på 35000 "problemfritt" så måste jag fokusera ALL spar i ett år på det, och helt strunta i att pensionspara eller korttidsspara till roligare saker

Hur ska 50% av lönen gå till spar när över 50% av lönen går till utgifter som man inte kan komma ifrån?

Hur kan 30k vara "väldigt låg lön" när det ligger flera tusenlappar över medianen? Jag kan gå med på att det inte är en bra lön, men det är absolut, i det allra minsta, en helt okej lön. Medianen i Sveriges andra största stad ligger på 26500~. Jag ligger på 3500 över.

Det är just det här jag menar med mitt resonemang och fråga, om man blir fartblind? Du har det ju bevisligen väldigt VÄLDIGT bra om du kan spendera 35 000 i månaden på mat. Är du helt säker på att din bild av vad en bra och dålig lön är inte är påverkad av ditt egna liv och inkomst? 30 000 kanske låter som småpengar för dig, men rent statistiskt är det inte det.

Ser ibland en del mer eller mindre bisarra uttalanden i ekonomiforum, inklusive här, från folk som enligt egen utsago i alla fall har en medelhög lön.

Exempel är förslagsvis att det inte är något problem för de flesta att köpa en soffa för 35 000 kronor, att de allra flesta kan spara 5 000 kronor i månaden, en miljon vid 40 borde alla klara av osv osv.

Jag kan bara se från mitt egna liv, men ser inte hur något av dessa påståenden är vare sig problemfritt eller realistiskt.

Jag har en "vanlig" lön. Tjänar runt 30 000, 32 år gammal. Kollar jag medianinkomsten i min stad, Göteborg, så ligger den nånstans runt 26 500 kr, så jag ligger över genomsnittet. Hittar inget om medianlön. Hittar medellön, men det är inget bra riktvärde då höginkomsttagare drar upp siffran rejält, så medianen är ett bättre värde, men säg att den ligger nånstans mellan medianinkomsten och medellönen i riket på 34 000, så kanske nästan exakt mitt i prick på min lön, 30 lax.

Jag har ungefär 10500-11000 kvar efter att räkningar är betalt. På det sparar jag 3000 vilket är långt mycket mer än vad den absoluta majoriteten gör. 1500 sparar jag långsiktigt på fonder, och 1500 kr sparar jag kortsiktigt till resor, ny teknik, dyrare nöjen osv, på mitt sparkonto. Ungeför 7500 kr kvar. Sen är det alltid nån extrautgift utöver vanliga räkningar. Naprapat för 750 kr en månad, linser en månad för 600 kr, kanske tandhygienist eller tandläkare för 700-1400, eller dags för elnätet att betalas för 8-900 kr, vilket nästan alltid drar ner summan till nånstans runt 5-6000 innan saker som mat och vanliga vardagsnöjen ens kommer in i ekvationen.

Rent teoretiskt hade jag kunnat spara 2000 mer, men då skulle jag mer eller mindre bara leva på att jobba och äta, inget mer.

Ska jag spara ihop till en soffa på 35000 "problemfritt" så måste jag fokusera ALL spar i ett år på det, och helt strunta i att pensionspara eller korttidsspara till roligare saker.

En miljon vid 40 är väl hyfsat realistiskt. Det kräver bara 1700 kr i månaden om man jobbar från dag 1 vid 18 års ålder, med en avkastning på 7%, men det förutsätter att man verkligen får in ett spartänk tidigt och att man är ekonomiskt mogen. Något som jag egentligen blev först vid 25 års ålder. Innan dess var det nästan enbart att sätta sprätt på de pengar man har på massa roligheter.

Jag tror att min situation är väldigt vanlig. Förmodligen har jag det t.o.m bättre än de allra flesta i mitt geografiska område då jag dels tjänar ovanför medianen, och dels är jag såpass low maintenance att spara 3000 i månaden inte påverkar min livskvalitet nämnvärt. Men även för mig skulle dessa tre påståenden vara väldigt svåra att nå utan att börja räkna om en massa eller leva väldigt kärvt ett tag.

Det är därför jag undrar om det är lätt att man blir "blind" eller glömsk över hur folk med en vanlig lön har det? Inget illa menat alls. Det känns bara ibland när dessa bisarra uttalanden kommer som att vissa, när de plötsligt tjänar en 40-50 000+, kanske glömt bort hur tiden på en vanlig genomsnittslön, eller kanske t.o.m under genomsnittet, såg ut, och att även om man inte svälter utan lever ganska bra, så är det inte särskilt problemfritt att spara till den där trettiofemtusen kronorssoffan eller utan att offra en massa kan spara 5000 i månaden.

Det är antagligen i majoritet inga utgifter som du inte kan komma ifrån. Det är utgifter som du inte vill komma ifrån.

Och det är helt okej, alla måste inte jobba emot rikedomarna. Bara man själv är nöjd med sitt liv. Men det betyder inte att dom flesta skulle kunna starta en sån resa.