Citat:
Ursprungligen postat av
DerStiefelknecht
Blandade tankar i massor (med risk för en hel roman): Vill inte framstå som en bitter och missunnsam typ á la ”vad var det jag sa?” men får lite blandade känslor av inläggen de senaste månaderna (efter graviditeten offentliggjordes, ungefär). S framstår som lite kluven i sin identitet när inte längre stökiga hemmafester med kompisarna fram tills soluppgången och en massa cava och rosé kunnat ta plats som blivit en del av hennes signum. Tror visserligen att hon även trivs bra med mysiga Netflix-hemmakvällar och – vad allt verkar – ha hittat rätt i nye snubben (trots ännu en skorpion som fick verkar hur reko som helst, fastän hon på mediumeventet lovades en stenbock). Kan oavsett vad läsa lite mellan raderna att det här med bebisen (som hon varken velat köna eller avslöja så mycket mer om) tynger henne lite grann. Detta för att hon väl vad jag förstått aldrig haft en bebislängtan sedan innan. Själv hade jag en stark modersinstinkt och mångårig längtan med misslyckade försök o.s.v. så var väl förberedd, anknytningen gick bra etc. Jag tror hon kommer få kämpa mycket med den biten, tyvärr. Obs, spekulerar bara, hoppas såklart den kommer naturligt utan ev hjälp utifrån. Sedan förstår jag inte alls valet med planerat snitt men det är ju givetvis upp till henne vad jag förstår. Känns bara så mekaniskt, distanserat och kyligt på nåt vis om man kombinerar detta med innehållet i de återkommande måndagsinläggen.
Råkade trilla över en You Tube-video på hennes kille (högst upp av sökresultatet på tuben när man slår på hans namn). Han deltar i någon form av kultur-TV och känns väldigt intellektuell, kultiverad och bevandrad i bokens värld (och vilken myssnäll röst sen!) Detta slår som en ganska stor kontrast mot S lite mer (enligt mig) begränsade sätt att uttrycka sig på, typ ”liksom, kul, älskar, gillar inte” o.s.v. när hon ska sätta ord på en upplevelse i rörligt format. Undrar om relationen påverkas av detta eller om de i själva verket är mer samstämmiga på den fronten. Anser tyvärr S som ganska antiintellektuell när det gäller vokabulär som man kan förvänta sig hos en vuxen med delvis akademisk bakgrund. Känns väldigt ung på nåt vis, därav att föräldraskapet kanske inte ter sig så naturligt mot bakgrund av det.
Ang färgvalet: haha, vad privilegierat att kunna anlita någon att göra om hela rummet igen bara veckor efter inflytten – en andra gång, dessutom. Men ja, håller med om att rätt ska kännas rätt. Hon lär trots allt tillbringa en del tid mellan just dessa fyra väggar.
Nu har jag visserligen förvandlat min egen lägenhet till ett viktorianskt kråkslott så har väldigt svårt att bedöma dessa färger eller ljusinsläpp som mörka. Själv kör jag djärvt på midnattsblått, kolsvart (ja, du läste rätt) och mörkrött (ja, du läste rätt igen). Med skandinaviska mått mätt kanske det anses helt crazy Dazy bara nån överskrider greige, men blev lite störd av nån i kommentarsfältet som påstod att blått endast funkar i länder som typ Grekland?! Är svensken verkligen så ängslig …? Well, dumt av mig att jämföra då min egen stil är såpass avvikande att grannar typ kommer hit på visning bara för att beskåda spektaklet, haha. Hoppas hon finner en mer varm färgton för vet av egen erfarenhet att det är svårt att släppa detta issue när man väl noterat det från första början.
Tror dock också hon i förlängningen inte kommer stå ut med avsaknaden av balkong. Hon är ju en balkong i söderläge-person uti fingertopparna, verkligen. Sommaren kommer utestängas på ett annat vis från nu; i synnerhet om hon bor på den sidan av Västerlånggatan där hus ligger mer tätt packade. Kanske stalkar mig dit nån dag för att få bättre uppfattning om vilka förutsättningar de spelar med 😏
Jag tror inte man kan dra några säkra slutsatser rörande anknytning baserat på hur en blivande förälder känner innan ungen kommer ut. Det finns ambivalenta föräldrar som sen blir helt uppslukade av sitt föräldraskap. Och det finns de som längtat efter barn i åratal som sen utvecklar förlossningsdepressioner och har svårt (i alla fall under en period) att knyta an till sitt nyfödda barn.
Däremot finns det ett helt klart ett vemod i Sandras texter nu och jag tror precis som du att hon kanske sörjer att hon fått ge upp så mycket av hennes gamla liv under graviditeten, säkert både pga av smärtor, corona och att hon haft mycket praktiskt att stå i under graviditeten, som tex flytten och rätt mycket jobb med tv-serien osv.
Undrar om den nya lägenheten på nåt sätt får manifestera detta? Hon verkar väldigt ambivalent och frustrerad över den just nu, att den fortfarande är full av kartonger, att de inte kommer i ordning, viktiga möbler saknas, garderoberna suger och nu också färgen i vardagsrummet.
