Citat:
Att politiker och myndighetspersoner bedriver repressiv narkotikapolitik efter en ofta egen och känslostyrd agenda, vilken inte leder till att minska narkotikaproblemen som snarare förvärras, och kommer undan med det vilket är uppenbart när t.ex. en åtgärd som avkriminalisering, som dessutom tillsammans med skademinimering minskar problemen, inte ens får utredas borde vara skäl nog för att bygga en ny narkotikapolitik. Vid det här laget skulle ha insetts att narkotikabruk är faktum och att det inte går att fortsätta kriminalisera tiotusentals genom en förseelse som inte behöver vara ett brott. Genom kriminaliseringen skapar staten brottslighet och brottslingar. Fler behöver förstå att de som hamnar på fel sida om lagen passerar en gräns och får närmare till annan och sedermera grövre brottslighet. Mao. den som inte är brottsling i första skede har all anledning att inte vara det i nästa. Häri ligger en del av problemen i Sverige som också faktiskt enligt brottsstatistiken är ett av de mest brottsliga länderna i Europa då här anmäls flest brott.
Finns väl knappast heller någon straffrättslig expert som förespråkar kriminaliseringen av bruk från 1988, tvärtom är det känt att kriminalisering endast ska tillämpas när alternativ saknas. Inom narkotikaområdet är det tillverkning, distribution och försäljning som beivras med kriminalisering. I Sverige har det dock genom massiv opinion, för att eftersträva ett utopiskt narkotikafritt samhälle, blivit allmänt vedertaget att även brukarna ska kriminaliseras.
Snart är vi i mål, håll ut