Här deltar hon i en intervju som är väldigt Sandrig och öppenhjärtlig, lite henne själv personifierad. Temat är moderskap när en längtan aldrig riktigt infunnit sig och när man har svårt att relatera till både graviditet som fenomen, personen där inne och till det som komma skall. Är glad att jag slapp ta del av detta under mina många år som ofrivilligt barnlös. Samtidigt är livet inte rättvist och vi alla drabbas av hjärnspöken på endera sätt. Förundras och förvånas under läsningens gång, men instämmer väl ändå någonstans i att även nyanser måste finnas och lyftas fram när det kommer till den här ofta väldigt polariserade frågan – att det får finnas känslor kring moderskap som varken är himlastormande lycka eller att vilja genomföra en abort samma dag som man plussar. Äsch, inser att detta blir lite luddigt men förstärker nog bara den känsla jag redan uttryckt i tidigare poster. Jag har följt henne i 16 års tid och blir berörd av de olika turerna, antar ett visst engagemang är naturligt så sett. Jaja, det blir säkert bra ändå i slutändan.